Jordbrukets historia
Wikipedia
Jordbruk uppstod med början för 12 000 år sedan på flera oberoende platser: Mellanöstern, norra Kina, södra Mexiko samt Peru. Olika grödor utnyttjades på respektive plats, vilket medförde att de handelsnätverk som senare uppstod kunde sprida utvecklade grödor till nya marknader. I Mellanöstern och Europa blev vetet den viktigaste grödan, i Asien odlades ris och hirs och i Amerika majs, kassava, bönor och potatis. Jordbruket gav ett överskott som både ökade folkmängden och gav upphov till de första stadsstaterna.
Innehåll |
[redigera] Jordbrukets uppkomst
Ungefär 10 000 år f.Kr. levde människor som jägare och samlare. De hade spritt sig över hela världen med undantag för polartrakterna och Nya Zeeland. Den omläggning av människors liv jordbruket ledde till fick revolutionerande följder och ofta talar man om den neolitiska revolutionen. Jordbruket innebar en ökad tillgång på föda vilket i sin tur innebar snabb ökning av folkmängden och större permanenta bosättningar. Dessa bosättningar utvecklades till de första stadsstaterna.
Genom att jordbruket gav ett överskott kunde man byta detta överskott mot andra varor. Denna byteshandel innebar att några människor kunde försörja sig på annat sätt än att själva vara jordbrukare, till exempel genom hantverk. Överskottet användes också för att bekosta gemensamma nyttigheter: försvarsanläggningar, tempel, bevattningsanläggningar. Samtidigt som det ledde till en ökad specialisering ledde det också till en ökad stratifiering.
[redigera] Mellanöstern
Jordbruksrevolutionen inleddes någon gång mellan 10 000 och 5 000 år f.Kr. i ett bälte som sträcker sig mellan Grekland och Iran. Där har människor upptäckt den näringsrika vildhavren (från vilken både vår råg, korn och havre härstammar), vars frön kunde skördas och användas som föda. Insamlandet av säden och dess förvaring krävde också nya redskap: skäror och krukor. För att kunna mala mjöl krävdes kvarnstenar. När man planterade särskilda fält för säden krävdes det att marken inhägnades för att hålla djuren borta.
Ungefär 5 000 år f.Kr. hade jordbruket spridit sig till Ungern, västra Grekland och sydöstra Italien.[1]
[redigera] Sydostasien
I Sydostasien kommer de första spåren av jordbruk 6 000 år före vår tideräkning i Thailand där människorna har ätit näringsrika rötter och frukter. Man tror att odlingen av ris började där och spred sig till östra Indien ungefär 2 000 år f.Kr.
[redigera] Amerika
De tidigaste spåren i Sydamerika (Peru) har man hittat i Callejón de Huaylas (Guitarrero) där man identifierat samhällen som tycks ha flyttat efter årstiderna och som 8 600 år f.Kr. utnyttjat olika ekologiska växtzoner inom en region för jordbruk. Omkring 5 000 år före vår tideräkning har jordbruket fått större utbredning. I Mexiko och Peru odlade man pumpor, avocado och olika bönor. Senare odlades paprika, solrosor och man lärde sig använda laman som lastdjur. Potatis odlades allra först i Sydamerika, cirka 3000 år f.Kr.
[redigera] Utvecklingen i Europa och medelhavsvärlden från antiken till år 1900
[redigera] Antikens grekland
Det antika greklands viktigaste sädesslag var vete och korn; man plöjde med årder. Vinodlingarna var viktiga. Även om kött produktion spelade en begränsad roll under antiken var boskapsskötsel en viktig näring i vissa regioner och många furstar hade boskapsjordar som markerade deras status.[2] Under 400-talet f.v.t var en majoritet av Athens medborgare jordägare. Brukningsenheterna var små; det var vanligt att man hade två till tre hektar vilket det sannolikt inte gick att försörja en familj på. 2–3 ha har man knappast kunnat försörja en familj. De rika hade dock inte heller så stora innehav, de hade vanligtvis inte mer än 40 till 30 hektar.[2] Den avskogning som pågick i antika Grekland till en omfattande erosion vilket gjorde det allt svårare att producera tillräckligt med spannmål. Det ledde till att oliv- och vinodlingen ökade och många stadstater blev beroende av spannmålsimport.[2]
[redigera] Hellenismen och Romerska riket
Hellenismens centralstyrda monarkierna gjorde en större jordbruksplanering av möljig. Under prioden ökade också det vetenskapliga itresset för jordbruk vilket ledde till att man exprimenterade med ny grödoror och börjande mekanisera jordbruket. Ny metoder fök vattenlyftning (se till exempel arkimede skruv) bidrog starkt till att öka produktionen.[2] Det romerska rikets jordbruk var en fortsättning på det hellnistiska. Man började under senrepubliken bruka större enheter alltmer extensivt och nder början av kejsartiden kom en ökad mekanisering. Man tog vattenmöllan, harven, hjulplogen och olika sködemaskiner i bruk.[2]
