Hund
Wikipedia
| ?Hund | |
|---|---|
 Norsk älghund, grå
En ras av tamhunden och Norges nationalras. |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Däggdjur Mammalia |
| Ordning: | Rovdjur Carnivora |
| Familj: | Hunddjur Canidae |
| Släkte: | Canis |
| Art: | Varg Canis Lupus |
| Underart: | Hund C. L. familiaris |
|
|
|
| §Canis Lupus familiaris Auktor: Linné, 1758 |
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Hund (Canis lupus familiaris) (tidigare även Canis familiaris) är en tam underart av varg(Canis lupus). Hunden sägs ofta vara människans bästa vän, och finns i många olika raser, vilka i Sverige organiseras av Svenska Kennelklubben, riksorganisation för svenska hundägare. Läran om hundar kallas kynologi. Honhunden kallas tik och dess ungar kallas valpar.
Innehåll |
[redigera] Historia
Idag räknas vargen (Canis lupus) som hundens stamfader[1] Vargen utvecklades för mellan 40-60 millioner år sedan och utveckling till hund startade troligen för omkring 76 000-135 000[2] år sedan, vilket analyser av mitokondriellt DNA har påvisat.
Dagens cirka 400 hundraser får anses som människans längsta avelsexperiment och har gjort hunden till jordens mest varierade däggdjur. Arkeologiska fynd visar att förhållandet mellan människa och hund redan var etablerat redan vid den senaste istiden för cirka 10000 år sedan och annan forskning gör gällande att domesticeringen av hunden påbörjades redan för 15000 år sedan. När hunden kan anses ha blivit tam är dock osäkert.
Ett forskningsteam lett av Peter Savolainen[3] vid Kungliga Tekniska högskolan[4] i Stockholm har påvisat att den moderna hunden förmodligen härstammar från 5 distinkta vargpopulationer. Teamet har studerat en rad prover med mitokondriellt DNA från hunder och vargar och de fann att alla hundar kan delas in i 5 olika genetiska grupper, där 3 av grupperna omfattar mer än 95% av provresultaten. Analyserna pekar mot att hunden har uppstått i östra Asien och Savolainen menar på att det förmodligen skedde i Kina, men slutgiltiga bevis saknas fortfarande. Genom dessa analyser har man kommit fram till att merparten av världens hundar delar på en gemensam stamfader för cirka 40.000 år sedan och detta menar Savolainen är en indikation för att domestiseringen påbörjades redan då. Forskarteamet fann dock flera subgrupper bland de större grupperna vilket kan tolkas som bevis för att de tidiga hundarna fortsatte föröka sig med vargar och att deras avkomma först domestiserades för cirka 15.000 år sidan. Båda dessa resultat och tolkningar är omstridda bland forskare och kynologer världen över. [5] [6] [7] [8]
De äldsta skelettresterna som man funnit av hundar är cirka 30.000 år gamla och härstammar från tiden efter Cro-Magnon (Homo sapiens sapiens). Dessa skelettrester har alltid återfunnits i direkt anslutning till skelettdelar av människa vilket gav den det vetenskapliga sufixet familiaris.
I Sør-Varanger i Norge har man funnit rester av den såkallade varangerhunden som man daterar till cirka 7.000 år gamla. Man antar att denna hundtyp ska ha varit ganska vanlig på Nordkalotten. Fynden visar på en rad likheter med lapphunden bland annat specifika karaktärer hos deras tänder, särdrag som de också delar med norsk lundehund.
Det uppkommer fortfarande flera nya raser varje år. En av de allra vanligaste raserna, schäfern, uppkom för inte mer än hundra år sedan. 1905 registrerades den första schäfern i Sverige, varpå en snabb utveckling följde. Schäfern har sedan 1967 varit den populäraste hundrasen i Svenska kennelklubbens register.
[redigera] Taxonomi
Det har länge debatterats kring klassifiseringen att hunden är en underart Canis lupus familiaris till vargen (Canis lupus) eftersom detta resulterar i att de hundraser som vi känner idag klassifiseras som varianter och subvarianter. Detta gör att vissa forskare fortfarande vill hävda hunden som egen art Canis familiaris precis som Linné gjorde 1758 när han beskrev den. Senare forskning av hundens DNA har dock påvisat hundens släktskap med vargen och därför reklassifiserade man den till en underart av varg 1993.
[redigera] Släktskap mellan hundraser
En studie ledd av Dr. Elaine Ostrander, genetiker vid Fred Hutchinson Cancer Research Center vid University of Washington, i samarbetet med Dr. Leonid Kruglyak [9] har förändrat synen på ålder och släktskap bland hundraser. Deras analyser av mitokondriellt DNA har bland annat visat på att Schäfern är närmare släkt till mastiff, boxer och andra typiska vakthundar (ref. FCI grupp 2) än de fårhundar de vanligvis klassifiseras tillsammans med (ref. FCI gruppe 1). Samma analyser visar också på att raser som greyhound, irisk varghund, borzoi och sankt bernhards bär släktskap med fårhund. Studien resulterar också i att man blir tvungen till att omvärdera olika rasers ålder. Raser som tidigare ansetts tillhöra de absolut äldsta som norsk älghund, grå, faraohund och ibizahund kanske inte är äldre än 150-200 år gamla i sin nuvarande form.
