Vetenskapshistoria
Wikipedia
Vetenskapshistoria är på svenska universitet ett delområde av idéhistoria, även om ämnet internationellt allt oftare åter återfinns på gemensamma institutioner för vetenskapsteori och vetenskapshistoria. Vetenskapshistoria är det vetenskapliga studiet av vetenskapens historia.
Innehåll |
[redigera] Relation till angränsande ämnen
[redigera] Vetenskapshistorians koppling till vetenskapsteori
Vetenskapens historia är för vetenskapsteorin intressant på många sätt. Man kan ta den till hjälp för att:
1. Pröva teorier för vetenskap mot hur vetenskapen historiskt har utvecklats. Frågan om Karl Poppers kritiska rationalism är förenlig med med historeien är till exempel en levande fråga inom dagens vetenskapsteori.
2. Genom studier av historien ta fram ny teori om hur vetenskapen växer och hur val mellan teorier sker. Så använde Thomas Samuel Kuhn sina kunskaper i vetenskapens historia för att ta fram sin teori för paradigmskifte.
3. Hitta argument för en vetenskapsteoretisk ståndpunkt. Paul Feyerabend använde många argument från historien för att försvara sin idé om vetenskapsteoretisk anarki och för att argumentera mot vetenskaplig metod.
[redigera] Vetenskapshistorians koppling till idéhistoria
Vetenskapen har tillsammans med religion och filosofi varit bland de allra starkaste krafterna i utvecklingen av det samhälle vi lever i. Vetenskapen påverkar oss inte bra genom att den givet den världsbilde de flesta omfattar, utan även genom den teknologi som blivit möjlig genom vetenskapen, det stora förtroende som finns för vetenskapen hos allmänheten och dess möjligheter att influera politiska beslut. Vill man studera idéernas historia är därför de vetenskapliga idéernas historia centrala.
[redigera] Vetenskapshistorians koppling till filosofins historia
Vetenskapens historia och filosofins historia är tätt sammanvävd. De första vetenskapsmännen var filosofer och först i och med den vetenskapliga revolutionen började yrkena vetenskapsman och filosof skiljas åt. Socialvetenskaperna skiljdes dock inte från filosofin förrän under 1900-talet. Fortfarande ger filosofin starka influenser till vetenskapens utveckling. Filsofernas frågeställningar påverkas ofta av de senaste landvinningarna inom vetenskapen.
[redigera] Vetenskapens tidiga historia
[redigera] Vetenskapens förhistoria
Så länge civilistationerna har funnits har människan ägnat sig åt någon form av vetenskap. De första mer strukturerade studierna i en civilisation var vanligen astronomi, egyptier, sydamerikanska indianer och andra ägnade sig åt att studera himlakropparna och sambandet runt dem. Många andra saker studerades, särskilt i Indien och Kina gjordes tidigt många upptäckter inom matematik.
[redigera] Vetenskapens grekiska gryning
Den västerländska vetenskapens historia, vetenskap kallades på den tiden för filosofi, börjar med försokratikerna som var det första som första som ställde frågor om världen utan att ge religiösa och vidskepliga svar på frågorna. Genom att ta fram teorier om världen och dess samband som inte blandade in övernaturliga förklaringar och sedan utsätta dem för kritik, granskning och diskussion utvecklades det vetenskapliga arbetsättet och man kan på god grund säga att det var då vetenskapen, som vi känner den, startade även om man tidigare sysslat med problem i fysik och matematik. I matematiken kan det nya synsättet beskrivas så att då man tidigare var nöjd med att man fått fram en formel för att bygga ett altare eller dela upp en vinst, så var nu beviset för formeln viktigt. Detta sätt att angripa problemen och efterfråga en lösning av denna typ gör att man beskriver denna tid som den rationella revolutionen
Att den moderna vetenskapen har sitt ursprung i Thales som menade att allt bestod av vatten kan ha avskräkt en och annan student, men den metod som användes, att ta fram en djärv hypotes och utsätta den för skarp kritik så ett en bättre hypotes kan uppstå ur spillrorna, skulle komma att visa sig vara den grund som byggde den västliga civilisationen med dess vetenskap och teknologi. Kända försokratiker är Thales från Miletos, Parmenides, Pythagoras, Demokritos och Herakleitos, och deras frågeställningar kretsade huvudsakligen kring metafysiska frågor som sökandet efter ett urämne. Ur dessa sökanden efter ett urämmne kom sedan den moderna vetenskapen att utvecklas, och kvantmekanikens frågor om materiens innersta väsen är direkt besläktade.
