Reformationen
Wikipedia
|
|||||||||||||||||||||||||||||
 
|
Reformationen av latin reformatio, reformare förnya, ge ny form. Namn på den rörelse inom västerländsk kristendom under 1500-talet ville förnya kyrkan.
Innehåll |
[redigera] Bakgrund
Det fanns flera orsaker till att reformationen uppstod. Kyrkan hade förfallit, renässanspåvarna levde mer som sekulära furstar än som andliga ledare, kurian var ineffektiv och korrupt och de flesta biskoparna kom från adeln och hade mycket lite gemensamt med den hjord de skulle leda. Ofta hade de utnämnts av sekulära härskare och använde sin position för att gynna släkt och vänner.
Samtidigt utmanade renässanshumanismen de medeltida auktoriteterna. Erasmus av Rotterdam häcklade missbruken i kyrkan och vidskepelsen i folktron och hävdade att en återgång till evangelium var nödvändigt.
Det förekom flera försök att reformera kyrkan, bl.a. Jan Hus i Böhmen och Girolamo Savonarola i Florens men även inom ordensväsendet skedde det en förnyelse, särskild bland predikantordnarna.
De ekonomiska och politiska orsakerna var också avgörande. Kungar och furstar kunde genom reformationen komma åt och själva åtnjuta kyrkans rikedomar och makt.
[redigera] Martin Luther
Reformationen började med augustinermunken och professorn Martin Luthers 1517 i Wittenberg publicerade 95 teser om avlaten som attackerade det dåtida bruket av avlat. Vidare kom Luther att hävda att människan blir rättfärdig enbart genom tro och inte genom handlingar. Dessutom menade han enbart Bibeln var bindande för kyrkan och avvisade därmed läror och bruk som han inte kunde finna stöd för i Bibeln. Han betonade även allmänna prästadömet, avvisade transsubstantiationsläran, reducerade antalet sakrament till tre (senare två) och kallade påven för antikrist.
1520 utfärdade påven Leo X en bulla som sändes till Luther och som han förväntades rätta sig efter, men Luther brände den offentligt och blev 1521 exkommunicerad och senare genom ediktet i Worms förklarad fredlös.
Luther beskyddades dock av kurfursten av Sachsen, Fredrik III, som lät honom bo i slottet Wartburg. Under sin tid där översatte Luther(dock inte själv) Nya testamentet till tyska och gjorde det därmed tillgängligt för vanligt folk.
[redigera] Huldrych Zwingli
I Zürich antogs 1523 ett reformprogram föreslaget av sekulärprästen och humanisten Huldrych Zwingli. Han avfärdade användandet av bilder och musik i gudstjänsterna och Jesu närvaro i nattvarden. Han avskaffade dessutom altare och mässkläder och införde gudstjänster som enbart bestod av predikan och bön. Zwinglis lära kom att kännetecknas av ett mycket nära förhållande mellan kyrka och stat, s.k. teokrati.
Det som fr.a. skiljde Zwingli från Luther var synen på nattvarden. Luther avfärdade i och för sig transsubstantiationsläran, men hävdade bestämt att Jesus verkligen var närvarande i brödet och vinet. Zwingli såg däremot nattvarden enbart som en minneshögtid. 1529 träffades de båda för samtal i Marburg, men Luther ansåg Zwingli vara för radikal och de kunde inte komma överens om nattvarden.
[redigera] Anabaptister
Några av Zwinglis efterföljare företrädde en än radikalare form av förnyelse. De lärde bl.a. att enbart vuxna skulle döpas och att dopet enbart var ett tecken på personlig överlåtelse till Kristus och inte ett sakrament. De protesterade mot statskyrkosystemet och menade att medlemskap i en kyrka skulle ske enbart på frivillig basis.
Efter att staden Münster anslutit sig till anabaptismen och förklarats vara det nya Jerusalem infördes polygami och egendomsgemenskap. Katoliker och lutheraner gjorde då gemensam sak och intog staden och avrättade ledarna.
Ytterligare bidrag till anabaptisternas lära gjordes av den f.d. prästen Menno Simons som införde ickevåld och betonade att man skulle dra sig undan från samhället. Många av mennoniterna utvandrade till Amerika p.g.a. förföljelser.
[redigera] Jean Calvin
Juristen Jean Calvin publicerade 1527 i Basel Institutio, efter att ha tvingats fly från sitt hemland Frankrike. Calvin anslöt sig till Luthers lära om rättfärdiggörelse genom tro och bibelns auktoritet, men intog en ståndpunkt mellan Luther och Zwingli i nattvardsläran. Calvin menade att Jesus inte var fysiskt närvarande i nattvarden, men att det ändå skedde en andlig kommunion. Liksom Zwingli avfärdade han allt materiellt i gudstjänsterna, men tillät sång och användandet av enkla kors (dock inte krucifix eller andra bilder).
Calvin lärde även ut att Gud förutbestämt (predestinerat) vilka som skulle bli frälsta och vilka som inte skulle bli det. De utvalda skulle styra, inte bara över kyrkan, utan över hela samhället. Staden Geneve blev modell för denna lära.
[redigera] Anglikaner
