Dinosaurier

Wikipedia

?Dinosaurier Status i världen: Fossil

Systematik
Domän:	Eukaryoter Eukaryota
Rike:	Djur Animalia
Stam:	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam:	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass:	Kräldjur Reptilia
Underklass:	Dinosaurier Dinosauria
Vetenskapligt namn
§Dinosauria Auktor: Richard Owen, 1842


Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Dinosaurier är namnet på en stor grupp utdöda reptiler som tillhör gruppen arkosaurier (härskarreptiler). Namnet Dinosauria användes för första gången 1842 av Sir Richard Owen för att beskriva olika typer av stora ödlor. Dinosaurierna levde under mesozoikum, den era som omfattar de geologiska perioderna trias, jura och krita. De tidigaste dinosaurierna utvecklades för ungefär 230 miljoner år sedan och dinosaurierna dog ut i samband med den omfattande massdöd som inträffade för cirka 65 miljoner år sedan. Det är i dag accepterat att dinosaurierna var föregångare till moderna fåglar, vilket innebär att fåglarna i praktiken är överlevande dinosaurier. Dinosauria är således en parafyletisk grupp.

[redigera] Allmänt om dinosaurier

Många paleontologer tyckte för länge sedan att dinosaurierna måste ha varit dumma och dåligt anpassade djur eftersom de alla dog ut. Dessa åsikter är idag helt omvärderade. Dinosaurierna anses idag vara den mest framgångsrika grupp ryggradsdjur som någonsin levt på land. Från slutet av trias (drygt 210 milj år sedan) fram tills utdöendet för cirka 65 miljoner år sedan dominerade de landlivet totalt på alla kontinenter. Framgången berodde i första hand på att dinosaurierna (tvärtemot vad man trodde i äldre tider) var mästare på att anpassa sig till nya livsvillkor som ständigt skiftade under mesozoikum.

Systematiskt tillhörde dinosaurierna en reptilgrupp som kallas arkosaurier (härskarreptiler). Små reptiler besläktade med de äldsta dinosauriernas närmaste förfäder gav upphov till krokodilerna som är den enda stora (fysiskt sett) reptilfamiljen som överlevt bland arkosaurierna. Krokodilerna ansågs därmed länge vara dinosauriernas närmaste nuvarande levande släktingar. Tvärtemot vad många tror klassas emellertid fåglarna numera som reptiler, närmare bestämt medlemmar i gruppen maniraptorer där flera familjer inom coelurosaurier (en ev två stora undergrupper köttätande dinosaurier) ingår, däribland dromeosauriderna.

Trots att åtminstone alla stora dinosaurier är utdöda sedan 65 miljoner år är de förhistoriska djuren oerhört populära, inte minst bland minderåriga. Även media rapporterar ofta när nya spännande fynd görs. Den främsta orsaken till att dessa djur fascinerar så många människor är säkert storleken på de mest kända dinosaurierna som Brachiosaurus, Diplodocus, Argentinosaurus, Tyrannosaurus rex mfl. Och de största dinosaurierna var visserligen utan konkurrens de största landlevande djur som någonsin existerat. Vidare var mängder av andra dinosaurier (som inte var sauropoder) betydligt större än elefanter. Samtidigt fanns det emellertid i andra ändan av storleksskalan många riktigt små dinosaurier, de minsta inte större än en kyckling. Mellan de allra största och minsta fanns det mängder med former - fruktade köttätare, fredliga växtätare, en del fyrbenta andra tvåbenta, dinosaurier med kroppspansar, horn etc. Gruppen omfattar således ett brett spektrum av olika djur, alla dock anpassade till den miljö de levde i.

Ett vanligt missförstånd hos många är att diverse flygande reptiler som man ser på bilder i många dinosaurieböcker (pterosaurier) havslevande reptiler (mosasaurier och plesiosaurier) också var dinosaurier. Det är fel, alla dinosaurier var landdjur även om de var släkt med ovannämnda djurgrupper. Ingen känd dinosaurie kunde flyga om vi nu bortser från fåglarna och antar att de faktiskt är dinosaurier.

