Peter I av Ryssland

Wikipedia

Uppslagsordet Peter den store leder hit. För andra betydelser, se Peter den store (olika betydelser).

Peter I av Ryssland

Peter I (ryska Пётр I Алексеевич, "Pjotr I Aleksejevitj"), även känd som Peter den store (ryska Пётр Великий, "Pjotr Velikij"), född 9 juni 1672 Moskva, död 8 februari 1725, var tsar av Ryssland från 1682 fram till sin död.

Innehåll

1 Barndom
2 Peter I:s politiska mål
3 Peter I:s militära framgångar efter Narva
4 Följden av den ryska segern
5 Externa länkar

[redigera] Barndom

Han var son till tsaren Aleksej I Michajlovitj och hans andra fru. Med sin första fru fick Aleksej fem söner och åtta döttrar, men endast två söner levde när Peter föddes. När pappan Aleksej dog tog hans älste överlevande bror Fjodor III över makten. När han dog barnlös 1682 beslutade bojarerna att den tioårige brodern Peter och hans sextonårige halvbror Ivan V skulle bli hans efterträdare. Peter och Ivan var samregenter fram till Ivans död 1696.

[redigera] Peter I:s politiska mål

Peter ville omforma Ryssland till en modern, västerländsk stat. Han deltog i anfallsförbundet mot Sverige 1699 men besegrades av Karl XII vid Narva år 1700 (se Slaget vid Narva) efter det att Danmark-Norge besegrats. Peter bidrog med en del styrkor som stred mot Karl XII i Polen 1701-1707 och erövrade 1703 Ingermanland där han anlade staden S:t Petersburg, namngiven efter hans namnhelgon Sankt Peter. Han lät år 1712 göra staden till Rysslands nya huvudstad, istället för det folkrikare men "modernt fattigare" Moskva.

[redigera] Peter I:s militära framgångar efter Narva

huvudartikel Karl XII:s ryska fälttåg

Efter Narva fick han andrum till att modernisera armén, och det skulle snart visa sig avgörande. År 1707 tågade Karl XII emot Ryssland med en stor karolinsk här på 35 000 man. En rysk armé sändes ut men besegrades i Slaget vid Holowczyn, Karl XII:s favoritseger. Karolinerna fortsatte mot Moskva, men ryssarna använde sig av den brända jordens taktik som tillsammans med den ryska vinterkylan innebar en katastrof för den svenska armén. Karl XII sökte sig söderut för att komma i kontakt med kosackhövdingen Ivan Mazepa, men tsar Peters nya armé besegrade Mazepas armé på 40 000 man innan denne hunnit förena sig med Karl XII:s armé. En livländsk här på 15 000 man som sändes till undsättning blev också den besegrad av Peter I. Den ursprungliga svenska armén hade krympt till 25 000 man, och de var uthungrade, trötta och nedsatta. För att locka till sig och slå den ryska armén belägrade karolinerna Poltava i Ukraina (södra Ryssland). Tsar Peter anlände och lyckades besegra Karl XII i Slaget vid Poltava den 28:e juni 1709. Det svenska nederlaget torde bero på att Karl XII var sårad och därför inte kunde leda styrkorna, att de två andra som skulle leda styrkorna inte kunde komma överens samt en förkrossande numerär underlägsenhet (endast 17 000 svenskar mot över 40 000 ryssar).

Fem år senare (1714) så hade tsar Peter erövrat Livland, Estland, Ingermanland, Kexholm, Karelen och hela Finland. Emellertid så utrymde ryssarna Finland då freden skrevs på sju år senare, dessa sju år kallas den stora ofreden.

[redigera] Följden av den ryska segern

Efter segern vid Poltava steg Ryssland och blev en stormakt, medan Sverige sjönk och inte spelade så stor roll längre. Stora nordiska kriget varade 1700-1721 och freden i Nystad 1721 mellan Sverige och Ryssland, erhöll Ryssland officiellt Ingermanland samt Estland och svenska Livland (motsvarande dagens Estland och Lettland ner till Riga).