Runö
Wikipedia
Runö (estniska: Ruhnu) är en estnisk ö i Rigabukten, med en yta på 10,7 kvadratkilometer.
Runö hade en helt svensk befolkning fram till 4 augusti 1944, då de flesta av öns invånare flydde över till Sverige undan de sovjetiska trupperna. Runö var en del av Estland under mellankrigstiden och dess befolkning var estlandssvenskar. Dessa hade troligtvis befolkat ön sedan bronsåldern och talade en mycket ålderdomlig östsvensk dialekt kallad "Runsk". Äldsta dokumentet som berör Runö är daterat den 28 juli 1341, då biskop Johannes i Kurland i ett brev gav runöborna rätt att "besitta sin egendom efter svensk rätt".
Idag bor knappt ett hundratal ester och ett par svenskar på ön. Den unika, närmast vikingatida bebyggelsen på ön förstördes på bara några årtionden under den sovjetiska ockupationen och idag finns bara rester kvar. Den äldsta kända svenska gården någonstans, Korsgården, finns dock delvis bevarad. Svenska läses numera som främmande språk i byskolan. Runö gamla kyrka, tillägnad S:ta Magdalena, är från 1644, då den ersatte ett kapell som hade legat på den östra stranden av ön. Träkyrkan, vars byggande bekostades av riksamiralen Carl Carlsson Gyllenhielm, är den äldsta bevarade träbyggnaden i Estland. En nyare kyrka i sten invigdes den 20 juli 1912, bredvid den gamla kyrkan. Den första fyren på Runö byggdes 1646. Dagens runöbor har möjlighet att flyga till och från det estniska fastlandet eller färdas med båt till och från Ösel.
[redigera] Invånarantal på Runö
- 1624 - 120 inv.
- 1782 - 249 inv.
- 1842 - 389 inv.
- 1938 - 282 inv.
- 1947 - 180 inv.
- 1966 - 213 inv.
- 1979 - 52 inv.
- 1991 - 56 inv.
[redigera] Se även
- Åkers Runö
[redigera] Externa länkar
- För information, kartor, bilder, filmer och dialektinspelningar från Runö, se Den Andra Stranden