Även åsikten att dinosaurierna var lika slöa och "dumma" som dagens reptiler har omvärderats. Mycket tyder på att många dinosaurier hade ett relativt avancerat socialt liv och var mycket aktivare än krokodiler, ormar och vanliga ödlor. Hur många arter och släkten dinosaurier levde och dog ut under mesozoikum vet ingen, men det handlar förmodligen om många tiotusentals arter, kanske t.om hundratusentals.

Det finns ca 530 upptäckta släkten av dinosarier. Uppskattningsvis fanns ca 1850 släkten av dinosaurer under deras storhetstid som sträcker sig över en period av 150 miljoner år, vilket kan jämföras med antalet däggdjursläkten som uppgår till ca 1200.

[redigera] Hur dinosaurierna levde

Att ta reda på hur djur levde som dog ut för tiotals miljoner år sedan är naturligtvis inte lätt. De enda spår som finns efter dinosaurierna är i form av olika fossil. Förutom de fossiliserade benen har man även hittat spårfossil i form av fotspår och avföring, ägg och i vissa fall fjädrar och mjukdelar i form av skinn. Tack var växtfossil i likåldriga lager kan man se hur miljön runt dinosaurierna såg ut.

Från slutet av trias fram tills dinosauriernas död (här bortser vi från fåglar) var nästan varje landlevande djur som var över 1 meter långt en dinosaurie, bortsett från de halvt vattenlevande krokodilerna. Precis som i dagens värld fanns det växtätare som jagades av köttätare. De förstnämnda var mycket talrikare än de rovdinosaurier som jagade dem. Såväl fotspår som fynd av många dinosaurier som dött tillsammans visar att många dinosaurier var flockdjur. Det gällde inte minst bland växtätarna men det fanns även en del rovdinosaurier som var flockdjur, till exempel dromeosauriderna och allosauriderna. Förutom att leva tillsammans utvecklade olika växtätare sina sätt att skydda sig mot rovdinosaurier. sauropoderna blev enormt stora. Andra som hadrosauriderna (”anknäbbsdinosaurier”) utvecklade god syn och hörsel som varnade dem i förväg. Troligtvis kunde dessa djur också framkalla högljudda brölanden som varnade andra i flocken/hjorden. Andra växtätare, främst stegosauriderna och ceratopsierna utvecklade förutom flocklivet mer aktiva sätt att försvara sig. Ceratopsierna hade långa horn och stegosauriderna hade hotfulla piggar långt ute på svansen. Ankylosauriderna försåg sig med ett pansarskal, likt enorma sköldpaddor. Slutligen var en del små växtätare mycket snabba och kunde springa ifrån i stort sett alla kända rovdinosaurier.

Det är väl känt att dinosaurierna lade ägg, men det är mindre känt om det fanns dinosaurier som födde levande ungar. De senaste 30-40 åren har man gjort många fynd som gjort att man totalt omvärderat synen på dinosauriernas beteende som föräldrar. Man har nämligen hittat mängder med fossilerade ägg och det visar sig att många dinosaurier byggde bon (i många fall till och med kolonier) för äggläggning. Man tror att vissa dinosaurier till och med satte sig över borna (likt en höna) för att skydda dem från äggtjuvar. När ungarna var väl födda visar många fynd att den nyfödda avkomman troligen matades av föräldrarna eller andra nära släktingar som också gjorde sitt bästa för att skydda ungarna från rovdinosaurier. Även när ungarna blev större och kunde följa med de andra djuren i till exempel en flock sauropoder skyddades de mindre artfränderna genom att de mindre medlemmarna alltid gick i mitten för att på så sätt vara så skyddade som möjligt mot attacker från rovdinosaurier.

Det går tvärtemot vad man tidigare trodde om dinosaurierna att de var slöa reptiler som saknade vad vi kan kalla ”socialt liv” och inte brydde sig om avkomman. Experterna tillägger dessutom att mycket av ovannämnda beteenden återfinns bland dagens fåglar, vilket tolkas som ytterligare belägg på det nära släktskapet. Fåglarna har helt enkelt ärvt dessa egenskaper från sina förfäder. Det ska emellertid påpekas att det säkerligen även fanns en hel del dinosaurier som bara la sina ägg och sedan lät dem vara, särskilt bland de tidiga dinosaurierna som levde under trias.

