Ortodoxa kyrkan
Wikipedia
|
Denna artikel är en del i serien Kristendomen med följande delar: |
Tidsaxel (före Kristus) Tidsaxel (efter Kristus) |
Jesus Kristus |
Bibeln | GT | NT |
|
Apostlarna |
Urkristendom |
Kyrkofäderna |
Evangelisterna |
|
Kristendomen i Romerska riket |
Kristen mission | Korstågen |
Koncilier: 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 |
Romersk-katolska kyrkan |
Ortodoxa kyrkan |
Orientalisk kristendom |
|
Reformationstiden |
Protestantismen |
Dogmatik | Etik |
Kristen musik |
Nyare samfund |
Nyare teologiska strömningar |
|
Kristen teologi | Treenighet |
|
Religion | Teologi |
|
Ortodoxa kyrkan är ett samlande begrepp för de ortodoxt kristna kyrkorna. De kan indelas i två grupper: dels de östligt ortodoxa, dels de orientaliskt ortodoxa. Tillsammans utgör de den större delen av den östliga kristenheten.
Den orientaliska kristenheten bröt med öst och väst vid konciliet i Chalcedon år 451, i frågan om Kristi naturer. Den östligt ortodoxa delen av kyrkan bröt med påvekyrkan i Rom vid den Stora schismen 1054, en händelse som till skillnad från koncilieschismen 451 hade vuxit fram mycket stegvis.
Det romerska rikets huvudstad flyttades från Rom till Konstantinopel år 330, då staden även fick den officiella beteckningen Nya Rom. Därför kallar sig även den ortodoxa kyrkan "romersk", en terminologi som kan verka särskilt förvirrande då ortodoxa kyrkan även kallar sig "katolsk". I det heliga landet har detta symbolspråk fått särskilt tydliga uttryck, inte minst genom att det är de ortodoxa ("grekerna", "katolikerna" eller "romarna") som sedan sekler har huvudansvaret för till exempel Gravkyrkan i Jerusalem och Födelsekyrkan i Betlehem. Romersk-katolska kyrkan benämns här av många som "latinarna".
Den ortodoxa kyrkan i Finland är självständig, och är en av Finlands två statskyrkor. Finlands ortodoxa kyrka har c:a 60 000 medlemmar och är liten jämfört med den protestantiska. Det finns tre ortodoxa kloster i Finland, i Heinävesi i Savolax, Nya Valamo kloster och Lintula kloster.
Den ortodoxa kyrkan är starkast i Ryssland, Ukraina, Vitryssland, Grekland, Serbien, Montenegro, bland serber i Bosnien-Hercegovina (det vill säga i Republika Srpska), Bulgarien, Rumänien och Moldavien.