Konstitutionell monarki
Wikipedia
En konstitutionell monarki är en statsform med en monark som statschef (monarki), men där denne har mer eller mindre begränsade befogenheter, tydligt reglerade i konstitutionen jämfört med en absolut monarki.
[redigera] Konstitutionella monarkier
- Belgien.
- Danmark.
- Japan.
- Nederländerna.
- Nepal.
- Norge.
- Spanien.
- Storbritannien, även Antigua och Barbuda, Australien, Bahamas, Barbados, Belize, Grenada, Jamaica, Kanada, Nya Zeeland, Papua Nya Guinea, Saint Christopher och Nevis, Saint Lucia, Saint Vincent och Grenadinerna , Salomonöarna och Tuvalu; (alla med samma statschef Elizabeth II av Storbritannien).
- Sverige - I praktiken sedan borggårdskrisen fick sitt slut i och med att regeringen 1917 grundades på andra kammarens majoritet och sedan allmän och lika rösträtt genomförts 1921; konstitutionellt sedan den nya Regeringsformen (RF) trädde i kraft 1974. Viktiga steg i denna riktning togs med maktdelningen enligt 1809 års Regeringsform, liksom med tvåkammarriksdagens införande 1865 (1866 års Riksdagsordning).
- Thailand (sedan 19 september 2006 tillfälligt militärdiktatur).
