MiG-21

Wikipedia

MiG-21 Fishbed
MiG-21
Beskrivning
Typ	jaktplan
Besättning	1
Första flygning
I aktiv tjänst
Varianter
Tillverkare	Mikojan-Gurevich
Generella egenskaper
Längd	15,76 m
Spännvidd	7,15 m
Höjd	4,12 m
Vingyta	23 m²
Tomvikt	5 350 kg
Lastförmåga	8 726 kg
Maximal startvikt	9 660 kg
Motor	1 × Tumanskij R-25-300
Motorstyrka	70 kN
Prestanda
Maximal hastighet	2 230 km/h
Räckvidd vid maximal vikt	500 km
Transporträckvidd
Maximal altitud	19 000 m
Stigförmåga	120 m/s
Kraft/viktförhållande	0,82:1
Beväpning
Kanoner / kulsprutor	1 × tvåpipad 23mm GSh-23 kanon eller 1 × 30mm NR-30 kanon
Bomber	500 kg, 250 kg
Robotar	4 × AA-2 Atoll eller 4×AA-8 Aphid
Raketer	UV-16-57, S-24 240mm
Övrigt	fälltankar kan bäras

Mikojan-Gurevitj MiG-21 (МиГ-21 i kyrillisk skrift) (NATO-namn Fishbed) är ett jaktplan som ursprungligen byggdes av Mikojans och Gurevich' designbyrå i Sovjetunionen. Flygplanet är det näst mest producerade flygplanet efter det andra världskriget, enbart överträffat av Lockheed C-130 Hercules.

[redigera] Utveckling

Den första deltavingprototypen (benämnd Je-4, även skriven E-4) flög den 14 juni 1956, och produktionsserietillverkade MiG-21 trädde i tjänst tidigt under 1959.

[redigera] Operationell historia

MiG-21 i flykt.

MiG-21 utkämpade strider i Vietnamkriget och var ett av de mest avancerade flygplanen av sin tid. Detta till trots föredrog många nordvietnamesiska äss att flyga MiG-17 på grund av MiG-21:s höga vingbelastning och på grund av detta var flygplanet lika lättrörligt och manövrerbart som MiG-17. Genom bruket av deltavingeskonfigurationen kom flgplanet att bli det första framgångsrika sovjetiska flygplanet som kombinerade jaktplans- och genskjutningsjaktplansegenskaper i ett enda flygplan. Flygplanet räknades som ett lättviktsjaktplan och kunde nå Mach 2 genom sin motor som hade relativt svag kraft. Flygplanets motsvarighet i västvälden utgjordes av det amerikanska F-104 Starfighter och det franska flygplanet Dassault Mirage III.

MiG-21 användes i stor skala i konflikterna i Mellanöstern på 60- och 70-talet utav Egyptens, Syriens och Iraks flygvapen mot Israel. MiG-21 utklassades av den modernare F-15 Eagle (som konstruerats huvudsakligen för att bekämpa den sovjetiska MiG-25 "Foxbat"), som anskaffades av Israel på 1970-talet. Det indiska flygvapnet har varit en av de största användarna av detta plan sedan den använts i 1971 års krig med goda resultat. Flygplanet användes även så sent som 1999 i Kargilkriget med blandade resultat.

MiG-21 användes även i de tidiga skedena under det afghansk-sovjetiska kriget men fick snart träda tillbaka till förmån för de nyare och bättre MiG-23 och MiG-27.

På grund av bristande information är tidiga uppgifter om MiG-21 ofta ihopblandade med liknande flygplan som höll på att utvecklas av Suchoj. Jane's All the World's Aircraft 1960-1961 beskriver "Fishbed" som en Suchojkonstruktion och använder en bild av Su-9 "Fishpot."

[redigera] Användning i Finland

Det finländska flygvapnet införskaffade de första 22 MiG-21F-13-flygplanen år 1963 och de var i bruk fram tills år 1986. Flygvapnet hade även i bruk 6 stycken tvåsitsiga skolvarianter, av vilka två var av typerna MiG-21UTI, MiG-21UM och MiG-21US.

Åren 1978–1984 anskaffades sammanlagt 26 MiG-21bis-flygplan. MiG-21 var det enda flygplan i det finländska flygvapnet som kunde överskrida Mach 2.

MiG-21bis-versionerna utvecklades och förbättrades på många sätt i Finland. Bis-varianten var ett så kallat allvädersjaktplan.

Den sista MiG-21bis, MG-138 (sn 75084608) togs ur bruk den 7 mars 1998 vid Karelens flygflottilj i Rissala. Flygplanet kan idag beskådas vid centrala Finlands luftfartsmuseum i Tikkakoski.