Att uppskatta intelligens hos utdöda djur är ganska spekulativt, men man tror idag att många dinosaurier hade en viss hjärnkapacitet. Dromeosauriderna anses till exempel ha varit minst lika intelligenta som många fåglar. Forskarna är ganska övertygade om att dessa rovdinosaurier som levde i flock samordnade sina angrepp. Det hade de inte varit kapabla till om intelligensnivån varit så låg som man tidigare trodde. Inte ens sauropoderna anses vara så ”tröga” som man kan tro, trots att hjärnan var ynkligt liten i förhållande till en individs storlek.

En lång tvistefråga har varit om dinosaurierna liksom däggdjur och fåglar var varmblodiga eller växelvarma som ormar och ödlor. Om de var varmblodiga blir det lättare anser förespråkarna för det förstnämnda alternativet och förklara att många faktiskt var så aktiva som de var. Krokodiler och andra reptiler (fåglar undantagna) är ju som bekant ganska slöa. Andra bevis på att dinosaurierna var varmblodiga är att man hittat många dinosaurier som levde i områden med riktigt kyligt klimat nära de arktiska områdena. Paleontologerna anser att dessa dinosaurier måste ha haft ett effektivt sätt att själva kontrollera kroppstemperaturen. Även analys av benstrukturen hos många dinosaurier talar för detta. Det betyder emellertid inte att alla dinosaurier var varmblodiga. Idag lutar forskarna åt att en del var varmblodiga och andra växelvarma. En del var nog varken det ena eller andra utan kunde hålla en jämn kroppstemperatur på andra sätt, främst de gigantiska sauropoderna.

Hur gamla blev dinosaurierna? De väldiga sauropoderna kunde troligen bli över 100 år gamla, medan små dinosaurier beräknas ha blivit 10-20 år. En Tyrannosaurus rex kunde säkert bli åtminstone 30 år.

[redigera] Fynd av dinosaurier

Dinosaurier dominerade landlivet på alla kontinenter, även Antarktis. I Sverige har det gjorts få fynd men det beror inte på att det inte fanns dinosaurier här utan på att de flesta bergarterna i Sverige är bildade långt innan det fanns dinosaurier. En grundläggande förutsättning för att hitta dinosauriefossil är att bergarterna som fossilen är inbäddade i bildades under mesozoikum när dinosaurierna levde. (vi bortser här från att fåglarna kanske är dinosaurier). Här följer en kort genomgång av de fynd som gjorts på olika kontinenter.

Europa Det var här de första dinosaurierna upptäcktes och beskrevs vetenskapligt på 1820-talet. Man har gjort mycket rika fynd av dinosaurier från alla tre geologiska tidsperioder som dinosaurierna levde , framförallt i Väst och Centraleuropa. Fynden inkluderar dinosaurier från alla stora grupper utom ceratopsierna ("horndinosaurierna")

Nordamerika är den kontinent där de allra flesta fynden gjorts av dinosaurier från alla stora grupper och USA är det enskilda land där man hittat flest dinosauriefossil. Men även i södra Kanada har mängder av fynd gjorts. Nordamerika var hem för några av de mest kända dinosaurierna som till exempel Tyrannosaurus rex, Triceratops, Diplodocus, Brachiosaurus och Stegosaurus. Fynden från Nordamerika är mycket rika från hela dinosauriernas era.

Sydamerika. De första dinosaurierna i Sydamerika upptäcktes i slutet av 1800-talet och sedan dess har många intressanta fynd gjorts av såväl tidiga dinosaurier som väldiga sauropoder och stora köttätare. Alla stora dinosauriegrupper (bortsett från ceratopsier och möjligen hadrosaurider ("anknäbbsdinosaurier") tycks ha "bebott" kontinenten. Faktum är att under de senaste 15 åren har många av de mest spektakulära fynden gjorts i Sydamerika. Fynden inkluderar till exempel de största dinosaurierna som någonsin hittats och blivit vetenskapligt beskrivna, både bland växtätare (Puertasaurus,Argentinosaurus) och köttätare (Giganotosaurus,Mapusaurus).

