Drottningholms slottsteater
Wikipedia
Drottningholms Slottsteater, Drottningholmsteatern, i Drottningholms slottsområde på Lovön utanför Stockholm är en unik 1700-talsteater - den bäst bevarade i världen - med ett avancerat maskineri som möjliggör dekorväxlingar inför öppen ridå. De ursprungliga dekorerna är numera kopierade och bevarade. Dessutom har teatern falluckor, rörliga vågor, ljusmaskineri samt vind- och åskapparater som bidrar till att skapa föreställningarnas stämning. Dess scen hör fortfarande till landets djupaste, hela 20 meter.
Teatern anlades på initativ av drottning Lovisa Ulrica, och ritades av Carl Fredrik Adelcrantz, och stod klar 1766. Den tidigare teaterbyggnaden på samma plats hade brunnit ned fyra år tidigare. Den senare frukostsalongen är ritad av Louis Jean Desprez.
Teatern upplevde sin storhetstid under Gustaf III:s regering, men kom sedan att allt mer falla i glömska, och började inte användas igen förrän på 1920-talet, efter Agne Beijers återupptäckt av den. Beijer, som var teater- och litteraturvetare, lät restaurera teatern till ursprungligt skick.
Skådespelarnas loger befinner sig en trappa ned i källarplanet under scen och salong.
Orkesterdike saknas, varför musikanterna befinner sig på samma plan, som de främsta bänkarna i salongen.
Järnridå, som annars är obligatorisk på moderna teatrar, saknas på Drottningholmsteatern. (På 1700-talet var järnridån ännu inte uppfunnen.)
Belysningen utgjordes ursprungligen av ett stort antal levande ljus, som satt på väggarna runtom i salongen. Denna belysningsform användes ända in på senare delen av 1900-talet, men numera har alla dessa ljus, trots stilbrottet, men av brandriskskäl, ersatts med många elektriska smålampor. Under hela föreställningen råder alltså en dämpad, stämningsfull belysning i salongen precis som på Gustav III:s tid.
Teatern är, som en del av Drottningholms slottsområde, ett av de svenska världsarven som finns upptagna på UNESCO:s världsarvslista.
Varje sommar ges också att antal opera- och musikföreställningar som alltid lockar stor publik. Föreställningarna spelas ofta med tidstypiska instrument, till exempel träblåsinstrument utan klaffar.
