Påskön

Wikipedia

Moai på Påskön

Påskön (spanska: Isla de Pascua, polynesiska: Rapa Nui) är en ö i södra Stilla havet, väster om Chile. Påskön har fått sitt namn av att Jakob Roggeveen och hans besättning firade påskdagen utanför ön innan de klev i land. Tillhör den chilenska regionen Valparaíso. Ön är nästan triangulär och avståndet till närmsta bebodda ö är omkring 2 000 km. Antalet invånare är ungefär 2 000, och de flesta av dem bor i staden Hanga Roa. Ön är känd för sina stora stenstatyer som står utplacerade längs kusten, vända ut mot havet.

[redigera] Historia

Man känner till Påsköns historia från omkring 400 f Kr tack vare en rekonstruerad förteckning över dess kungar. En gång i tiden fanns här en relativt framstående och komplex civilisation, troligen med uppåt 10 000 invånare. Ön med sina begränsade naturtillgångar klarade inte av den stora folkmängden. Idag växer inga träd på Påskön. En gång fanns här palmskogar men man tror att palmerna höggs ner och användes för att resa stenstatyerna, till båtar och till byggnader. Det finns lämningar som pekar på att skogens utplåning inträffade samtidigt som öns stora civilisation föll samman. När man inte hade trä att bygga båtar av kunde man inte längre fiska, och det ledde till brist på mat.

Professor Hunt vid University of Hawaii hävdar att skogsutplåningen berodde på de råttor som kolonisterna fört med sig. Råttorna åt upp palmfröna, och saknade naturliga fiender på ön.

Européerna upptäckte Påskön på påskdagen 1722 genom holländaren Jakob Roggeveen. Då bodde där endast 400 människor. Ön annekterades av Chile 1888 och den nuvarande ursprungsbefolkningen är av polynesisk härkomst

[redigera] Stenstatyerna

Det finns mer än 600 stora stenstatyer föreställande huvuden på Påskön. Statyerna kallas moai och de flesta är huggna ur sten från Rano Raraku. Stenbrottet där verkar ha övergivits i en hast, eftersom det finns halvfärdiga statyer kvar i klipporna. Den vanligaste teorin angående statyernas tillverkning är att de gjordes av polynesiska invånare för mer än 1000 år sedan. Varför de tillverkades är oklart. Vad statyerna hade för uppgift är oklart då den ursprungliga befolkningen inte finns kvar och kan berätta. De står alla med ansikterna riktade in mot land. Enligt myterna "gick moaierna till sina platser".

[redigera] Rongo rongo

Träplattor med inskriptioner där tecknen kallas rongo rongo hittades för första gången under 1860-talet av Eugene Eyraud. Eugene sade sig ha sett flera hundra plattor prydda av skriften - men 4 år senare påstod sig Monsignor Jaussen (Tahitis biskop)endast kunna återfinna 5 plattor/tavlor(idag har man samlat ihop 21st). I varje hem fanns, enligt Eugene, en tavla prydd av hieroglyfer, men ingen utav öborna ville berätta vad tecknen betydde. Tavlorna har aldrig kunnat tydas, trots många försök. En ungrare, Guillaume de Hevesy, visade 1932 på likheter mellan några av rongo rongo-tecknen och förhistoriska tecken från Indusdalen. Senare tiders forskning har ifrågasatt dessa likheter som slumpmässiga. Skriftsystemet användes fram till 1860-talet då man övergick till det Latinska alfabetet och lämnade kunskapen om Rongorongo-plattornas betydelse bakom sig. Man har identifierat 120 olika tecken, bland annat fiskar, fåglar, gudar, samt diverse geometriska former. Enligt den orala legenden kom skriftspråket till ön via dess första hjältefierade bosättare vid namn Hotu Matua.