Diakritiskt tecken

Wikipedia

Diakritiskt tecken är små skrivtecken som läggs till en bokstav (över, under eller ovanpå) som har en särskiljande funktion (d.v.s. bokstavens uttal ändras). Ibland talar man om diakritiska tecken i en vidare mening och räknar då till dem apostrofen ('), accenter och skiljetecken. ^[1] Detta gör man till exempel i sammanhang då man diskuterar stavning av utländska ord eller tekniska lösningar utan att vilja komma in på (eller känna till) teknikaliteter om hur symbolen räknas i respektive språk.

I det svenska språket används inte diakritiska tecken i formell mening, med undantag för en del lånord. Ringen i å och prickarna i ä och ö är ursprungligen diakritiska tecken över bokstäverna a respektive o, men i och med att å, ä och ö blivit egna bokstäver, räknas inte tecknen som diakritiska.

I språk som franska har man diakritiska tecken som kallas accenter. I andra språk som tyska räknas tecken som ä/ö/ü som självständiga bokstäver även om de i t.ex. sortering hanteras som varianter av a/o/u.

Även språk med andra alfabet än latinska alfabetet kan ha diakritiska tecken, t.ex. grekiska. Ryska och ukrainska har däremot självständiga bokstäver med vad som ser ut som diakritiska tecken (t.ex. Й, ї)

[redigera] Lista över diakritiska tecken

Här listas de efter utseende. De kallas ofta helt olika saker i olika språk, och ses ofta inte som diakritiska tecken.

Tecken	Namn	Används i följande språk	Förklaring / Exempel
á, é, ć, í, ĺ, ń, ó, ŕ, ś, ú, ý, ź	akut accent	franska, spanska, polska m.fl.	É markerar i svenskan (endast lånord) betoning på sista stavelsen, som i armé.
ő, ű	dubbel akut accent	ungerska	Markerar lång version av bokstäver med trema (ö, ü).
à, è, ì, ò, ù	grav accent	franska m.fl.	Markerar i franskan att 'e' ska uttalas /ɛ/, samt innehar en grammatisk funktion på 'a' och 'u'.
ä, ë, ï, ö, ü, ÿ	trema, omljud	franska, tyska m.fl.	Markerar i franskan m.fl. dieresis, dvs att två bredvid varandra stående vokaler skall uttalas separat, ej som ett gemensamt ljud, t ex i franskan Citroën, Noël, Anaïs. Markerar i tyskan ett särskilt uttal orsakat av en historisk assimilationsprocess.
â, ĉ, ê, ĝ, ĥ, î, ĵ, ô, ŝ, û, ŷ	cirkumflex	franska m.fl.	I franskan en rest av ett bortfallet -s-
ã, ñ, ĩ, õ, ũ	tilde	spanska, portugisiska, bretonska, estniska m. fl.	Markerar i spanskan att "n" ska uttalas "nj" som i señor. Markerar i diverse språk nasal vokal.
ç, ķ, ļ, ņ, ŗ, ş, ţ	cedilj	franska,turkiska m.fl.	Markerar i franskan att "c" ska uttalas "s", även före hård vokal, som i Moçambique. Ş uttalas sch i turkiska. I vissa centraleuropeiska språk används cediljer som inte "sitter fast" på bokstaven.
č, ě, ň, š, ž	hake	tjeckiska, kroatiska m.fl.
ą, ę, į, ų	svans	litauiska, polska	Markerar i polskan att en vokal ska uttalas nasalt. Kallas också ogonek.
ă, ğ, ĭ, ŭ	brevis	rumänska, turkiska m.fl.	Markerar i rumänskan att "ă" ska uttalas /ə/ (schwa).
ā, ē, ī, ō, ū	streck	lettiska	Markerar i lettiskan lång vokal, som i Rīga.
ċ, ė, i, ġ, ż	punkt	litauiska, polska, turkiska.	I turkiska är İi och Iı skilda bokstäver.
å, ů	ring	svenska, tjeckiska m.fl.	Markerar i tjeckiskan långt /u/.
ď, ľ, ť	apostrof	tjeckiska, slovakiska m.fl.
ø, ł	snedstreck	danska, norska, polska
đ, ħ, ŧ	vågrätt streck	samiska