Kiss (musikgrupp)

Wikipedia

	Det saknas källhänvisningar i den här artikeln.
	Du kan hjälpa till genom att ange källor för faktauppgifterna som anges i artikeln.

Kiss vid en konsert i Boston 2004. Från vänster Gene Simmons, Tommy Thayer, Paul Stanley och Eric Singer.

Kiss är en amerikansk hårdrocksgrupp, grundad 1972 av Paul Stanley och Gene Simmons. Trots att de är mer kända för effektsökeri än för sin musik så har de gjort flera av musikhistoriens största hits. Ace Frehley och Peter Criss tillhörde också originaluppsättningen av Kiss. Andra som spelat i Kiss är Eric Carr, Vinnie Vincent, Mark St. John, Bruce Kulick, Eric Singer och Tommy Thayer. Några av Kiss stora hits är bland annat Black Diamond, Beth, I Was Made For Lovin' You, Detroit Rock City och Forever.

Innehåll

1 Historia
2 Medlemmar
- 2.1 Nuvarande medlemmar
- 2.2 Tidigare medlemmar
3 Diskografi
4 Litteratur
5 Externa länkar

[redigera] Historia

[redigera] 1970-1979

Kiss rötter går tillbaka till Wicked Lester, ett New York-baserat rock 'n' roll-band lett av Gene Simmons och Paul Stanley. Simmons och Stanley lämnade bandet efter att Epic Records hade tackat nej till att släppa en skiva med bandet. I slutet av 1972 uppmärksammade Simmons en annons i Rolling Stone om att en trummis, Peter Criss, sökte ett band och var villig att göra vad som helst för att lyckas. Simmons och Stanley tyckte att det lät intressant och lät Criss göra auditions med dem. Detta resulterade senare i att Kiss blev en trio. I början av januari 1973 höll Simmons och Stanley flera auditions för att värva ännu en bandmedlem, en sologitarrist. Ace Frehley imponerade och anslöt sig 3:e januari till bandet. Samtidigt som gruppen nu blivit en komplett kvartett bytte bandet också namn till Kiss efter ett förslag av Stanley. Det mindre klädsamma namnet "Cunt" var att annat alternativ. Frehley designade sedan den speciella Kiss-logotypen, med de uppmärksammade, och som kritikerna tyckte, de naziliknande S:en. Någon som både Paul och Gene viftar bort: de har ju faktiskt båda judiskt blod i ådrorna...

I januari 1973 gjorde gruppen sitt första uppträdande på en klubb i New York vid namn Coventry. Det är under dessa spelningar som gruppen börjar experimentera med att bära smink i ansiktet. Syftet är, förutom att det ger bandmedlemmarna speciella egenskaper (Gene - Demon, Ace - Rymdman (Space-Ace), Peter - Katt (Catman), Paul - Stjärnpojke (Starchild)), att odla en mystik och skapa intresse kring bandet och vilka de egentligen är. Detta är något som ska visa sig vara en lyckträff då det tillsammans med en spektakulär scenshow så småningom ger bandet stora framgångar.

I juni samma år spelade Kiss in en demo med fem låtar tillsammans med producenten Eddie Kramer. Efter ett flertal mindre konserter under sommaren 1973 anställde Kiss Bill Aucoin som manager. Tack vare Aucoin blev de först in i Bogarts nya bolag, Casablanca Records. Kiss spelade in sin första skiva i Bell Sounds Studios i oktober 1973 i New York City. I slutet av december 1973 spelade de en konsert på musikakademin i New York City. Simmons testar vid detta tillfälle att göra sitt nya eldsprutetrick.

I februari 1974 påbörjade bandet sin första nordamerikanska turné i Edmonton, Kanada. På Northern Alberta Jubilee Auditorium, som förband. Senare i februari släppte de även sitt första album som fick samma namn som gruppen. Bandet uppträdde med låtarna Nothin' to Lose, Firehouse och Black Diamond i TV-programmet Dick Clark's In Concert, vilket blev deras första nationella TV-framträdande. Programmet sändes den 29 mars. Den 29 april 1974 uppträdde Kiss med Firehouse på The Mike Douglas Show, som även innehöll en intervju med Gene Simmons. I augusti 1974 började de spela in sitt andra album, Hotter Than Hell, som släpptes den 22 oktober.