Afrika Fynden är framförallt koncentrerade till Nordafrika och Östafrika och kontinenten var hem för mängder med dinosauriefamiljer från hela dinosauriernas era. Bland fynden märks enorma växtätare som Paralititan, väldiga köttätare som Spinosaurus (enligt de senaste rönen ännu större än Giganatosaurus och Mupusaurus) och Carcharodontosaurus samt många tidiga dinosaurier från trias.

Asien. De flesta fynden har gjorts i tre regioner - Kina, Indien och Centralasien och de är mycket talrika. Kontinenten beboddes av dinosaurier från alla stora grupper.

Kina (exklusive Centralasien) är näst USA det enskilda land där man hittat flest dinosaurier. Fossilen inkluderar lämningar från dinosaurier av alla storlekar och under 90-talet hittade man för första gången dinosaurier med fjädrar i just Kina, se Microraptor. Bland fynden kan också nämnas väldiga sauropoder som t.ex Mamenchisaurus, stora köttätare som Yuangchanosaurus och anknäbbsdinosaurier som Saurolophus

Centralasien med sina öknar, halvöknar och kärva klimat har visat sig vara en guldgruva för "dinosauriejägare". Mongoliet har världens största fyndigheter av dinosaurier från yngre krita. Bland fynden kan nämnas Therizinosaurus, Velociraptor och Tarbosaurus. Även f.d. Sovjetiska Centralasien har varit en synnerligen lyckosam plats för paleontologer som letar dinosauriefossil.

I Indien har de flesta fynden gjorts av dinosaurier från yngre krita, även om man hittat "äldre" dinosaurier med. Bland fynden kan nämnas Bruhathkayosaurus som kanske är den största dinosaurien som existerat - fynden är för få för att dra säkra slutsatser (tills vidare är Puertosaurus rekordhållaren)

I Australien har många fynd gjorts av såväl växtätare som köttätare. Man har här gjort fynd som tyder starkt på att dinosaurierna faktiskt var varmblodiga som fåglar och däggdjur (Australien låg vid den tiden mycket närmare polarområdena).

[redigera] Evolution

De första arkosaurierna, den reptilgrupp som alla dinosaurier hörde till, dök upp i början av trias för över 245 miljoner år sedan. För ungefär 230 miljoner år sedan gav små köttätande arkosaurier kallade thecodonter upphov till de första dinosaurierna. En annan grupp Arkosaurier nära besläktade med thecodonterna gav lite senare upphov till de första krokodilerna. De äldsta dinosaurierna var alla köttätare de första växtätande dinosaurierna dök upp åtminstone 5 miljoner år senare. Dinosaurierna konkurrerade snabbt ut (mätt med geologiska mått) andra landlevande djurgrupper, främst de däggdjurslika reptilerna som dominerat livet på land i åtminstone 50 miljoner år innan de första dinosaurierna dök upp. I slutet av trias för knappt 210 miljoner år sedan var dinosaurierna ”redan” de obestridda härskarna bland landdjuren. En av anledningarna till att dinosaurierna var överlägsna andra djurgrupper var kroppshållningen. Till skillnad från de andra reptilerna hade redan de första dinosaurierna utvecklat en upprätt gång med raka ben till skillnad från andra reptilers krälande gång där benen ”stack ut” från kroppen. Det gjorde dinosaurierna mycket effektivare än konkurrenterna.

Under trias hängde alla kontinenter samman i en enda superkontinent, kallad Pangea. Fossil av tidiga dinosauriearter påträffas därmed ofta över hela världen. Senare splittrades Pangea och de dinosaurier som levde i slutet av krita hade inte längre någon möjlighet att vandra mellan olika världsdelar. Dinosaurierna utvecklades i två stora ordningar kallade saurischier (ödlehöftade dinosaurier) och ornithischier (fågelhöftade dinosaurier). För att undvika missförstånd anses fåglarna inte härstamma från ornithischierna utan saurischierna (trots namnet). Saurichierna utvecklades före Orniticherna (i slutet av trias fanns det emellertid flera familjer ornitichier). Paleontologerna vet emellertid inte huruvida orniticherna utvecklades från saurichierna eller om de båda grupperna hade skilda förfäder bland thecodonterna. Några forskare anser att uppdelningen i saurichier ch ornitichier borde slopas, istället menar man ska dinosaurierna ska ses som en enhetlig grupp.