Benämning	Antal	Tidsperiod	Övrigt
MiG-21bis Fisbed-N	26	1977 - 1998	Allvädersjaktplan
MiG-21F-13 Fishbed-C	22	1963 - 1986	Jaktplan
MiG-21UM Mongol-B	2	1974 - 1998	Skolflygplan
MiG-21US Mongol-B	2	1981 - 1997	Skolflygplan
MiG-21UTI Mongol-A	2	1965 - 1997	Skolflygplan

[redigera] Varianter

MiG-21 har tillverkats i minst tjugo varianter med fyra större omkonstruktioner. Utöver den sovjetiska produktionen, förekom tillverkning i Kina ("Jianjiji-7" eller "J-7"), Indien och Tjeckoslovakien utöver dessa sker en ombyggnad av begagnade MiG-21 i Israel där planen förses med mordern avionik, och västerländska motorer, de flygplanen benämns "MiG-21 2000". Flygplanet har använts av ca 50 olika flygvapen.

Je-2 Faceplate : prototypflygplan med bakåtsvepta vingar
Je-4 (I-500) : den första deltavingprototypen av MiG-21
Je-5 Fishbed : deltavingad försöksprototyp
Je-6 : tre förproduktionsflygplan
MiG-21 : namn för den första produktionsserien
MiG-21F Fishbed -B : ensitsigt dagjaktplan. Denna modell var det första produktionsflygplanet, av vilka 40 flygplan tillverkades. MiG-21F hade en Tumanski R-11 turbojetmotor och var beväpnat med två 30mm NR-30 kanoner. Prototypen Je-6T döptes om till MiG-21F.
Je-50 : prototypflygplan med bakåtsvepta vingar
Je-66 : ensitsig variant som byggdes för att slå världsrekordet i hastighet.
Je-66A : byggdes för att slå världsrekordet i altitud.
Je-66B :
Je-76 :
Je-152 : detta flygplan som var större än Mig-21 var ett flygplan med bättre egenskaper och erhöll åtminstone tre världsrekord.
MiG-21F-13 Fishbed-C : ensitsigt dagjaktplan med kort räckvidd. MiG-21F-13 var den första massproducerade modellen. FLygplanet framdrevs av en Tumanski R-11 turbojetmotor och var beväpnat med två Vympel K-13 (AA-2 Atoll) roborar mot flygplan samt en 30mm NR-30 -kanon. I Indiska flygvapnets tjänst kallades detta flygplan för Type 74. Flygplanet tillverkades även i Kina under benämningen Chengdu J-7 eller F-7 för exportversionen.
Chengdu J-7I : Den första kinesiska produktionsmodellen. Liksom MiG-21F-13 var flygplanet ett ensitsigt dagjaktplan med kort räckvidd. Flygplaned framrevs av en Wopen WP-7 turbojetmotor. Flygplanet exporterades till Albanien och Tanzania under designationen F-7A.
MiG-21FL : exportmodell av MiG-21PF. Byggdes på licens i Inden under designationen Type 77.
MiG-21I "Analog" : testflygplan som användes vid utprovningen av Tu-144s -vingdesign.
MiG-21SPS : Östtysk version.
MiG-21P Fishbed-D : ensitsigt flygplan med begränsad allväderskapacitet, enbart beväpnad med jaktrobotar. Även kallat Fishbed-E av NATO.
MiG-21PF Fishbed-D : ensitsigt flygplan med begränsad allväderskapacitet och utrustad med en RP21 Sapfir radar. MiG-21PF är den andra produktionsmodellen. Prototypen till detta flygplan kallades Je-7 och i Indien kallas flygplanet för Type 76. Även kallat Fishbed-E av NATO.
MiG-21PF (SPS) :
MiG-21PFM Fishbed-F : ensitsigt flygplan med begränsad allvädersförmåga och med uppgraderad radar och en kraftigare motor. Förbättrad version av MiG-21PFS.
MiG-21PFS Fishbed-F : ensitsigt flygplan med begränsad allvädersförmåga och med uppgraderad radar och en kraftigare motor.
MiG-21 Fishbed-G : experimentflygplan med korta start- och landningsegenskaper.
MiG-21R Fishbed-H : ensitsigt variant av MiG-21PFM för taktisk spaning.
MiG-21RF Fishbed-J : ensitsigt variant av MiG-21MF för taktisk spaning.
MiG-21S Fishbed-J : ensitsigt jaktplan, utrustat med en RP-22 radar och en extern kanonkapsel (flygplaned identifierades felaktigt av NATO som MiG-21PFMA); även kallat E-8 eller Type 88 i indisk tjänst.
MiG-21SM : ensitsigt jaktflygplan som var utrustad med en Tumanski R-13-300 turbojetmotor.
MiG-21PFV : nordvietnamesisk version
MiG-21M : exportvariant som drevs av en Tumanski R-13 turbojetmotor. Licensbyggdes även i indien som Type 96.
MiG-21MF : exportvariant som drevs av en Tumanski R-13 turbojetmotor.
MiG-21 MF Fishbed-J : ensitsigt jaktplan, utrustat med en RP-22 radar och en Tumanski R-13-300 turbojetmotor.
MiG-21MT :
MiG-21SMT Fishbed-K : ensitsigt jaktplan, utrustat med en Tumanski R-13 turbojetmotor. Flygplanet hade en utökad bränslekapacitet och bättre elektroniska motmedel.
MiG-21bis Fishbed-L : ensitsigt jakt- och markstridsplan. Den sista produktionsmodellen. Detta flygplan var utrustat med en Tumanski R-25-300 turbojetmotor.
MiG-21bis Fishbed-N : ensitsigt jakt- och markstridsplan.
MiG-21U Mongol-A : tvåsitsig skolflygplansvariant av MiG-21F-13. Detta flygplan kallades Type 66 i indiska flygvapnets tjänst. NATOs kodnamn för flygplpanet var "Mongol".
MiG-21US Mongol-B : tvåsitsigt skolflygplan som kallades Type 68 i Indien.
MiG-21UT : tvåsitsigt skolflygplan.
MiG-21UM Mongol-B : tvåsitsig skolflygplansvariant av MiG-21MF. Detta flygplan kallades Type 69 i indiska flygvapnets tjänst.
JJ-7 : tvåsitsig skolflygplansvariant av J-7. Exportversionen kallades FT-7.
MiG-21-93 : uppgraderad version (även kallat Bison)
MiG-21 Lancer : uppgraderad version för det rumänska flygvapnet.
J-7II : uppgraderad version av J-7. Ensitsigt flygplan med begränsad allvädersförmåga, beväpnat med två 30mm kanoner och utrustad med en kraftfullare Wopen WP-7B turbojetmotor. Flygplanet exporterades till Egypten, Sudan och Irak under benämningen F-7B
J-7E : förvättrad version med en mera kraftfull motor.
J-7MG : förbättrad version.
J-7III : ensitsigt allväders jaktplan som är utrustad med en Wopen WP-13 turbojetmotor.
F-7BS : exportmodell för Sri Lanka.
F-7M Airguard : exportmodell för Bangladesh, Iran, Myanmar (Burma) och Zimbabwe.
F-7MP : exportmodell för Pakistan.
F-7P Skybolt : exportmodell för Pakistan.

