Albanska
Wikipedia
| albanska (Gjuha shqipe) | |
|---|---|
| Talas i | Albanien, (Kosovo) Serbien, Montenegro, Makedonien, Grekland, Turkiet, Italien med flera |
| Region | Sydeuropa |
| Antal talare | 8 000 000 |
| Klassificering | indoeuropeiska albanska |
| Officiell status | |
| Officiellt språk i | Albanien, Kosovo, Makedonien |
| Språkmyndighet | - |
| Språkkoder | |
| ISO 639-1 | sq |
| ISO 639-2(B) | sqi |
| SIL | ALS, ALN, AAE, AAT |
Albanska är det indoeuropeiska språk som talas av över 8 miljoner människor framför allt i Albanien, i regionen Kosovo i Serbien, vissa delar av övriga Serbien och i Makedonien samt även i Montenegro, Grekland, Turkiet och Italien.
Innehåll |
[redigera] Klassificering
Albanskan utgör en egen språkfamilj av de indoeuropeiska språken och är inte nära besläktat med något nu levande språk. Albanskans ursprung är dock omstritt inom språkvetenskapen och dess koppling till de övriga indoeuropeiska språken är långt ifrån klarlagd. Olika lingvister har klassat det som utvecklat av olika forna språk: de vanligaste teorierna rör antingen illyriska eller thrakiska, men även dakiska har föreslagits (de dakiska orden i albanskan förklaras dock ofta som lånord från den rumänska valakiskan).
Trots att albanskan länge varit påverkad av andra språk (romanska språk, grekiska, turkiska och slaviska språk) har det gentemot andra indoeuropeiska språk ett särpräglat ordförråd, och, på många punkter, egen morfologi och fonetik.
[redigera] Utbredning
Antalet talare av albanska var år 2000 omkring 8 000 000. Vissa källor uppskattar dock antalet till ca 10 miljoner. Det är officiellt språk och talas av en majoritet i Albanien samt den autonoma provinsen Kosovo i Serbien. Det är också officiellt språk i Makedonien (tillsammans med makedonska) där det talas av en betydande minoritet. Det talas även i Montenegro, Grekland, Turkiet och Italien, samt av mindre betydande minoriteter i Ukraina, Egypten och USA. Det är mycket osäkert hur många albansktalande det finns i Grekland men i Italien uppskattas antalet vara cirka 300 000. Albanskan som talas i Grekland kallas arberoriska och den som talas i Italien kallas arberesjiska. Dessa är båda varianter av den toskiska dialekten.
[redigera] Historia
Det albanska folket nämns för första gången i bysantinska källor år 1081. Den första kända källan som påvisar det albanska språkets existens är från det italienska Ragusa (dagens Dubrovnik) år 1285. Det första kända skrivna dokumentet är från 1462. Den äldsta tryckta albanska boken (Meshari av den katolske prästen Gjon Buzuku) är från 1555. Den första albanska skolan tros ha öppnats av franciskanermunkar år 1683 i Pdhanë. Albanskan skrevs omväxlande med det grekiska, det kyrilliska och det osmanska arabiska alfabetet fram till 1908 då en modifierad version av det latinska alfabetet infördes.
[redigera] Alfabet
Albanskan använder en modifierad version av det latinska alfabetet med 29 konsonanter och 7 vokaler. Speciella bokstäver för albanskan är ë och ç samt en rad konsonantkombinationer.
[redigera] Vokaler
| fonem | grafem | ung. uttal |
|---|---|---|
| /i/ | i | som i is |
| /ɛ/ | e | som i älg |
| /a/ | a | som i ask |
| /ə/ | ë | som i hellre (schwa) |
| /ɔ/ | o | som i åska |
| /y/ | y | som i yla |
| /u/ | u | som i ko |
[redigera] Konsonanter
| fonem | grafem | ung. uttal |
|---|---|---|
| /p/ | p | som i penna |
| /b/ | b | som i bil |
| /t/ | t | som i tal |
| /d/ | d | som i dal |
| /c/ | q | nästan som i attjo |
| /ɟ/ | gj | nästan som i engelskans John |
| /k/ | k | som i sak |
| /g/ | g | som i gå |
| /ts/ | c | som i tsar |
| /dz/ | x | som i engelskans goods |
| /tʃ/ | ç | som i attjo |
| /dʒ/ | xh | som i engelskans John |
| /θ/ | th | som i engelskans thin |
| /ð/ | dh | som i engelskans this |
| /f/ | f | som i far |
| /v/ | v | som i van |
| /s/ | s | som i son |
| /z/ | z | som i engelskans zip |
| /ʃ/ | sh | nästan som i fors |
| /ʒ/ | zh | som i franskans je |
| /h/ | h | som i hatt |
| /m/ | m | som i man |
| /n/ | n | som i nej |
| /ɲ/ | nj | som spanskans ñ |
| /l/ | l | som i lag |
| /j/ | j | som i ja |
| /lˠ/ | ll | som i engelskans mill (mörkt l) |
| /r/ | rr | som i ros (tremulant) |
| /ɾ/ | r | som i spanskans aro (flapp) |
[redigera] Grammatik
Albanskan har sex modus och åtta tempus. Infinitiv saknas.
[redigera] Ordförråd
Forskare tror att de flesta av albanskans vanligaste ord härstammar i rätt nedstigande led från urindoeuropeiskan, däremot finns det nästan inga lämningar eller skrifer som kan helt styrka det. Grekiskan och framför allt latin hade tidigt ett stort inflytande på språket vilket förde med sig många tidiga lånord. Från och med 500-talet kom slaverna att föra med sig åtskilliga lånord från de slaviska språken, främst bulgariskan och serbiskan, men även från det slaviska språk som talades i Grekland under denna tid. Under det Osmanska rikets styre över området importerades även många turkiska ord.
[redigera] Dialekter
Albanskan är uppdelad i två huvuddialekter: toskiska i söder och gegiska i norr. Skillnaderna mellan dessa två är ganska stora, men talare av dem har ingen större svårighet att förstå varandra. Gegiska visar på ett inflytande från de romanska språken medan toskiskan visar spår av det gamla grekiska språket. Gegiskan har ett ordförråd med många romanska lånord medan toskiskan har betydligt fler grekiska. Varianterna arberoriska och arberesjiska talas i Grekland respektive Italien och är av toskisk art. Den albanska dialekten som en gång existerade i Istrien i norra Kroatien är numera utdöd.
[redigera] Albanologi
Huvudartikel: Albanologi
Ett tidigt försök att beskriva albanernas och det albanska språkets ursprung gjordes av svensken Hans Erik Tunman i hans verk Untersuchungen über die Geschichte der Östlichen europäischen Völker ("Undersökning om de östeuropeiska folkens historia"), tryckt i Leipzig år 1774. Tunman kom till slutsatsen att det albanska språket är efterträdare till det illyriska språket och att albaner är ättlingar till de illyriska stammar som tidigare bebodde den balkanska halvön.
Johann Georg von Hahn gav år 1854 ut Albanesische Studien ("Albanska studier") i Jena, som visade att albanska med all sannolikhet var ett indoeuropeiskt språk.
Senare albanologer och språkforskare har haft olika uppfattningar om albanskans ursprung.