Bland saurischierna återfanns alla köttätande dinosaurier. Dessa delas upp i två grupper coelurosaurier (mindre köttätare) och carnosaurier med b l a. Tyrannosaurus och Giganotosaurus. Ofta sammanförs emellertid coelurosaurierna och carnosaurierna till en enda grupp, kallad theropoder (köttödlor) Samtliga theropoder var tvåbenta tågångare. De största theropoderna var de största köttätande landdjur som någonsin existerat. De första theropoderna anses ha uppträtt för ca 225 miljoner år sedan, troligen utveckades coulurosaurierna några miljoner år före carnosaurierna. Fåglar utvecklades troligen från små theropoder under yngre jura, ca 150 milj år sedan.

Anm Ny forskning har visat att tyrannosauriderna (d v s Tyrannosaurus och andra medlemmar i den familjen) var närmare släkt med mindre coelurosaurier än stora carnosaurier som till exempel allosauriderna. Därför klassas tyrannosauriderna numer som coelurosaurier. Detta har fått till följd att man fått rita om theropodernas släktträd samtidigt som den gamla uppdelningen i celurosaurier (små köttätare) och carnosaurier (stora köttätare) fått revideras en hel del.

På andra sidan bland saurischierna återfinns ordningarna prosauropoder och sauropoder, med ett gemensamt namn, underordning kallade sauropodomorpha. Prosauropoderna var troligen den första dinosauriegruppen som utvecklades med början för ca 230 miljoner år sedan. De äldsta medlemmarna var tvåbenta köttätare men de gick relativt snabbt över till fyrbent gång och blev växtätare. Från Prosauropoderna utvecklades i början av jura Sauropoderna de verkliga giganterna bland dinosaurierna med släkten som Argentinosaurus, Brachiosaurus och Diplodocus.

Bland ornithischierna var samtliga medlemmar växtätare. De utvecklades lite senare än saurischierna (yngre trias) och var från början tvåbenta. Senare kunde en del gå på både fyra och två ben som de flesta medlemmarna bland ornithopoderna där bl. a. hadrosauriderna (anknäbbsdinosaurierna) återfanns. Andra ordningar bland ornithischierna var stegosaurider, ceratopsier, scelidosaurider och ankylosaurider. Nästan samtliga medlemmar i dessa grupper var fyrbenta.

Ornithischierna var i minoritet under jura men under krita uppträdde en rad nya familjer och sauropoderna som dittills varit de dominerande växtätarna trängdes tillbaka allt mer på norra halvklotet. Hadrosaurider och ceratopsier blev dock riktigt vanliga först under den senare delen av Krita och då började kontinenterna anta de positioner de har idag. Därmed kunde inte alla nya dinosauriearter längre sprida sig över hela världen. Det fick till följd att anknäbbsdinosaurierna och ceratopsierna aldrig nådde de sydliga kontinenterna (Sydamerika, Afrika, Australien och Antarktis. Det medföljde att sauropoderna fortsatte att vara de dominerande växtätarna där ända fram till slutet av krita. Giganter som Argentinosaurus och Andesaurus levde under senare delen av krita.

Bortsett från prosauropoderna som dog ut i mitten av jura överlevde samtliga grupper fram till slutet av krita för 65 milj år sedan. Och om paleontologerna har rätt (vilket alltmer tyder på) lever en grupp än i dag och den kallar vi fåglar.

[redigera] Är fåglarna överlevande dinosaurier?

Dinosaurier är den mest framgångsrika djurgrupp som någonsin levt på land. I närmare 160 miljoner år dominerade de livet på land men plötsligt dog alla ut för 65 milj år sedan tillsammans med 65-70 % av alla andra då existerande djurgrupper. Men frågan är, utplånades verkligen alla dinosaurier? Mycket tyder på att en del dinosaurier överlevde katastrofen för 65 milj år sedan och att de finns runt omkring oss utan att vi tänker på att de är dinosaurier.

