Erik Palmstedt

Wikipedia

Erik Palmstedt, född 16 december 1741 i Stockholm, död 12 juni 1803, arkitekt. Erik Palmstedt räknas som en av den gustavianska epokens viktigaste arkitekter, som upphovsman av ett par av Stockholms mest magnifika byggnader.

Erik Palmstedt var son till hovkapellisten Johan Palmstedt och Maria Segerlund. Han utbildades vid stadsarkitekten J.E. Carlbergs skola, och utsågs till vice stadsarkitekt 1773. 1791 fick han en professors namn och blev ledamot i Konstakademien, där han 1802 utsågs till rektor för arkitekturundervisningen. 1781 blev han medlem av Musikaliska Akademien.

Redan som nittonåring ritade Erik Palmstedt ett par hus i Stockholm självständigt. Hans byggnader visar tidigt franska influenser och påverkan av J.F. Blondel och G.M. Oppenort. Efter några arbeten för hovet, fick han i uppdrag att rita Börshuset 1767 där han omarbetade arkitekten Cronstedts ritningar och blev dess egentliga upphovsman. Huset visar tidstypiskt övergången från rokoko till gustaviansk stil.

Han företog en studieresa till Rom och Paris 1778-80, under vilket han studerade nya strömningar inom arkitekturen av monumentalbyggnader och uppbrottet från barocken. I Rom studerade han antik arkitektur. Intryck och lärdomar från resan skrev Erik Palmstedt ned i sina dagboksanteckningar, och han gjorde även stilanalyser och studieritningar.

När han kom hem till Sverige anlitades han av Gustaf III för Gripsholm, där han gjorde ny- och ombyggnader, bl.a. runda teatern i Gripstornet. Hans mest uppmärksammade arbete tillkom därefter, Arvfurstens palats. Han ritade även sitt eget hus vid Västerlånggatan 27. Vissa andra byggnader har dock rivits, till exempel Hildebrandska huset i kvarteret Rosenbad och Tyska brunn vid gamla Riddarholmsbron.

Utanför Stockholmsområdet har Erik Palmstedt ritat några herrgårdar, till exempel Heby i Sörmland och Skinnskatteberg i Västmanland, samt några tillbyggnationer av kyrkor.

Han gifte sig 1784 med Hedvig Gustava Robsahmsson, dotterdotter till hovkörsnären Nils Björk. Äktenskapet var inkomstbringande, och i hans hem på Svartmangatan samlades samtidens stora konstnärer, som Carl Michael Bellman, Joseph Martin Kraus och Elias Martin. Sonen Carl Palmstedt (1785-1870) var Berzelius medarbetare och grundade Chalmers tekniska högskola.