[redigera] Medeltiden
Under europeisk medeltid skedde många framsteg inom jordbruk. På 700-taler kom bogträet från Asien vilket gjorde att mankunde utnyttja hästar för att dra tunga lass. Höstarna kunde nu användas till att plöja mark; tidigare hade man använt oxar till detta då hästarna strypts av dragselen.[3] Hjulplogen med vändskiva var en ännu mer betydelsefull upfinning, särskilt i tung jord.[3] I stora delar av Europa infördes trekskifte vilket innebar att man odlade varje område ett år med vårsäd (t.ex. havre), ett år med vintersäd (t.ex.) och lät det ligga i träda bara var tredje år. Produktionen ökade på så sätt och eftersom att mna fick två skördar minskade risken för missväxt. Fram till trettohundratalet steg korntalet (skörden i förhållade i utsädet) kraftigt. Det skulle dröja till 1700-talet till nästa stora höjning[3] för under tidigmodern tid skedde inge större förändringar inom jordbruket förrutom att brukningsenheterna växte och att produktionen blev mer amrknadsinriktad. [4]
[redigera] Agrara revolutionen
Huvudartikel: Agrara revolutionen
Det medeltida sättet att bruka jorden förändrades under sent 1700-tal i Europa i och med den agrara revolutionen, som i Sverige motsvarades av flera varandra avlösande jordreformer under slutet av 1700-talet och början av 1800-talet. Den agrara revolutionen gick bl a ut på att man slog ihop mindre åkertegar som hade skapats genom många generationers arvsskifte, till större åkrar, så att varje gård fick färre men större tegar, det såkallade laga skifte. Detta förändrade också samhällsstrukturen på landet, genom att de gamla radbyarna tenderade att försvinna när varje gård istället kunde ligga nära sina åkrar, och ersattes av enskilt liggande gårdar. Man införde även växelbruk av åkrarna. I Sverige var Rutger Macklean en av de främsta förkämparna för jordbruksreformen enskiftet.
Jordbruk var den viktigaste näringsverksamheten fram till den industriella revolutionen på 1800-talet. Jordbruk var arbetsintensivt och har därför sysselsatt större delen av befolkningen vilket har avspeglat sig i demografin. Fram till 1800-talets mitt (kring 1870) bodde fler människor på landsbygden än i städer i Storbritannien. I Sverige inträffade motsvarande brytning kring 1930.
[redigera] Global utveckling från år 1900
Under 1900-talet kom många nya jordbruksmaskiner, till exempel traktorn. Dessutom bidrog konstgödsel till ett uppsving. Många andra nyheter introducerades och rationaliserade och förenklade jordbruksnäringen, samtidigt som det ställde högre krav på större avkastningar för att varje enskilt jordbruk skulle löna sig. Idag är jordbruket mindre arealintensivt än det varit.
Många politiska beslut har lett till olika följder för jordbrukspolitiken. Kring 1880 inträffade en jordbrukskris i Europa, när amerikanskt spannmål sköljde över kontinenten och slog ut många spannmålsodlare. Länderna valde då olika strategier. I Tyskland och Frankrike infördes skyddstullar på jordbruksvaror. Även i Sverige skedde en motsvarande utveckling. Storbritannien valde att behålla sin frihandel.
Jordbruket kom särskilt efter 1920-talets kriser att skyddas av tullar, såväl i Sverige som i omvärlden. Detta fortsatte även efter andra världskriget då det rådde brist på jordbruksprodukter. Ett annat skäl hade dessutom uppkommit för jordbrukstullarna vilket stod sig Kalla kriget igenom: Var landet självförsörjande på jordbruksprodukter, skulle man kunna klara av en lång avspärrningsperiod till.
1957 skrevs Romfördraget under av föregångaren till EU. I detta skapades CAP, Common Agricultural Policy. EU:s medlemsländer skulle ha gemensam tull- och jordbrukspolitik. CAP har sedan dess bestått och utökats genom att antalet medlemsländer blivit fler.
Under 1950-1960talen inträffade det som brukar kallas "den gröna revolutionen". Forskarna lyckades framavla nya sädesslag som kunde producera mer än tidigare liksom man utvecklade nya tekniker för att få maximal avkastning ur jordarna. Därigenom ingick användandet av konstgödsel.
[redigera] Källor
- ^ Två miljoner år. Berättelsen om människan, , sid. 29-33, 1975, Det bästa AB, Stockholm
- ^ [a b c d e] Nationalencyklopedin på internet den 18 december 2006, uppslagsord Jordbruk
- ^ [a b c] Dick Harrison, Europa i världen: Medeltiden, Stockholm 2003 s. 31-34
- ^ Göran Rystad, Europa i världen ca 1500-1700: Expansion och intergration, Stockholm 2000 s. 11
[redigera] Se även
- Neolitiska revolutionen
- Östra Ämtervik, Kvarntorps jordbruksmuseum. Jordbruksredskap från tiden 1890-1970.