Både biologer och paleontologer har länge misstänkt att fåglarna härstammar från dinosaurierna. Teorin lanserades redan för 145 år sedan. På 1860-talet upptäcktes Archaeopteryx som levde under yngre jura (150-140 milj år sedan). Huruvida djuret var en dinosaurie eller fågel diskuterades länge. Idag anses Archaeopteryx vara världens äldsta kända fågel. I vissa avseenden liknande den inte alls dagens fåglar, den hade till exempel fortfarande käkar med tänder och en svans, däremot var kroppen helt täckt av fjädrar. Man vet inte säkert om den kunde flyga eller inte. Kanske kunde den glidflyga mellan träd.

Från 1920-talet och 40 år framåt trodde emellertid paleontologerna att fåglarna och dinosaurierna hade en gemensam förfader men att de sedan utvecklats var för sig. Dinosaurierna var med andra ord inte fåglarnas ”stamfader”. Denna teori som fick gehör var den gällande teorin för fåglarnas ursprung kommande decennierna På 1960-talet dök det dock upp nya fynd.

Dromeosauriderna tillhörande ordningen coelurosaurier (en av två stora grupper köttätande dinosaurier) hade skelett som var så lika fåglarnas att det är mycket svårt att hitta seriösa argument mot att dessa dinosaurier inte är nära släkt med dagens fåglar. Velociraptor, Deinonychus, Utahraptor med fleras skelett var så lika fåglar att vissa forskare till och med hävdar att dessa dinosaurier i själva verkat utvecklades från fåglar men förlorade sin flygförmåga samtidigt som de behöll fjädrarna. Senaste decenniet har man hittat dinosaurier med vad som förmodligen är fjädrar bland såväl dromeosauriderna som andra coelurosaurier. Dessa nya dinosaurier kallas ”fågeldinosaurier”. Dessa fynd anses vara det hittills starkaste beviset på att fåglarna är ättlingar till dinosaurierna. I praktiken innebär det i så fall att alla fåglar runt oss är små dinosaurier, närmare bestämt något modifierade coelurosaurier. De allra senaste fynden av befjädrade dinosaurier visar att några "äkta" dinosaurier trots allt kanske kunde flyga. Om det kan bekräftas blir gränsen mellan dinosaurie och fågel än mer otydlig.

Största problemet med teorin om att om fåglarna är ättlingar till dinosaurierna är att man ännu inte hittat någon gemensam förfader till fåglar och exempelvis dromeosauriderna. Såväl dromeosaurider som oviraptoider uppträdde tiotals miljoner år efter att Archaeopteryx levde. En del forskare menar att ovannämnda brist i teorin att fåglarna är direkta ättlingar till dinosaurierna faktiskt kan överbryggas redan idag. Samtidigt som Archaeopteryx levde också små dinosaurier som Ornitholestes och Compsognathus. Även dessa dinosaurier delar många drag med dagens fåglar. Compsognathus, Ornitholestes och deras närmaste släktingar klassas i undergruppen Maniraptorer där såväl Dromeosaurider som fåglar (jodå, fåglarna klassas biologiskt som reptiler) ingår. Följaktligen menar man finns en gemensam förfader till samtliga Maniraptorer, inkl fåglarna.

Om teorin stämmer att fåglarna i princip är dinosaurier som bytt ut frambenen mot vingar och lärt sig att flyga (utom de allra största) betyder det att man måste omvärdera synen på dinosauriernas utdöende. En grupp dinosaurier överlevde och 65 milj år efter att alla släktingar dog ut är den fortfarande en av jordens mest framgångsrika djurgrupper, totalt representerad av drygt 9000 arter spridda över hela världen.

De allra flesta forskare är idag övertygade om att fåglarna verkligen är avkomlingar till små köttätande dinosaurier även om ett helt avgörande bevis hittills saknas. Har de rätt så finns det fler levande dinosauriearter i världen än däggdjursarter.

