Tabu
Wikipedia
Tabu är ett ord med polynesiskt ursprung som innebär en allmän uppfattning, ofta grundad i religion, att något är heligt eller förbjudet. Första användandet av ordet som lånord, det vill säga i engelskan, var av James Cook 1777.
Då en aktivitet eller sedvänja klassificeras som tabu förbjuds den ofta, och görs kriminell. Vissa tabun eller sedvänjor förbjuds i lag och överträdelser kan då straffas i domstol. Andra tabubrott resulterar enbart i skam och ohövlighet mot de som följer tabut.
Exempel på tabu är matrestriktioner inom religion, exempelvis halal och kosher, religiös vegetarianism, och förbudet mot kannibalism. Andra exempel är sexuella, exempelvis homosexualitet, förhållanden mellan personer från olika folkgrupper, incest, pedofili, nekrofili, och även beteendemässiga, som att rapa eller släppa sig, använda vissa sorters droger, et cetera. Även döljandet av ansikten i islamska länder och nakenhet i västvärlden är exempel på tabu.
Inga tabuer är universella, men vissa, som exempelvis incest, förekommer i majoriteten av världen. Många tabuer finns kvar långt efter att den ursprungliga anledningen till dem försvunnit, vilket gör att man kan resonera att tabuer avslöjar ett samhälles historia, i de fall då en sådan historia inte finns nedskriven.
Ett tabu förhindrar ofta diskussion om ämnet tabuet handlar om, vilket kan leda i att felaktig information lärs ut i exempelvis skolor, och att ord som är tabu byts ut.
Det går ofta att se rationella orsaker till tabu. Avföring och andra kroppsutsöndringar kan smitta folk med sjukdomar, i griskött finns parasiter, droger är hälsofarligare och så vidare.