Bandets tredje studioalbum, Dressed to Kill, släpptes i mars 1975. Albumet innehåller en av de låtar som rankas bland de bästa rocklåtarna genom tiderna, Rock And Roll All Night. Tidigt i april 1975 uppträdde Kiss live på NBC Midnight Special. Kiss släppte i september 1975 livealbumet Alive! som blev en stor försäljningsframgång. Det var vid denna tid som man också kunde se att Kiss Army (bandets fanklubb) hade ökat radikalt i medlemsantal och att bandet överlag fått fler anhängare. Kiss förärades med sin första guldskiva i december 1975, innan de spelade på scenen i Nassau Coliseum, Long Island. Alive! uppnådde senare en fyrdubbel platinastatus som också gjorde att singeln Rock And Roll All Night hamnade på Billboards top 40 list.

Kiss fjärde studioalbum, Destroyer, släpptes den 15 mars 1976, och blev en publik och kommersiell succé. I oktober 1976 uppträdde Kiss på The Paul Lynde Halloween Special och spelade låtarna Detroit Rock City, Beth och King of the Night Time World. Den 30 juni 1977 släpptes "Love gun" och bandet genomförde en turné i Japan där man slog publikrekord som tidigare hölls av The Beatles. I augusti 1977 höll Kiss en en serie konserter i Los Angeles; dessa spelades in och mixades ihop till det andra livealbumet för bandet, Alive II. I mars året därpå släppte bandet sin första samlingsskiva, Double Platinum.

På hösten 1978 släppte de fyra gruppmedlemmarna var sitt soloalbum, och rykten uppstod att gruppen var på väg att splittras. I maj 1979 släpptes dock albumet Dynasty, bland annat innehållande megahiten I Was Made For Lovin' You som några månader senare uppnådde guldstatus för över en miljon sålda singlar.

[redigera] 1980-1989

I maj 1980 lämnade trummisen Peter Criss bandet kort efter att skivan Unmasked släpptes. Criss medverkar inte alls på albumet, men han återfinns på omslaget och i en kort sekvens i videon till låten Shandi. Inom kort ersattes Criss med New York-trummisen Eric Carr. I november 1981 släpptes det första albumet med Carr vid trummorna, Music from "The Elder", som blev ett kommersiellt misslyckande. I oktober 1982 utgav gruppen Creatures of the Night. Gitarristen Ace Frehley är avporträtterad på omslaget men spelar inte ett enda ackord på albumet. Slitningarna mellan honom och Simmons/Stanley hade blivit ohållbara och Frehley lämnade bandet. Frehley blev ersatt av Vinnie Vincent i lagom tid till Kiss 10th Anniversary Tour 1983.

I juni 1983 uppträdde Kiss för sista gången med smink; det ägde rum inför 137 000 fans på Maracana Stadion i Rio de Janeiro, Brasilien. I september samma år chockade Kiss en stor del av musikvärlden genom att uppträda live på en MTV-gala utan smink. Samma månad släpptes det musikaliskt stenhårda albumet Lick It Up. Ett år senare utgavs Animalize som kom att sälja platina flera gånger om. Låten Heaven's On Fire blev en megahit.

Vincent, som till stor del hade bidragit till Kiss nya, hårdare sound, sparkades tämligen oväntat i slutet av 1984 och ersattes med Mark St. John, som på grund av sjukdom snart fick ge plats åt Bruce Kulick. Under återstoden av 1980-talet fortsatte Kiss att släppa, enligt vissa kritiker oinspirerade, musikalbum; Asylum (1985), Crazy Nights (1987) och Smashes, Thrashes & Hits (1988). I oktober 1989 släppte gruppen Hot In The Shade, som innehåller den kommersiellt framgångsrika balladen Forever.

[redigera] 1990-1999

I slutet av 1991 gick Kiss in i studion för att spela in albumet Revenge. Trummisen Eric Carr hade under en tid varit sjuk i cancer och avled den 24 november 1991, endast 41 år gammal. Mycket nedstämda fortsatte bandet att göra klart albumet och lade samtidigt till en låt som tillägnades Carr, Carr Jam 81. Eric Singer fick ersätta Carr på trummorna. Singer var den första och hittills ende blonde bandmedlemmen i Kiss.

I maj 1992 blev Revenge klart och släpptes ett tag senare, tillägnat Eric Carr. Bandet forsatte att göra nya album, i maj 1993 släpptes Alive III. I februari 1995 anlände Kiss till ett unikt och välbevakat Worldwide Kiss Convention Tour. Under turnén gästades bandet av den tidigare medlemmen Peter Criss. Han följde med bandet upp på scen under deras uppträdande när de skulle sjunga klassiska låtarna Hard Luck Woman och Nothin' To Lose, detta var det första framträdandet Criss gjorde med Kiss sedan 1979.

