Värmeledningsförmåga
Wikipedia
Ett materials värmeledningsförmåga är mängden värme som passerar på en tidsenhet genom en areaenhet av en plåt, när temperaturskillnaden mellan plåtens båda sidor är en enhet (som är en grads temperaturskillnad på en plåttjocklek på en enhet).
Värmeledningsförmåga = Värmeflöde ÷ (Area * Temperaturskillnad)
Värmeledningsförmåga mäts i SI-enheten W·m-1·K-1 (watt per meter och kelvin)
I allmänhet visar värmeledningsförmågan också elektrisk ledningsförmåga. Till exempel metaller leder både värme och elektricitet bra. Det finns dock undantag, såsom diamant som har hög värmeledningsförmåga, mellan 1000 och 2600 W·m-1·K-1, medan den elektriska ledningsförmågan är låg.
| Ämne | Värmeledning W·m-1·K-1 |
|---|---|
| Silver | 430 |
| Koppar | 390 |
| Guld | 320 |
| Aluminium | 236 |
| Platina | 70 |
| Kol (Kvarts) | 8 |
| Glas | 1 |
| Vatten | 0,6 |
| Luft | 0,161 |
| Ull | 0,05 |
Värmeledningsförmågan ändras med temperaturen. För de flesta ämnen minskar den något med stigande temperatur.