[redigera] Utländska varianter

Mellan 1962 och 1972 tillverkades MiG-21F-13 -varianten på licens av Aero Vodochody i Tjeckoslovakien. Aero byggde sammanlagt 194 flygplan under denna period.

En nordvietnamesisk MiG-21MF som flögs av Phạm Tuân över Hanoi, i Nordvietnam den 27 december 1972 var troligtvis orsaken för den enda nedskjutningen av en amerikansk B-52:a genom tiderna. B-52:an hade cirklat öve Hanoi under operation Linebacker II.

Produktionen av MiG-21bis på licens av Hindustan Aeronautics i Indien pågick till 1984. Trots en serie krascher under 1990-talet, som ledde till att flygplanet kallades "flygande kistan" i det indiska flygvapnet, har man beslutat att uppgradera omkring 128 MiG-21bis till MiG-21 Bisonstandard. Dessa kommer att fortsätta i indisk tjänst fram till 2015.

Kinesiska kopior av MiG-21 kallas Chengdu J-7 eller F-7 vid export.

Ryssland erbjuder nu en uppgradering av MiG-21 till MiG-21-93 -standard. Detta inkluderar en uppgradering av avioniken, installation av en Kopyo pulsdopplerradar som snvänds av MiG-29 och som tillåter att flygplanet avfyrar mera moderna vapen såsom Vympel R-77 jaktroboten med lång räckvidd. Den uppgraderade avioniken förstärker flygplanets överlevbarhet så väl som dess möjlighet att möta fiendeflygplan. Andra uppgraderingar inkluderar installationen av en dubbel HDU, hjälmmonterat sikte och avancerade flygkontrollsystem.

Israeli Aircraft Industries (IAI) tillverkar ett uppgraderingspaket för MiG-21 som kallas MiG-21-2000. [1]

I ett samarbete mellan Aerostar SA och Elbit har Lancer-uppgraderingspaketet utvecklats för MiG-21:an. 114 stycken MiG-21:or har uppgraderats till MiG-21 Lancer för det rumänska flygvapnet.