I augusti 1995 uppträdde Kiss på MTV Unplugged. Bandet hade bjudit in Criss och Ace Frehley för att delta i showen. I september gick Simmons, Stanley, Singer och Kulick återigen in i studion för att spela in Carnival Of Souls. Det släpptes dock inte förrän hösten 1997. Den 28 februari 1996 överraskade originalmedlemmarna Simmons, Stanley, Criss och Frehley med att göra ett framträdande på 38th Annual Grammy Awards i Los Angeles fullt sminkade för första gången på sjutton år. Månaden därpå släppte man Kiss Unplugged.

I april 1996 tillkännagav Kiss officiellt bandets återförening och att de sedan ska hålla en Alive Worldwide Reunion Tour. Första konserten ägde rum på KROQ Weenie Roast i Irvine, Kalifornien. Återföreningen får enorm uppmärksamhet, och Kiss spelar för utsålda hus. Kiss uppträder i september 1996 under Brooklyn Bridge, New York för MTV Music Video Awards. 1996 nådde turnén Sverige och Kiss spelar två utsålda shower, en i Globen den sjätte december och en i Scandinavium kvällen därpå. Under sommaren 1997 spelar Kiss två shower den fjortonde och femtonde juni på Stockholms Stadium. Hösten 1998 gav gruppen ut albumet Psycho Circus, det första på 19 år med alla fyra originalmedlemmarna. I mars 1999 pryder gruppen omslaget på herrtidningen Playboy. I augusti samma år fick Kiss sin egen stjärna på välkända Hollywood Walk of Fame. För att avsluta 1999 och inleda det nya millenniet fick höll Kiss en särskild nyårsshow i Vancouver för att räkna in det nya året.

[redigera] 2000-idag

I februari 2000 meddelade bandet att Kiss Farewell Tour blir den sista turnén. När turnén nådde Asien i januari 2001 lämnade Peter Criss bandet. Han blev ersatt med den tidigare trummisen Eric Singer. Trots detta kom Criss senare att återvända igen. Kiss The Box Set släpptes i november samma år.

Ace Frehley valde att inte spela en konsert på Jamaica i mars 2002 och blev snart ersatt av Tommy Thayer som använde samma smink som Ace. I april samma år uppträdde Kiss på Dick Clark's American Bandstand 50th Anniversary Show på ABC. Kiss uppträdde tillsammans med Melbourne Symphony Orchestra i Melbourne, Australien i februari 2003 och spelade då in Kiss Symphony: Alive IV. I och med Kiss World Domination Tour, som inleddes i Hartford, CT i augusti 2003, anslöt sig Criss ännu en gång till bandet. Criss lämnade dock bandet för gott i mars 2004. Rock The Nation-turnén sparkas igång i Perth i Australien i maj 2004 och då är Eric Singer tillbaka bakom trummorna.

I april 2005 gav Kiss en konsert för 40 000 personer på Camp Pendleton, som var gjord för amerikanska trupper i Irak och Afghanistan. Kiss planerar att göra en turne 2007.

[redigera] Medlemmar

[redigera] Nuvarande medlemmar

Gene Simmons – Bas/sång (1973-)
Paul Stanley – Gitarr/sång (1973-)
Tommy Thayer – Gitarr (2002-)
Eric Singer – Trummor (1991-1996 & 2001-2002 & 2004 -)

[redigera] Tidigare medlemmar

Peter Criss – Trummor (1973–1980 & 1996-2000 & 2002-2004)
Ace Frehley – Gitarr (1973-1982 & 1996-2001)
Eric Carr – Trummor (1980-1991)
Vinnie Vincent – Gitarr (1982-1984)
Mark St. John – Gitarr (1984)
Bruce Kulick – Gitarr (1984-1996)

[redigera] Diskografi

[redigera] Studioalbum

[redigera] Livealbum

[redigera] Samlingsalbum

The Originals (1976)
The Originals II (1978)
Double Platinum (1978)
Best of Solo Albums (1978)
Greatest Kiss (1996)
The very best of Kiss (2002)

[redigera] Kuriosa

Cirka 100 miljoner sålda lp/cd
Största konsert - Rio de Janeiro 1982 cirka 200000 betalande

[redigera] Litteratur

Leaf, David & Sharp, Ken, Kiss: Behind the Mask. The Official Authorized Biography. New York: Warner Books 2003.
Simmons, Gene, Kiss and Make-up. London: Arrow 2003.

[redigera] Externa länkar

KISS

Paul Stanley | Gene Simmons | Ace Frehley | Peter Criss

Studioalbum

Livealbum

Alive! | Alive II | Alive III | KISS Symphony: Alive IV

Den här artikeln är hämtad från http://sv.wikipedia.org../../../k/i/s/Kiss_%28musikgrupp%29.html

Kategorier: Artiklar som behöver källor | Amerikanska musikgrupper | Amerikanska hårdrocksband