Successionsordningen

Wikipedia

Successionsordningen, SO, är Sveriges äldsta nu gällande grundlag. Antagen av riksdagen 1810, och utfärdad som gällande 26 september samma år. Här regleras tronföljden till den svenska tronen, det vill säga vem som får bli kung eller regerande drottning i riket.

Innehåll

1 Bakgrund
2 Den svenska tronföljden
3 Se även
4 Externa länkar

[redigera] Bakgrund

Successionsordningen stadgar att den svenska kungavärdigheten ärvs inom ätten Bernadotte, tidigare endast av manlig avkomling, men sedan 1980 även av kvinnlig avkomling.

Denna grundlag ersatte tidigare successionsordning, och infördes just för att reglera vilken tronföljdsordning som skulle gälla i Sverige efter valet av Jean Baptiste Bernadotte till svensk kronprins. Den utgår därför ifrån honom, när den stadgar vilka som har arvsrätten till Sveriges tron. I och med ändringarna av år 1980 har man i stället stadgat att tronföljden utgår från den nuvarande kungen, Carl XVI Gustaf, varvid man således har skurit av möjligheten för alla andra grenar av ätten Bernadotte att hävda någon arvsrätt till tronen, även om de härstammar från någon som på sin tid föddes som tronföljare. Eftersom man inte ville frånta kungens farbror prins Bertil hans arvsrätt till tronen (inte minst av det skäl att det var praktiskt att ha en myndig tronföljare som kunde vikariera för kungen när kungens barn fortfarande var små) infördes en särskild övergångsregel som gav Bertil arvsrätt till tronen efter Carl XVI Gustafs ättlingar. Denna övergångsregel blev obsolet när Bertil avled 1997.

I Svensk författningssamling (SFS), den officiella samlingen av gällande svenska lagar och förordningar, har successionsordningen beteckningen SFS 1810:926, och den är omtryckt i sin helhet vid publiceringen av den ändring i lagen som hade SFS-numret 1979:935. Precis som med övriga grundlagar, anger man dock inte SFS-numret när man hänvisar till successionsordningen i löpande text.