Visum

Wikipedia

Visum (pluralis visa) är en tillåtelse att resa in i ett land. Normalt kräver länderna att medborgare från andra länder behöver denna tillåtelse/handling tillsammans med ett pass för inresa. Vissa länder kräver även utresevisum. I många fall finns överenskommelser mellan två länder om att respektive lands medborgare får resa till det andra landet utan visum. I några fall krävs (turist)visum bara för det ena landets medborgare; t ex kräver Australien att svenska medborgare har visum men Sverige kräver inte visum av australiensiska medborgare, och Sverige kräver att mauritianska medborgare har visum men Mauritius kräver inte visum av svenska medborgare. Det finns även multilaterala överenskommelser, som Schengenavtalet.

[redigera] Sverige och Schengenstaterna

Undantag från kravet på visering för inresa till Sverige är i allmänhet gemensamma med andra Schengenstater. Listan finns i rådets förordning ^[1] med senare ändringar. Förordningen innehåller till skillnad mot svensk lag även en lista över länder vars medborgare är skyldiga att ha visum. Ytterligare bestämmelser finns i Utlänningsförordningen ^[2] och Utlänningslagen ^[3]. I den tidigare Utlänningsförordningen (1989:547) ^[4] fanns en utförlig lista.

Den enda förändringen vad gäller visumplikt sedan 2001 är att den införts för medborgare i Ecuador enligt rådets förordning ^[5].

Det finns åtskilliga ytterligare bestämmelser, t ex för transitvisum och innehavare av diplomatpass.

[redigera] Generella typer

Normalt gäller att besökarna måste ha en plan för besöket och ordnad övernattning.

• Turistvisum. Besökarna bor på hotell eller liknande.
• Besöksvisum. Besökarna bor hos vänner eller släktingar.
• Affärsvisum. Besökarna är på tjänsteresa och ska besöka något företag eller organisaton.
• Transitvisum. Besökarna ska bara passera landet och ska inte övernatta.
• Övriga kategorier.

Listan varierar mellan länder.

Visumet gäller en viss tid. Oftast schablontid till exempel 3 månader, men en del länder ger endast visum för planerad restid.

Visum gäller normalt för en in- och utresa. Men man kan ofta få "Multiple-entry" visum, som berättigar till fritt antal resor under en tid.

[redigera] Ansökan

Hur ansökan går till varierar, men normalt kontaktar man landets ambassad eller konsulat. I vissa fall är det enkelt, till exempel för Australien där man söker via resebyrå eller internet och inte behöver redovisa resplaner mm. Ofta är det besvärligare, till exempel för Ryssland då man ska söka och senare hämta visumet personligen på ambassaden och redovisa resplanen dag för dag och visa upp ev. kvitto för betald hotellbokning.

[redigera] Politik

Motiveringen till att ha visum är att myndigheterna vill ha kontroll över vem som kommer till landet. Särskilt oroar man sig för att de ska begå brott eller söka asyl. För medborgare från vissa länder med låg status är det nästan omöjligt att få visum i de flesta europeiska länder inkl. Sverige, såvida inte en välrenommerad svensk organisation garanterar deras ärlighet och uppehållskostnader. Till exempel kan idrottsmän få komma på besök om ett svenskt idrottsförbund garanterar dem.

[redigera] Se även

• tullverket
• turistvisum

[redigera] Bilder på olika visum

• http://www.tokyo.ch/travel/visa/index.html

[redigera] Förteckningar över visumplikt och undantag, för att besöka Schengenländerna

Följande tredje länder räknas upp i rådets förordning. Där ingår inte EES-staterna (de som var med i EES år 2001) och Schweiz, som inte räknas som tredje land i detta sammanhang, och därför inte kan vara föremål för visumplikt. Däremot ingår än så länge de tio senaste EU/EES-medlemsländerna, vilka dock samtliga är befriade från visumkrav. Bestämmelserna är inte tillämpliga i Storbritannien eller Irland.

[redigera] Krav på visum

Medborgare i följande 136 tredje länder och områden ska ha visering när de passerar medlemsstaternas yttre gränser. Här ingår alla länder i Afrika, flertalet länder i Asien, ett antal länder i Amerika och ett fåtal i Europa.

[redigera] Inget krav på visum

Medborgare i följande 43 tredje länder (utanför EES) och områden ska vara undantagna när det gäller vistelser som sammanlagt inte överstiger tre månader.

[redigera] Referenser

1. ^  Rådets förordning (EG) nr 539/2001 av den 15 mars 2001 om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav [6]
2. ^  Utlänningsförordning (2006:97) [7]
3. ^  Utlänningslag (2005:716) [8]
4. ^  Utlänningsförordning (1989:547), upphävd 2006-03-31 [9]
5. ^  Rådets förordning (EG)nr 453/2003 av den 6 mars 2003 om ändring av förordning (EG)nr 539/2001 om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav