Centralafrikanska republiken

Wikipedia

République Centrafricaine
Ködörösêse tî Bêafrîka

(Flagga)	(Statsvapen)
Nationellt valspråk: Unité, Dignité, Travail (Franska: Enighet, värdighet, arbete)
Nationalsång: 'La Renaissance'

Huvudstad	Bangui
Största stad	Bangui
Officiellt språk	franska (samt sango de facto)
Statsskick President Premiärminister	republik François Bozizé Elie Doté
Självständighet • Deklarerad • Erkänd	från Frankrike 13 augusti 1960 13 augusti 1960
Yta • Totalt • Vatten	622 984 km² (42:a) försumbart
Folkmängd • Totalt • Befolkningstäthet	4 303 356 (120:e) 6,0 inv/km² (181:a)
BNP (PPP) • Totalt 2003 • Per capita	$1 198 miljoner (149:e)
Valuta	CFA-franc (`XAF`)
Tidszon	UTC+1
Topografi • Högsta punkt • Största sjö • Längsta flod	Mont Ngaoui 1 420 m ö.h. km² km
Nationaldag	1 december
Landskod	cf
Landsnummer	`+236`

Centralafrikanska republiken är en stat i Centralafrika, gränsande till Demokratiska republiken Kongo, Kamerun, Republiken Kongo, Sudan och Tchad.

[redigera] Historia

Huvudartikel: Centralafrikanska republikens historia

Den franska kolonin Ubangi-Shari blev den självständiga Centralafrikanska republiken 1960. Under några år i slutet av 1970-talet var det ett kejsardöme. Från självständigheten fram till tidigt 1990-tal kom landet att styras av olika franskstödda autokrater från södra delen av landet. Detta mönster bröts av de första flerpartivalen 1993, då den förste ledaren från norr, Ange-Félix Patassé kom till makten. Därefter följde ett årtionde av etniska spänningar och politisk instabilitet, inklusive ett myteri inom armén 1996-97 och en misslyckad militärkupp i maj 2001, som slogs ned med hjälp från Libyen. Ytterligare stridigheter blossade upp i november samma år då arméns ledare, François Bozizé, avskedades. Bozizé lyckades samla styrkor till ett uppror och intog huvudstaden nästintill utan motstånd. I mars 2003 hade man erövrat makten i landet. Den sittande presidenten, Patassé, var utomlands vid tiden för kuppen och lever fortfarande i exil.

Trots Bozizés löften om att regera endast under en övergångsperiod deltog Bozizé i det presidentval som ägde rum i mars och maj 2005. Hans seger fick ytterligare styrka genom det legislativa val som ägde rum samtidigt, i vilket den Bozizétrogna koalitionen Convergence Kwa Na Kwa kammade hem de flesta platserna i Nationalförsamlingen. I den nya regeringsbildningen i juli 2005 bevisades åter hur nordliga stammar flyttar fram sina positioner.

[redigera] Statsskick och politik

Strax efter att Bozizé tagit makten 2003 ogiltigförklaras den 109-hövdade Nationalförsamlingen, som utsetts med direktval vart femte år. Den nye statschefen menade dock att detta endast var ett tillfälligt avbräck i demokratin och för att hålla skenet uppe skapades en temporär ersättare i form av det Nationella Övergångsrådet, som höll sitt första möte i juli 2003 och som skulle konferera var tredje månad. I grunden var detta endast en rådgivande instans, även om det också inberäknade regeringsmedlemmar. I övrigt deltog 12 oppositionspolitiker och 17 representanter från provinserna, poliser och militära representanter, samt representanter från det civila samhället – såsom sex fackförbund och tre religiösa ledare. Rådet leddes av Nicolas Tiangaye, en framstående förkämpe för mänskliga rättigheter.

Eftersom 1995 års konstitution ogiltigförklarats i samband med kuppen kom övergångsrådets främsta uppgift att bli framställandet av en ny sådan. Efter en utdragen kamp mellan Övergångsrådet och presidenten tvingades slutligen den senare att ratificera de tillägg som Övergångsrådet föreslagit, mycket tack vare påtryckningar från FN och Frankrikes regering.

