Odört
Wikipedia
| ?Odört | |
|---|---|
 |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryota |
| Rike: | Växtriket Plantae |
| Division: | Fröväxter Spermatophyta |
| Underdivision: | Gömfröväxter Angiospermae |
| Klass: | Trikolpater Eudicotyledonae |
| Ordning: | Apiales |
| Familj: | Flockblommiga växter Apiaceae |
| Släkte: | Odörter Conium |
| Art: | Odört C. maculatum |
|
|
|
| §Conium maculatum Auktor: L., 1753 |
|
 Hitta fler artiklar om växter med Växtportalen
|
|
Odört (Conium maculatum) är en tvåårig växt som tillhör familjen flockblommiga växter. Den blir mellan en halv och två meter hög och blommar från juni till augusti med vita blommor i flockar med 10 till 20 strålar. Odört utmärks av en kväljande lukt, som påminner om lukten av råtturin. Stjälken är glänsande kal, slät och nertill rödlilafläckig. Nedre blad liknar de som hundkäx har men är större, mörkgröna och helt kala. De har även flikar med små vita spetsar. Frukterna blir mellan 2,5 och 3,5 mm och är grönbruna, nästan klotrunda med knottriga åsar.
Odört är sällsynt i Sverige men kan påträffas förvildad. Den trivs på frisk till fuktig, närings- och kväverik mark och kan påträffas på exempelvis gårdar, vägkanter, tångvallar, tippar och hamnar. Dess utbredning i Norden är strax söder om Mälaren och runt de sydliga kusterna i Sverige, Finlands sydspets, mycket små områden i södra Norge och delar av Danmark.
Odörten är känd för sitt starka gift. Hela växten är mycket toxisk och det är framförallt de omogna fröna och bladen som är allra verksammast. Giftigheten beror i hög grad på växtstället. De exemplar som vuxit på en kylig och mörk plats är särskilt giftiga till skillnad från de som vuxit på ett varmt och solbelyst ställe som kan vara näst intill ofarliga. Odörten innehåller ett flertal giftiga substanser (alkaloider) där coniin är den viktigaste. Giftet verkar genom att angripa det centrala nervsystemet, vilket medför en gradvis minskning av muskelstyrkan. Tillräckligt höga doser av giftet förlamar andningsmuskulaturen och den utsatte dör av kvävning. Medvetandet är under hela processen intakt. Det finns inget känt motgift, men den förgiftade kan överleva med hjälp av respirator tills dess toxinet metaboliserats.
Under antiken användes odört och äkta stormhatt i de vanligaste giftdrogerna. Stormhattsgiftet, akonitin, användes till att avlivla de simplaste förbrytarna, dem man ville ge en kvalfull död. Odörtsbägaren däremot var betydligt angenämare och gavs till statsfångar eller av dem som ville ända sitt liv av egen vilja. Giftbägaren, som kallades kôneion på grekiska, bestod av en blandning av odört och vallmo (opium). Kôneion kommer från ordet kônos, som betyder kägla eller snurra, och åsyftar den yrsel som förekommer förlamningen vid intagandet av giftet. En av de mer kända som ändat sitt liv med giftbägaren är filosofen Sokrates (470 f.Kr. - 399 f.Kr.) som dömdes till döden för "gudlöshet" och för att ha "fördärvat ungdomen".
Namnet odört kommer från fornsvenska odher, som betyder vild, galen.