[redigera] Släktträd

Dinosauria
- Ornithischia
  - Thyreophora
    - Stegosauria (till exempel Stegosaurus)
    - Ankylosauria Ankylosauromorpha (till exempel Ankylosaurus, Euplocephalus, Nodosaurus)
  - Neornithischia
    - Ornithopoda (till exempel Anatosaurus, Parasaurolophus, Hypsilophodon, Iguanodon)
    - Pachycephalosauria (till exempel Pachycephalosaurus)
    - Ceratopsia (till exempel Psittacosaurus, Protoceratops, Triceratops)
- Saurischia
  - Sauropodomorpha
    - Plateosauridae (till exempel Plateosaurus)
    - Sauropoda
      - Diplodocidae (till exempel Apatosaurus, Diplodocus, ?Mamenchisaurus?)
      - Brachiosauridae (till exempel Brachiosaurus)
      - Titanosauridae (till exempel Titanosaurus, Saltasaurus)
  - Theropoda
    - Ceratosauria (till exempel Coelophysis, Procompsognathus, Dilophosaurus, Abelisaurus)
    - Spinosauridae (till exempel Spinosaurus)
    - Allosauridae (till exempel Allosaurus)
    - Tetanurae
      - Coelurosauria
        
        Ornithomimidae (till exempel Ornithomimus, Struthiomimus, Gallimimums)
        
        Tyrannosauridae (till exempel Tyrannosaurus rex, Albertosaurus)
        
        Thurizinosauridae (till exempel Thurizinosaurus, Segnosaurus)
        
        Maniraptora
        
        Oviraptoridae (till exempel Oviraptor)
        
        Dromaeosauridae (till exempel Deinonychus, Velociraptor)
        
        Troodontidae (till exempel Troodon)
        
        Fåglar Aves

[redigera] Dinosauriernas försvinnande

Dinosauriernas utdöende för 65 miljoner år sedan var länge ett mysterium. Det är dock viktigt att komma ihåg att dinosaurierna bara var en av många djurgrupper som dog ut i slutet av krita, för 65 miljoner år sedan. Totalt beräknas 65-70 % av alla då existerande djurgrupper ha försvunnit och av större djur (över 25 kg) försvann minst 90 %. Massdöden slog minst lika hårt mot livet i havet som på land. Utdöendet på gränsen mellan krita och tertiär var för övrigt bara ett av många massutdöenden som forskare har hittat spår efter under jordens historia. Det var inte ens det största.

Genom åren har det presenterats en mängd teorier om vad som var orsaken till att dinosaurierna dog ut. Många av de äldre teorierna var dåligt underbyggda och tog inte hänsyn till att så många andra djurgrupper också utrotades. Bara 5 miljoner år före kritaperiodens slut (en kort tid i geologiska sammanhang) tycks det ha funnits fler dinosauriearter än någonsin, vilket har ökat "mystiken" kring dinosauriernas död.

Några tidiga förslag på orsaker till massutdöendet:

Dinosaurierna var för dumma för att överleva.
En hormonsjukdom uppstod hos dinosaurierna som gjorde äggskalen för hårda eller kanske för mjuka.
En asteroid orsakade ett dammoln som avskärmade solljuset i åratal.
Ändrad omgivningstemperatur gjorde att bara dinosaurier av ett kön kläcktes. (Vi vet att temperaturen bestämmer fostrets kön hos exempelvis havssköldpaddor.)

Det faktum att det inträffade ett massutdöende fick så småningom forskarna att inse att förutsättningarna för livet på jorden måste ha försämrats radikalt i slutet av krita. En seriös teori måste förklara varför så många djurgrupper försvann, inte bara dinosaurierna. På 1970-talet föreslogs till exempel att en supernova (exploderande stjärna) inträffat alltför nära jorden, varvid den livsfarliga strålningen tog kål på en stor del av livet. Nära betyder här mindre än 100 ljusår bort. Drastiska klimatförändringar, orsakade av sjunkande havsnivå och ökad geologisk aktivitet (främst vulkanutbrott), var andra teorier som övervägdes.