De grekiska filosofernas framträdande svaghet som vetenskapsmän var att de sällan gjorde experiment, försök i verkligheten, för att falsifiera eller verifiera sin hypoteser. Detta skulle komma förändras först i och med den vetenskapliga revolutionen.
[redigera] Den vetenskapliga revolutionen
[redigera] Bakgrunden
Efter romarrikets fall fanns inte mycket kvar av antikens framsteg i europa. Det grekiska arvet kom att blomstra en stund inom den muslimska världen, men huvudsakligen levde framstegen från den gamla tiden kvar i spridda små kloster. I och med att man visste att det funnits en tid större en den egna, så kom klostrens vetenskap i huvudsakligen bestå i att bevara det gamla och försöka förstå hur de gamla tänkte och hur man kunde tillämpa de gamla kunskaperna på samtidens frågor. Detta kom att leda till en auktoritetstro som var skadlig för vetenskapens utveckling. Vid ett givet problem ägnade man sig ofta hellre åt att se vad auktoriteterna skrivet i frågan än att tänka själv, gå till originalkällorna eller göra ett experiment.
Universiteten kan sägas växa fram ur klostren och ta över dess traditioner. Under medeltiden var ett av univerisitetens viktigaste syften att ta fram administratörer, präster och advokater till förvaltningar och kyrkor. Dagens tydliga koppling mellan teknik och naturvetenskap fanns ej. Först med Roger Bacon och Francis Bacon skulle en sådan koppling bli tydlig. Man koncentrerade alltså studierna på det som skulle vara nyttigt för till exempel en biskop eller en advokat i sekulär eller kyrklig tjänst.
Under den senare medeltiden kom av olika själ den katolska kyrkan att ha mycket stor makt på universiteten och eftersom kyrkan av flera anledningar valt att förespråka en aristotelisk världsbild och vetenskap kom naturvetenskapens utveckling att stanna upp. Kombinationen av den grekiska traditionen av att inte göra experiment med att inte följa den grekiska traditionen av diskusionsglädje och viljan att falsifera en dålig hypotes och ersätta den med en ny gjorde medeltiden till en ofruktsam tid för naturvetenskap.
De vetenskaper som byggde på argumentation utan experiment logik, språkfilosofi och argumentationsteori blomstrade dock under högmedeltiden och inte föränn i slutet av 1800-taler med Gottlob Frege kom man att nå längre inom dessa områden.
[redigera] Vetenskapsteoretisk utveckling
Francis Bacon - var en vetenskapens härold och en förelöpare till den brittiska empirismen. Bacon var en av de första som tydligt såg behovet av vetenskaplig metod för vetenskaplig framväxt och dessutom de frukter i form av teknologi vetenskapen kunde ge om man gjorde en satsning på vetenskaplig växt. Man kan säga att Bacon var en av de första som aktivt jobbade med vetenskapsteori. Bacon är känd för att ha varit en dålig vetenskapsman - trots sina bidrag till vetenskapsteorin.
Galileo Galilei - var både praktiker och teoretiker inom vetenskapen. Hans fokus på experiment och tester i verkligheten gjorde honom på många sätt närmare oss, än Francis Bacons metodlära.
