Öja kyrka, Södermanland

Wikipedia

Öja kyrka är en kyrkobyggnad i Öja socken och Västra Rekarne församling i Södermanland. Den ligger 2,5 mil sydväst om Eskilstuna, 16,5 kilometer söder om Kungsör och tillhör Strängnäs stift.

Innehåll 1 Kyrkobyggnaden 2 Historik 3 Inventarier 4 Kyrkoorglar 5 Externa länkar & källor 6 Litteratur & källor

[redigera] Kyrkobyggnaden

Öja kyrka är en nyklassicistisk helgedom med ett rektangulärt långhus, västtorn samt smalare korutsprång i öster, flankerat av hörnpaviljonger. Den norra paviljongen inrymmer sakristian, medan den södra utgörs av det Sparreska gravkoret, enda kvarvarande rest av den föregående kyrkan. Kyrkan har ingångar på tornets västsida samt mitt på norra respektive södra långhusväggen. Fasaderna är vitputsade och uppbryts av stora rundbågiga fönster. Långhuset täcks av ett flackt sadeltak. Korutsprånget i öster har ett karnissvängt tak, medan hörnpaviljongerna täcks av huvar med brutna, svängda takfall. Långsidorna accentueras av mittrisaliter med gavelfrontoner. Tornet har tredelade ljudgluggar (serlianamotiv); tornmuren avslutas med konsolfris och kröns av ett smäckert utformat smidesräcke. Den öppna tornlanterninen, bestående av åtta parställda pelare, står på ett högt fundament och kröns av kupoltak med förgyllt klot och kors. Kyrkorummet täcks av ett tunnvalv vilande på en profilerad taklist. Korutsprånget har en mer elaborerad utformning med pilastrar, rundbågade nischer och stjärnprytt hjälmvalv. Två gipsreliefer, på varsin sida om tribunbågen, symboliserar Lagen och Evangelium. Altaruppsatsen, framför det numera igensatta östfönstret, skänktes av riksrådet Axel Sparre 1661. Den runda predikstolen är från kyrkans uppförandetid.

[redigera] Historik

Öja romanska stenkyrka härstammar från medeltiden och har utvidgats i flera omgångar. Kyrkan dokumenterades 1686 av antikvarien Johan Peringskiöld och 1847 av arkitekten Johan Robert Nyström. Vi vet därför att den under 1700-talet bestod av ett långsmalt långhus, västtorn, två vapenhus i söder samt gravkor på norra sidan. År 1727 inrättades ett gravkor även i öster avsett för ätten Sparre. Möjligen har detta ritats av arkitekten Göran Josuæ Adelcrantz (1668-1739). År 1750 satte orgelbyggarna Jonas Gren & Petter Stråhle, Stockholm, upp en 9-stämmig piporgel.

Befolkningstillväxten i socknen och tidens tand gjorde dock att helgedomen så småningom kom att dömas ut som trång och skröplig och år 1827 upprättade arkitekt Carl-Gustaf Blom-Carlsson (1799-1868) vid Öfverintendentsämbetet ritningar till en ny sockenkyrka. Han föreslog en stor kvadratisk byggnad under kupoltak, placerad mitt på det gamla långhuset. Han skickade också över ytterligare två radikala ombyggnadsförslag. År 1839 fick byggmästare Abraham Nyström i uppdrag att rita en kyrka i Öja. Han ville förnya hela kyrkan förutom Sparrarnas gravkor från 1727. Förslaget innebar ett långhus med torn i väster och en vid absid i öster. Sakristian förlades till nordöstra hörnet. Sydportalen framhävdes genom att den placerades i ett svagt utskjutande tvärskepp med imiterat murverk. Tornet är en efterbildning av det torn som arkitekten Justus Weinberg (1770-1832) ritat för Skärkinds kyrka och som Abraham nyligen byggt. Nyströms förslag bearbetades av Blom-Carlsson, som strök det falska murverket vid sydportalen men i stället införde ett imiterat murverk runt hela kyrkan upp till underkanten på fönstren. Även tornets bottenvåning och fönsteromfattningarna på tvärskeppet försågs med dylik rusticering.

Då det var dags att riva den gamla kyrkan, lades ett rep om tornets spira varefter församlingen drog ned den – en händelse som man länge talade om i bygden. År 1847 kunde Öja nya kyrka börja uppföras på samma plats som den gamla. Invigningen ägde rum den 1 september 1849. De sista utsmyckningsarbetena utfördes 1851 av sonen Bengt Alfred Nyström. Samma år installerades en piporgel byggd av E. A. Setterquists orgelbyggeri i Hallsberg.