[redigera] Födoämnen, skötsel och vård
Trots att hunden ursprungligen var en typisk köttätare, har den som husdjur anpassats till att äta samma mat som människan och blivit en utpräglad allätare. Ständig tillgång till friskt dricksvatten är ett krav för hundens hälsa. Hundens lägerplats bör inte infekteras av parasiter. Ett tillfälligt bad är inte nödvändigt, men mycket nyttigt och hjälper till att hålla hunden i god kondition samt minskar den hos hundar som hålls inne i rum, ofta besvärliga fräna lukten. För unga hundar är en kraftig och närande diet av största vikt. Dels för att ge en kraftig kroppsbyggnad hos medelstora och stora hundraser och dels för att undvika valpsjukan.
I allmänhet är det viktigt för den psykiska utvecklingen att hunden så mycket som möjligt får vistas i människans sällskap. Det hjälper djuret även i intellektuellt avseende och skapar en bra relation mellan hunden och ägaren.
[redigera] Fortplantning och avel
Tamhundens fortplantning är inte begränsad till någon viss årstid. Men de flesta honor blir brunstiga ("löper") två gånger om året, vanligen i januari eller februari och i juli eller augusti. Efter dräktigheten, som tar omkring 63 dagar, föds ungarna (valparna), som de första 9 till 12 dagarna är blinda. Antalet valpar är mycket växlande. Mindre hundraser får i allmänhet 1 till 7 valpar och medelstora eller stora raser föder 6 till 10 valpar. I två fall (ett i Tyskland och ett i Danmark) var antalet valpar 26. På grund av att tiken kan para sig flera gånger inför samma kull kan valparna i kullen härstamma från olika fäder. Det ser man tydligast när hannarna varit av olika ras.
Valparna vårdas med stor omsorg av honan (mamman). Enligt flera uppfödare får den inte ha för många valpar över en längre tid. Det gäller speciellt de stora raserna, vilkas ungar växer fort och för vilka storleken just är en eftersträvad rasegenskap. 4 till 6 valpar är lämpligast för medelstora och små raser och 2 till 3 för stora hundar. Vill man behålla flera, används en annan tik som amma för en del av kullen. Uppfödning med flaska är också möjlig men det är ibland besvärligt. Vid sex veckors ålder kan valparna klara sig utan moderns mjölk. Bäst är att redan tidigare successivt vänja dem vid annan föda. Mjölktänderna börjar komma i tredje eller fjärde veckan och ungefär vid sex eller sju veckors ålder är alla på plats. Tandömsningen sker i tredje till sjätte månaden. Med fullbordad tandömsning upphör hundens valpperiod.
Mindre raser har vid denna tidpunkt nått sin slutliga storlek. Större raser växer ännu en tid, och de största blir fullstora först under tredje året. Könsmognaden inträder hos hannar vid en ålder av 9 till 11 månader. Tiken blir vanligtvis könsmogen ("löper" första gången) under åttonde eller nionde månaden.
Små och medelstora hundar bör emellertid inte användas till avel innan de nått en ålder av 1 1/2 eller 2 år och större raser inte före tredje året, alltså tidigast vid den tredje löpningen. Under tredje eller fjärde året når hunden sin högsta prestationsförmåga, men redan under sjätte året förekommer ofta ett avtagande av rörlighet och krafter. Hundens genomsnittsålder beräknas vanligen till 12 år, trots att några individer kan uppnå 18 år och mer.
[redigera] Övrigt
Kanarieöarna har fått sitt namn efter det latinska ordet canis, och betyder alltså hundöarna.
[redigera] Galleri
[redigera] Källor
- ^ Det är fortsatt stor oenighet inom forskarvärlden huruvida hunden härstammar från gråvarg eller någon annan utdöd art/underart.(Pei 1934, Olsen 1985).
- ^ Okumura et al. 1996; Vilà et al. 1997; Tsuda et al. 1997
- ^ Peter Savolainen
- ^ Kungliga Tekniska högskolan
- ^ Evolutionary Biology and Forensics
- ^ Dogs Evolved From Handful of Wolves
- ^ Multiple and Ancient Origins of the Domestic Dog
- ^ Hvor gammel er egentlig hunden? (Forskning.no))
- ^ Collie or Pug? Study Finds the Genetic Code (The New York Times)
- Delar av avsnitten "Historia" & "Taxonomi" är översatt från Norska Wikipedias artikel Tamhund i oktober 2006.
[redigera] Se även:
Delar av denna artikel utgörs av bearbetad text ur Nordisk familjebok, utgiven 1904–1926. (Not)