[redigera] Ämnen
Astronomin utvecklades starkt av bland andra Nicolaus Copernicus. Istället för att ha människan och jorden som självklart centrum i världen visade det sig att den heliocentriska världsbilden, med solen i centrum, var den rätta. Även Giordano Bruno, Tycho Brahe och Galileo Galilei gav viktiga bidrag till detta.
Mekaniken utvecklades av Isaac Newton mekaniken och hans model för mekaniken, beskriven i boken Philosophiæ Naturalis Principia Mathematica som utkom 1687, kom att bestå ända till att Albert Einstein återigen revolutionerade mekaniken med den allmänna relativitetsteorin och den speciella relativitetsteorin.
Matematiken utvecklades starkt, särskild upptäckten av differentialkalkylen genom Isaac Newton.
[redigera] Modern vetenskap
[redigera] Formella vetenskaper
[redigera] Logik
Logiken har sitt ursprung hos Aristoteles och fick också ett uppsving under medeltidens skolastik. Den moderna formella logiken började dock inte få sin form för än i och med Gottlob Frege och Bertrand Russell.Logik har studerats för sitt egenvärde, men en starkt bidragande orsak till logikens växt har varit dess användning i forskning om [[matematik]}ens grundvalar och matematikfilosofi.
[redigera] Matematik
- Se huvudartikel Matematikens historia
[redigera] Datalogi
Datatekniken har varit under stor utvecklningen under 1900-talet, en viktig orsak till det är naturligtvis att ny hårdvara gjorde behovet av avancerad kod och kunskapen om datalogi viktig.
[redigera] Naturvetenskap
[redigera] Fysik
- Se huvudartikel Fysikens historia
[redigera] Samhällsvetenskap
[redigera] Sociologi
Sociologi har en lång förhistoria, redan de gamla grekiska filosoferna diskuterade sociologiska frågor. Det var också filosofier som fortsatte utvecklingen och först 1947 fick Sverige sin första profesur i sociologi av Torgny Segerstedt (filosof) som tidigare varit professor i filosofi.
Många tänkare har bidraget till sociologin genom åren, med det är tre som man ständigt återkommer till och som flitigt läses på universiteten Émile Durkheim Max Weber, och Karl Marx. De kan sägas ha givit den moderna sociologin dess grund. Kanske är inte heller psykoanalytikern Sigmund Freuds bidrag oväsentligt.
[redigera] Psykologi
- Se kapitlet Historia i artikeln Psykologi
[redigera] Humaniora
[redigera] Filosofi
- Se huvudartikel Filosofins historia
[redigera] Konst
- Se huvudartikel Konstens historia
[redigera] Trender i 1900-talet
1900-talets vetenskap har utvecklats i rask takt med relativitetsteori och kvantfysik inom fysiken, genteknik och kloning inom genetiken och motsvarande inom många andra vetenskaper. Detta har givit många intressanta, men ibland skrämmande, frågor inom filosofin, till exempel inom kunskapsteori, metafysik och etik.
Flera filosofins forskningsområden har avsöndrat sig från filosofin och blivit självständiga vetenskaper, exempel på detta är sociologi, lingvistik och pedagogik. I och med vetenskapens och teknikens landvinningar har också helt nya forskningsområden uppstått, exemplevis kognitionsvetenskap och datalogi.
Medan fysiken tidigare var den mest omtalade vetenskapen är idag biologi och medicin alltmer omtalade. Intressant nog är Darwins Evolution ännu hett omdebaterad.
Att populärt beskriva nya utvecklingar inom vetenskapen har historiskt ofta gjorts av filosofer, men på 1900-talet har uppgiften oftare överlåtits till vetenskapsmännen själva, se till exempel Stephen Hawking.
Med vetenskapen följde också tekniken och det blev allt tydligare att 1900-talets stora ideologier, marxism, liberalism, modernism och kristendom alla hade en blind fläck, de saknade miljöhänsyn och därav följde miljöförstöring. Miljörörelsen och med tillhörande ekosofi framträdde och en ledande filosof var norrmanen Arne Næss.
