Diamant

Wikipedia

Oslipad diamant

Om diamant inom typografi, se Typografisk punkt.

Diamant är en form av kol. Den är till skillnad från grafit (som också består av kol) mycket hård. Det beror på de mycket starka bindningarna mellan kolatomerna. Ordet "diamant" kommer från grekiska, adamas (αδάμας), som betyder oövervinnelig. Diamanten är en ädelsten. Oslipade kallas diamanter för rådiamanter.

[redigera] Fysikaliska egenskaper

Diamant är det hårdaste ämne som hittats i naturen, och är ett av de hårdaste ämnen man över huvud taget känner till. Dess smältpunkt är 3550°C, vilket är den näst högsta kända smältpunkten, överträffad endast av grafits. Kokpunkten är 3825°C. Diamant bryts sakta ned till grafit, eftersom detta har en mer stabil kristallin form. Diamant är värmeledande och elektriskt isolerande. Den har också en mycket hög brytningsindex, vilket ger det speciella glittrande utseendet. Vikten på en diamant nämns i karat. En karat är 200 mg.

[redigera] Bildande

Den bildas under högt tryck och hög temperatur inne i jordskorpan. Det skapas en klar kristallform som är mycket hållbar. Det som har hänt är att kolatomen har bundit sig till fyra andra kolatomer i form av en tetraeder runt sig. Kolatomerna hålls ihop med hjälp av mycket starka bindningar.

[redigera] Konstgjorda diamanter

Metoden att tillverka konstgjorda diamanter uppfanns 1953 på ASEA i Stockholm av uppfinnaren Baltzar von Platen, som med hjälp av den unge civilingenjören Anders Kämpe kunde framställa världens första konstgjorda diamanter i en specialbyggd tryckugn. De så kallade syntetiska diamanterna, som främst används inom industrin, blir inte lika stora som de naturligt bildade och har oftast en gulaktig färg.

[redigera] Användningsområde

Diamanter är mest kända som ädelstenar, där det glittrande utseende utnyttjas genom att fasettslipa diamanten så att den fångar och återkastar ljuset på ett tilltalande sätt. Diamanten används också som skärverktyg för glas, och i borrindustrin som borrspetsar.

[redigera] Historia

Diamanter utvanns såvitt är känt för första gången i Indien för över 4 000 år sedan. Det var dock först 1456, när Louis de Berqueur upptäckte hur diamanter kunde slipas, som intresset vaknade för denna sten. Fram till 1700-talet var det i princip bara i Indien diamanter utvanns, närmare bestämt i gruvorna i Golconda. 1726 gjordes sedan fynd av diamanter i Brasilien.

Den moderna diamantindustrin och diamantslipningsindustrin föddes genom fynden av diamanter i Hopetown, söder om Kimberley i Sydafrika 1867. Ett av företagen från diamantruschen i Sydafrika, De Beers är idag det dominerande företaget på marknaden, med en ställning så stark att man på egen hand kan påverka priset på rådiamanter, vilket har skett genom Londonsyndikatet eller senare Central Selling Organisation (CSO). Större omfattning har bearbetningsindustrin/diamantslipningsindustrin bland annat i Nederländerna, USA, Israel och Indien.

Två tredjedelar av alla diamanter i världen kommer från gruvor i Afrika, oftast från Angola, Botswana, Centralafrikanska republiken, Demokratiska republiken Kongo, Namibia, Sierra Leone och Sydafrika. På senare tid har diamanter av god kvalitet hittats i Kanada, och även i Ryssland finns det diamanter. Det finns diamanter i gul, röd, blå, grön och champagnefärg. Färgerna kommer av att små mängder föroreningar ingår i diamanten.

[redigera] Kända diamanter

Världens största diamant heter Cullinan 1 och är på 530.20 karat. Den rekordstora diamanten påträffades 1905 i Transvaal i Sydafrika. Andra kända diamanter är Hope-diamanten och Koh-i-noor.