I början av 1980-talet lanserades den teori som idag betraktas som huvudorsaken av de flesta forskarna. Enligt denna teori ska en jättelik asteroid eller komet (minst 10 kilometer i diameter) ha kolliderat med jorden för 65 miljoner år sedan. Styrkan i explosionen skulle motsvara cirka 100 biljoner (14 nollor) ton trotyl eller närmare 7 miljarder Hiroshimabomber. Det är flera tusen gånger den samlade sprängkraften i världens kärnvapenarsenal och cirka 2 miljoner gånger kraftigare än världens hitills kraftigaste vätebomb. Explosionen skulle ha utlöst gigantiska bränder runt hela världen, och sotet från dessa samt allt stoft från explosionen ska ha blockerat solljuset effektivt i åtskilliga månader, kanske flera år. Följden ska ha blivit en kärnvapenvinter. Utan solljus upphör fotosyntesen hos växterna och därmed kollapsar ekosystemen både på land och i havet. Även temperaturen skulle naturligtvis ha sjunkit drastiskt vilket skulle döda de flesta djur som inte dog av svält.

Teorin lanserades av Walter Alvarez, professor i geologi och geofysik, efter att han och hans far Luis Alvarez 1979 hade hittat ett tunt lager irdium i det marklager som var jordyta när katastrofen inträffade. Detta iridiumlager finns över hela världen. Iridium är ett ämnen som ofta finns i meteoriter. Många var dock skeptiska till teorin.

När man i början på 1990-talet dessutom hade identifierat den jättelika Chicxulubkratern, begravd långt under marken på Yucatanhalvön i Mexico, började opinionen i forskarvärlden att svänga. Kratern var 300 km i diameter och hade rätt ålder. Även om inte alla accepterar detta som huvudanledningen är det idag ingen som ifrågasätter att en kollision verkligen skedde. Huvudalternativet idag är att gigantiska vulkanutbrott på Indiska halvön medförde såväl att atmosfärens sammansättning ändrades som att klimatet försämrades drastiskt. Dessa utbrott medförde bland annat sura regn vilket var förödande inte minst för havslivet. Kanske förstördes även ozonskiktet varvid farlig ultraviolett strålning nådde jordytan.

En annan variant av kollisionsteorin som lanserats de senaste åren är att objektet som bildade Chicxulubkratern i själva verket bara var ett fragment från en ursprungskropp, och att flera fragment kolliderade med jorden inom loppet av bara några timmar. Utanför Indiens kust i Indiska Oceanen finns exempelvis en gigantisk krater, den så kallade Shivakratern. Den har visserligen blivit hårt nednött med tiden, men beräknas vara minst tre gånger så stor som Chixculubkratern och sägs också vara cirka 65 miljoner år gammal. Runtom i världen finns ytterligare ett antal mindre kratrar som kanske också har samma ålder.

Det finns dock en del som talar för att båda alternativen kan vara rätt. En del forskare menar att efter en apokalyptisk explosion orsakad av kollisionen i nuvarande Mexiko kan chockvågorna som fortplantade sig genom jorden mycket väl medfört att jordskorpan splittrades på andra sidan jordklotet och då hamnar vi i centrala Indien. Det skulle då vara orsaken till de enorma vulkanutbrotten.

Vad som än var orsaken, tog mesozoikum slut och följdes av kenozoikum, det nya livets tidsålder. Det tomrum som dinosaurierna lämnade efter sig fylldes snabbt av däggdjuren som tidigare fört en undanskymd tillvaro, och i luften tog fåglarna definitivt herraväldet sedan Pterosaurierna dött ut. Kanske är fåglarna inget annat än befjädrade dinosaurier. I så fall är det en djurgrupp som fortfarande tillhör jordklotets mest framgångsrika, trots att det gått 65 miljoner år sedan alla dinosauriesläktingar dog ut.

[redigera] Se även

[redigera] Källor

Lambert Dinosaurier
[BBC - Walking with Dinosaurs
Engelskspråkiga Wikipedia

[redigera] Externa länkar

Commons har fler bilder relaterade till Dinosaurier

Den här artikeln är hämtad från http://sv.wikipedia.org../../../d/i/n/Dinosaurier.html

Kategorier: Dinosaurier | Kräldjur