[redigera] Inventarier

• Dopfuntsfot från ca år 1200.
• Pietà, träskulptur av ek, nordtyskt arbete från 1400-talets sista fjärdedel, (bilder).
• Altaruppsats från 1661.
• Predikstol samtida med den nya kyrkan.
• Epitafium över Erik Sparre renoverat och uppsatt 1848 på uppdrag av friherre Gustaf Adolf Sparre.

[redigera] Kyrkoorglar

Kronologi:

• 1750: Orgelbyggarna Jonas Gren & Petter Stråhle, Stockholm, bygger i gamla kyrkan ett 9-stämmigt verk.
• 1851: Firma E. A. Setterquist, Hallsberg, bygger en ny mekanisk 1-manualig orgel med stum fasad.
• 1853: Instrumentet utökas med ett tidigare förberett öververk av E. A. Setterquist.

Disposition:

Manual C-f³	Öververk C-f³	Pedalverk C-g°	Koppel
Borduna 16’, B/D	Principal 8’	Wiolon 16’	Öververk/manual
Principal 8’, B/D	Rörfleut 8’	Wioloncell 8'	Manual/pedal
Dubbel Gedact 8’	Fugara 8'	Octava 4'
Flauto Amabile 8’	Fleut 4’	Bassun 16’
Täckt Qvint 6’ (eg. 5 1/3’)
Octava 4’
Qvinta 3’ (eg. 2 2/3’)
Octava 2’
Trompet 8’, B/D

• 1881: Reparation av orgelbyggare A. L. Andersson, Skalltorp. Förmodligen bygges öververket nu in i crescendoskåp.
• 1959-1960: Översyn & omintonering av orgelbyggare Olof Rydén, Stockholm.

Disposition:

Manual C-f³	Öververk C-f³	Pedalverk C-g°	Koppel
Borduna 16’, B/D	Vox retusa 8’	Violon 16’	Öververk/manual
Principal 8’, B/D	Rörflöjt 8’	Violoncell 8’	Manual/pedal
Dubbelgedackt 8’	Gamba 8'	Oktava 4’
Fugara 8’	Täckflöjt 4’	Basun 16’
Täckkvint 5 1/3’
Oktava 4’
Kvinta 2 2/3’
Oktava 2’
Trumpet 8’, B/D	Crescendosvällare

• 1980: Renovering av Bröderna Moberg, Sandviken.

Disposition:

Huvudverk C-f³	Svällverk C-f³	Pedalverk C-g°	Koppel
Borduna 16’, B/D	Principal 8’	Violon 16’	I/P
Principal 8’, B/D	Rörflöjt 8’	Violoncell 8'	II/I
Dubbelfleut 8’	Fugara 8'	Oktava 4'
Flauto Amabile 8’	Fleut 4’	Basun 16’
Täckt Qvint 6’ (eg. 5 1/3’)
Octava 4’
Qvinta 3’ (eg. 2 2/3’)
Octava 2’
Trumpet 8’, B/D	Crescendosvällare

[redigera] Externa länkar & källor

• Öja kyrka i Riksantikvarieämbetets byggnadsregister (2002-02-04).
• Medeltidens bildvärld, Historiska museet.
• Öja kyrka.
• Öja kyrka (Svenska kyrkan).

[redigera] Litteratur & källor

• Våra kyrkor, 734 sidor, Klarkullens förlag, Västervik, 1990, ISBN 91-971561-08
• Nationalencyklopedin, multimedia 2000 plus
• Georg Nyström: Herrgårdarnas byggmästare – och deras släktled under trehundra år, Ekerlids förlag; Stockholm 2002, ISBN 91-89617-41-x

• Sten L. Carlsson: Sveriges kyrkorglar, Håkan Ohlssons förlag, Lund (1973), ISBN 91-7114-046-8
• Dag Edholm: Orgelbyggare i Sverige 1600-1900 och deras verk, Proprius förlag, Stockholm (1985), ISBN 91-7118-499-6
• Einar Erici & R. Axel Unnerbäck: Orgelinventarium, Proprius förlag, Stockholm (1988), ISBN 91-7118-557-7
• Dag Edholm (red.): Inventarium över svenska orglar 1989:III, Strängnäs stift, Förlag Svenska orglar, Tostared 1990, ISSN 1100-2700