Stat

Wikipedia

Se Staten (dialog) för Platons verk.

Stat är en uppsättning institutioner som innehar auktoriteten att upprätta reglerna för att regera folket i ett eller flera länder, och som innehar intern eller extern suveränitet över ett givet område. Enligt Max Webers tongivande definition, har en stat våldsmonopol, och därför har staten en armé, statsförvaltning eller statlig byråkrati, domstolar och poliser. När personer tar rättvisan i egna händer, i strid mot staten, enskilt eller genom icke-statliga arméer, betraktas detta som statsförfall. Stat betecknade förr också den lön en statare fick in natura.

[redigera] Begreppets avgränsning

I internationell rätt brukar andra staters erkännande av en stats oberoende betraktas som nyckeln till suveränitet. Detta synsätt är dock i strid mot Montevideokonventionen från 1933.

Fastän termen ofta avser samtliga institutioner som är till regeringsmaktens förfogande, är de moderna staterna i västra Europa uppbyggda enligt förebilder från 1400-talet. Ordet stat kommer etymologiskt från state eller den tron som regenten satt på. Detta har sedan metonymiskt kommit att betyda såväl statschefen som den makt denne representerar. I vardagligt tal har stat ofta densamma betydelsen som nation eller land, men i mer strikt mening kan dessa skiljas:

ett land är en geografisk plats.
en nation betecknar ett folk; nationell i motsats till internationell betyder dock detsamma som stat.
en stat syftar på ett system av regeringsmakt med herravälde över ett visst område.

Sedan senare delen av 1800-talet har praktiskt taget allt beboeligt land i världen styckats upp i stater. Före dess var tämligen stora områden utan anspråk eller obebodda, eller befolkat av nomader utan en organiserad stat. För närvarande finns mer än 200 stater, av vilka de flesta finns representerade i Förenta Nationerna.

[redigera] Statsbegreppet i vetenskapen

I federationer kan stat även avse en politisk enhet som inte är självständig i sig, utan lyder under en större statsmakt. Så är fallet med delstaterna i USA och Länder i Tyskland.

Slutet av 1900-talet utmärktes av världsekonomisk globalisering, av rörlighet av folk och kapital, samt av inrättandet av flera internationella institutioner. Alla dessa faktorer bidrog till att inskränka staternas friheter. Fortfarande är emellertid staten den elementära politiska enheten i världen, så som den har varit sedan 1500-talet. Staten är därför det mest primära begreppet i statsvetenskap och studiet av politik, och dess definition är ett hett ämne för debatt. Enligt en omstridd uppfattning var det Niccolò Machiavelli som lanserade ordet i betydelsen en territoriell suverän makt 1532. Politiska sociologer som Karl Marx och Max Weber föredrar som regel en vid definition som tar fasta på vålds- och tvångsaspekter. Nationalekonomer som Milton Friedman menar att staten till sin natur är ond och ska hållas så liten som möjligt, och Ludwig von Mises att dess makt borde begränsas till att skydda folks liv och egendom. Andra centrala personer i statsvetenskapen är John Locke, Thomas Hobbes, Jean-Jacques Rousseau, och Robert Nozick.

Vid vetenskapliga studier av staten kontrasteras den ofta av samhället. Genom folksuveränitetsprincipen har distinktionen mellan dessa begrepp börjat luckras upp, och båda blir allt svårare att definiera. Under det senare århundradet har fenomen som privatisering, nationalisering och möjligheten till nya samhälleliga kontrollinstanser, gjort att statens gränser blivit otydliga. I dessa sammanhang har Jürgen Habermas bidragit till vetenskapen genom att mynta uttrycket offentligheten för att definiera staten, detta i motsats till klassiska definitioner av Hobbes och G.W.F. Hegel som ser staten i ljuset av dess suveränitet. En del marxister, som Antonio Gramsci, har ifrågasatt distinktionen mellan stat och samhälle, medan andra, som Louis Althusser, menar att institutioner som skola, fackföreningar och kyrka är en del av statens ideologiska apparat. Anarkister och syndikalister förkastar staten därför att de anser den vara klassamhällets, våldet och det ekonomiska förtryckets förutsättning. De tänker sig helt andra sociala organisationsformer, exempelvis direktdemokratiska arbetarråd som federerat sig lokalt, regionalt och nationellt.

Några av de viktigaste strömningarna i samtida statsteori är marxism (till exempel Ralph Miliband och Nicos Poulantzas), pluralism (Robert Dahl) och institutionalism (Theda Skocpol).

[redigera] Källor

artikeln är en förkortad översättning av motsvarande engelska artikel. Den bygger på
- Ralph Miliband The State in Capitalist Society (1969)
- Charles Tilly The Formation of National States in Western Europe
- Robert Dahl, Modern Political Analysis
- Theda Skocpol, Bringing the State Back In
- The Democratic State-A Critique of Bourgeois Sovereignty