Mästersångarna i Nürnberg
Wikipedia
Mästersångarna i Nürnberg, tysk originaltitel Die Meistersinger von Nürnberg, är en komisk opera komponerad 1868 av den tyske kompositören Richard Wagner. Mästarsångarna skiljer sig från Wagners andra verk, dels genom att den är den enda komedin och dels att den handlar om vanliga människor, och inte om hjältar, gudar, jättar och dvärgar.
[redigera] Bakgrund
Idén till operan föddes redan 1845 när Wagner kom i kontakt med Gervinius tyska litteraturhistorias avsnitt om det sjungande handverkargillet i 1500-talets Nürnberg och den sympatiske Hans Sachs (historisk person), samt markerarrollen för att räkna fel mot de musikaliska reglerna. En annan inspirationskälla var Lortzings komiska opera Hans Sachs, vilken sattes upp 1840.
Wagner skrev librettot redan 1862 i Paris. Han inledde komponerandet redan i mars/april samma år och första fullständiga partituren blev klar först 7 februari 1867. Första uppförande skedde i München på hovteatern den 21 juni 1868 under ledning av Hans von Bülow. Första uppförand i Sverige var 2 april 1887 på Kungliga Teatern.
[redigera] Handling
Huvudpersoner:
- Hans Sachs, skomakare (bas)
- Sixtus Beckmesser, stadsnotarie (bas)
- Walter von Stolzing, en ung riddare från Franken (tenor)
- David, Sachs lärling (tenor
- Eva, Pogners dotter (sopran)
- Magdalene, Evas amma (mezzosopran)
Biroller, borgare:
- Veit Pogner, guldsmed (bas)
- Fritz Kothner, bagare
- Kunz Vogelgesang, körsnär
- Konrad Nactigall, tennsmed
- Balthasar Zorn, tenngjutare
- Ulrich Eisslinger, specerihandlare
- Augustin Moser, skräddare
- Hermann Ortel, såpkokare
- Hans Schwarz, strumpvirkare
- Hans Foltz, kopparsmed
- En Nattvakt
Förspelet till operan är en mästerligt orkesterstycke med invävd fuga. Förspelet är ett mycket populärt orkesterstycke och framförs fristående.
Akt 1: Riddaren Walter von Stolzing vid besöket i Nürnberg blir attraherad av Eva Pogner, guldsmedens dotter, och får veta från Magdalena att Eva är bortlovad till den som vinner mästarsångarnas sångtävling nästa dag. Walter bestämmer sig för att vinna tävlingen och därmed Evas hand. Magdalenas pojkvän David förklarar regelverket kring sångkonsten. Mästarna samlas och Walter framför sin sång, varvid Beckmesser, som också aspirerar på Evas hand, får agera som markerare. Walter sjunger på sitt sätt och utan att ta hännsyn till mästarnas stränga musikregler. Beckmesser fort klottrar ihop en hel tavla med felmarkeringar. Mötet avbryts i förvirring, och det är egentligen bara Hans Sachs som ser något nytt och intressant i Walters sång.
Akt 2: Det är midsommarafton och staden stänger sin kommers. Sachs, som är änkling, får besök av Eva som är nyfiken på tävlingen och försöker fråga ut honom. Sachs inser att Eva är också attraherad av Walter och bestämmer sig för att hjälpa de unga två. Beckmesser anländer och sjunger en tillgjord serenad för Eva. Sachs passar på att hamra på skor har gör klara för Beckmesser i takt han sjunger fel, vilket irriterar den senare och en stund senare den högljudde sångaren provocerar fram ett gatuslagsmål. Så småningom lugnar allt ner sig och nattväktaren sjunger att allt är lugnt.
Akt 3, Bild 1: På midsommardagens morgon sitter Sacks och mediterar i monologen Wahn! Wahn! Überall Wahn! (Överallt illusion!) över världens dumhet. Walter kommer in och berättar sin dröm (Morgentlich leuchtend in rosigem Schein - I morgonens lysande rosiga strålar), som Sachs skriver ner denna för det är en bra sång, bara slutstrofer saknas. Medan Sacks och Walter byter om kommer Beckmesser in - och när han ser den nedskrivna sången, blir han orolig att Sachs kommer att ställa upp i tävlingen, och tar pappersarken. Sacks utnämner David till gesäll. Walter, Sachs, David, Magdalena och Eva gör sig klara för att gå till tävlingen med en av operalitteraturens mest finstämda ensemblestycken (Selig, wie die Sonne - Lycklig som solen).
Bild 2: Folket roar sig vid flodens strand och avbryts av mästarans procession (Wach' auf - vakna upp kören). Vid sångartävlingen lurar Beckmesser sig att sjunga sången han stulit från Sachs, vilket slutar med fiaskot, och när Walter sjunger upp sin segersång så hat han säkrat en happy end för operan. Hans Sachs avslutningsvis sjunger om vikten att bevara den tyska kulturen och sången. Eva flyttar segrarkransen från Walters huvud till Sachs hjässa till folkets jubel.
