Ljus

Wikipedia

För andra betydelser, se Ljus (olika betydelser).

**STRÅLNING**
joniserande strålning elektromagnetisk strålning partikelstrålning Frekvensområde (EMS) Radiovågor Mikrovågor Infrarött ljus Synligt ljus Ultraviolett ljus Röntgenstrålning Gammastrålning svartkroppsstrålning radioaktivitet Typer av strålning efter sammansättning alfastrålning betastrålning gammastrålning

Ljus är en form av elektromagnetisk strålning med en våglängd mellan cirka 390 och 770 nanometer. Genom att solen belyser jorden och ögat är känsligt för strålning i just detta intervall, kan vi se vår omgivning. I många sammanhang används ordet ljus även om strålning utanför den synliga delen av det elektromagnetiska spektrumet, exempelvis kallas den hastighet med vilken all elektromagnetisk strålning rör sig (ca 300 000 km/s i vakuum) för ljushastigheten.

När ljuset från primära ljuskällor reflekteras mot olika föremål (sekundära ljuskällor) i vår omgivning, återkastas vissa våglängder av strålningen, och vi kan uppfatta föremålens färger och former med ögonen.

[redigera] Ljusets brytning i ett prisma

Ljus som delas upp av ett prisma

Bilden visar flera ljusstrålar i olika riktningar, men bara en delas upp i färger. Det infallande ljuset kommer snett nerifrån i bildens högra kant. När det träffar prismat tränger det mesta av ljuset in, medan en mindre del reflekteras snett upp åt höger precis som i en spegel.

Det ljus som tränger in bryts mot normalen, det vill säga att en flack dykning på utsidan av prismats glasyta förvandlas till en brantare dykning under ytan. Brytningen sker alltid på detta sätt när ljus går från optiskt tunnare till tätare medium. Dessutom bryts olika färger olika mycket. Blått bryts mest och rött minst. Det sker alltså en begynnande uppdelning i färger redan inne i prismat, även om en så brant infallsvinkeln gör att både brytning och färguppdelningen blir ganska liten. Vi ser tyvärr inte mycket av detta ljus. Det råkar hålla sig alltför väl inne i glaset och spiller inte över på bakgrunden så att det blir synligt från vårt håll.

När ljuset inne i prismat når nästa yta, sker samma sak igen. Det mesta av ljuset träder ut ur prismat och bryts då, denna gången från normalen. En brant uppstigning till ytan inne i prismat ändras alltså till en flackare bana när strålen kommer ut. Så sker alltid när ljus övergår till ett optiskt tunnare medium. Även här bryts olika färger olika mycket, och denna gång kommer ljuset i en vinkel som ger stor brytning och stor färgseparation. Den redan påbörjade färgseparationen förstärks alltså kraftigt och ljusstrålen som lämnar prismat åt vänster är tydligt uppdelad i regnbågens alla färger.

En mindre del av ljuset inne i prismat reflekteras dock och fortsätter istället ut genom prismats botten. Man kunde vänta sig en viss färgseparation även i denna stråle, men kom då ihåg att den första brytningen var svag. När ljuset reflekteras, kastas dessutom färgordningen om, så den brytning som sker vid utträdet i prismats botten kommer bara att motverka den påbörjade separationen. Säkert är det en liten del av ljuset som inte heller lämnar prismat här utan reflekteras igen, men det är så lite ljus så att vi inte kan se det i bilden.