Kroatiska

Wikipedia

Kroatiska är ett sydslaviskt språk som är nära besläktat med bosniskan och serbiskan. Det sorterades förr in under det kontroversiella samlingsnamnet "serbokroatiska".

Kroatiska ('hrvatski')
Talas i:	Kroatien, Bosnien och Hercegovina, Serbien (Vojvodina), Österrike (Burgenland), Slovenien, Ungern, Italien (Molise)
Region:	Balkan
Antal talare:	ca 6,2 miljoner
Rankning:
Klassificering:	Indoeuropeiskt slaviskt sydslaviskt Kroatiska
Officiell status
Officiellt språk i:	Kroatien, Bosnien och Hercegovina
Språkmyndighet:	Officiell myndighet
Språkkoder
ISO 639-1	xy
ISO 639-2	HR (B) / abc (T)
SIL	DEF

Det kroatiska skriftspråket går huvudsakligen tillbaka på den sydslaviska štokaviska dialekten, som talas av stora delar av Kroatiens befolkning och som även legat till grund för det bosniska och det serbiska skriftspråket. Inom det kroatiska språkområdet talas emellertid även kajkaviska (nordvästra Kroatien) och čakaviska dialekter (längs kusten och även i österrikiska Burgenland), som båda satt tydliga spår i dagens kroatiska standardspråk. Inom den kroatisktalande minoriteten i Burgenland finns sedan 1800-talet ett delvis annorlunda kroatiskt skriftspråk, burgenlandkroatiska, som är baserat på den čakaviska dialekten.

Till skillnad från serbiskan (som skrivs med det kyrilliska alfabetet) skrivs kroatiskan med latinska bokstäver efter tjeckisk modell. Under de 82 år (1918-1990) som Kroatien tillhörde Jugoslavien (en union av sex länder i sydöstra Europa) agerade man på politisk nivå för att minimera skillnaderna mellan kroatiskan, bosniskan och serbiskan. Ett konstruerat namn för dessa tre språk, serbokroatiska eller kroatoserbiska, användes flitigt. Förutom alfabetet skiljer sig kroatiskan från serbiskan i ordförråd, grammatik och prosodi (satsmelodi).

I Dalmatien talas en dialekt som bär likheter med italienskan i uttal och satsmelodi. Detta är ett arv från det venetianska styret.