Tilläggen inkluderade exempelvis en förkortning av presidentens mandatperiod, från sex till fem år, med möjlighet till ett omval. Dessutom stärktes premiärministerns och Nationalförsamlingens makt, samtidigt som avgiften för kandidatur i president- och parlamentsval sänktes.

Den nya konstitutionen antogs genom en folkomröstning 5 december 2004. Den 13 mars 2005 skedde nyval till de 105 platserna i Nationalförsamlingen. Den nya Nationalförsamlingen har bland annat röstat igenom en lag som ger presidenten möjlighet att styra genom dekret, vilket kan sägas vara en tillbakagång i den ökade makt som tilldelades Nationalförsamlingen i konstitutionen. Möjligheten att styra genom dekret röstades fram i syfte att påskynda genomförandet av ekonomiska reformer.

[redigera] Administrativ indelning

Centralafrikanska republiken är indelad i:

16 prefekturer (préfectures): Bamingui-Bangoran (Centralort: Ndélé); Basse Kotto (Centralort: Mobaye); Gribingui économique (Centralort: Kaga-Bandoro); Haut Mbomou (Centralort: Obo); Haute Kotto (Centralort: Bria); Kémo Gribingui (Centralort: Sibut); Lobaye (Centralort: Mbaïki); Mambéré Kadéi fd. Haute-Sangha (Centralort: Berbérati); Mbomou (Centralort: Bangassou); Nana Mambéré (Centralort: Bouar); Ombelle Mpoko (Centralort: Bimbo); Ouaka (Centralort: Bambari); Ouham (Centralort: Bossanagoa); Ouham Pendé (Centralort: Bozoum); Sangha Mbaeré (Centralort: Nola); Vakaga (Centralort: Birao)
66 underprefekturer (sous-préfectures)
175 kommuner (communes)
Omkring 8 800 byar eller stadsindelningar.

[redigera] Geografi

Lägsta punkt: Oubangui-floden, 335 meter över havet
Naturtillgångar: diamant, uran, timmer, guld, olja, vattenkraft

[redigera] Klimat och miljö

Klimatet är tropiskt med varma, torra vintrar och mildare, regniga somrar. Översvämningar är vanliga. I norr blåser ibland den torra, dammiga vinden harmattan.

Några av landets miljöproblem är brist på dricksvatten, att öknen breder ut sig och att tjuvjakt hotar bestånd av vilda djur.

[redigera] Ekonomi

Jordbruk och skogsbruk är huvudnäringarna i Centralafrikanska republikens ekonomi, och dessa står för hälften av BNP. Diamantindustrin har tidigare givit över hälften av exportinkomsterna. Några hinder för landets ekonomiska utveckling är ett dåligt transportnät, dåligt utbildad arbetskraft och en misslyckad ekonomisk politik. Inkomstskillnaderna mellan höginskomstagare och låginkomsttagare är mycket stor. Ekonomisk hjälp från Frankrike och det internationella samfundet kan bara delvis lindra mänskliga behov.

80% av elektriciteten produceras av vattenkraft och resterande av fossila bränslen.

[redigera] Demografi

Ett stort hälsoproblem är aids. 2001 var 13% av den vuxna befolkningen smittad.

Befolkning: baya 33%, banda (folk) 27%, mandjia 13%, sara 10%, mboum 7%, m'baka 4%, yakoma 4%
Befolkningens medelålder: 17,9 år (2002)
Spädbarnsdödlighet: drygt 9% (2003)
Befolkningens medellivslängd: 41,7 år (2003)
Religiös tillhörighet: inhemska religioner 35%, protestanter 25%, katoliker 25%, muslimer 15%
Språk: franska, sango (sangho), lokala stamspråk
Analfabetism: 2003 var ungefär hälften av den vuxna befolkningen analfabeter