Olympiska vinterspelen 1952

Wikipedia

Olympiska vinterspelen 1952 var de sjätte i ordningen, men de första, som inte förlades till typiska turistorter, utan till Norges huvudstad Oslo. De blev det vanliga folkets OS. Ännu en skillnad var att denna gång fick de aktiva tävla på låglandsnivå, varigenom problem med höghöjdsanpassning inte existerade. Spelen blev en verklig publiksuccé eftersom inte mindre än ca 533 000 åskådare såg spelen på plats. Det var en storslagen siffra för de olympiska vinterspelen. Man kan jämföra med 1936, då spelen hölls i Garmisch-Partenkirchen, när 135 000 åskådare setts som spelens genombrott publikmässigt.

De allra flesta tävlingarna gick av stapeln i huvudstaden själv eller dess absoluta grannskap – Nordmarkaterrängen/Holmenkollen. Endast storslalom och störtlopp måste anordnas i Norefjell ca 60 km från Oslo. Tävlingarna, som arrangerades i "vintersportens hemland", ansågs av många vara mycket väl arrangerade.

För Sveriges del blev spelen en stor missräkning. Framför allt gällde detta längdåkningen på skidor, där de gamla stjärnorna, som sopade undan allt motstånd i Sankt Moritz, den här gången inte orkade hålla tempot, och några färdigutvecklade yngre fanns ännu inte att uppbringa. Mora-Nisse var den bäste svensken i de individuella tävlingarna med en femte- och en sjätteplacering, trots att han, som det senare visade sig, tävlade med en halsinfektion. Finland och Norge dominerade längdtävlingarna.

Även för de mellaneuropeiska nationerna var spelen en besvikelse, eftersom man inte tog hem samtliga alpina guldmedaljer.

Skridskotävlingarna dominerades av norske Hjallis Andersen, som vann de tre längre distanserna. Ishockey var som vanligt en affär för Kanada, som tog hem det femte guldet av sex möjliga.

[redigera] Samtliga medaljörer

[redigera] Bobsleigh

• 2-mans
  • Tyskland
• 4-mans
  • Tyskland

[redigera] Ishockey

• Kanada
• USA
• Sverige (Göte Almqvist, Åke "Plutten" Andersson, Hans Andersson (sen. Tvilling), Stig Andersson (sen. Tvilling), Lasse Björn, Göte "Vicke Hallon" Blomkvist, Thord "Flodan" Flodkvist, Erik "Epa" Johansson, Gösta "Lill-Lulle" Johansson, Rune Johansson, Sven "Tumba" Johansson, Åke Lassas, Holger "Hogge" Nurmela, Lars Pettersson, Lars Svensson, Sven Thunman, Hans "Stöveln" Öberg)

[redigera] Konståkning

• Herrar
  • Dick Button, USA
• Damer
  • Jeannette Altwegg, Storbritannien
• Paråkning
  • Ria Falk / Paul Falk, Tyskland

[redigera] Skidor, alpina grenar

[redigera] Herrar

• Slalom
  • Othmar Schneider, Österrike
• Storslalom
  • Stein Eriksen, Norge
• Störtlopp
  • Zeno Colo, Italien

[redigera] Damer

• Slalom
  • Andrea Mead Lawrence, USA
• Storslalom
  • Andrea Mead Lawrence, USA
• Störtlopp
  • Trude Jochum-Beiser, Österrike

[redigera] Skidor, nordiska grenar

[redigera] Herrar

• 18 km
  • Hallgeir Brenden, Norge
• 50 km
  • Veikko Hakulinen, Finland
• 4 x 10 km
  • Finland
• Backhoppning
  • Arnfinn Bergmann, Norge
• Nordisk kombination
  • Simon Slåttvik, Norge

[redigera] Damer

• 10 km
  • Lydia Wideman, Finland

[redigera] Skridsko

• 500 m
  • Kenneth Henry, USA
• 1 500 m
  • Hjalmar Andersen, Norge
• 5 000 m
  • Hjalmar Andersen, Norge
• 10 000 m
  • Hjalmar Andersen, Norge

[redigera] Medaljfördelning