Hugo Alfvén
Wikipedia
Hugo Emil Alfvén, född 1 maj 1872 i Stockholm, död 8 maj 1960 i Leksand, Dalarna, svensk tonsättare och dirigent. Son till skräddarmästaren Anders Alfvén och Lotten Axelsson Puke.
Innehåll |
[redigera] Biografi
Hugo Alfvén växte upp i Stockholm och bedrev 1887-1890 studier vid Musikkonservatoriet i Stockholm. Han studerade violin för Johan Lindberg och harmonilära för Aron Bergenson. Dessutom studerade han måleri för Otto Hesselbom och Oskar Törna.
1890-1897 var han violinist i Kungliga Hovkapellet. Parallellt med tjänstgöringen i Hovkapellet bedrev han privata studier i violin för Lars Zetterquist och i komposition för Johan Lindegren. Han gjorde en studieresa 1897-98 till Berlin, Bryssel och Paris och 1900-01 till Berlin, Klampenborg och Rom. I Bryssel studerade han violin för César Thomson. 1901-02 studerade han dirigering för Hermann Kutzschbach i Dresden. 1903 reste han till Spanien, Italien, Danmark (Skagen), München och Wien. Samma år valdes han till lärare i kontrapunkt, komposition och instrumentation vid Musikkonservatoriet i Stockholm, men tillträdde aldrig tjänsten.
1904 blev han dirigent för Siljansbygdens körförbund och bildade Siljanskören vars dirigent han var till 1957. 1910 utnämndes han till director musices vid Uppsala universitet och ledare för Kungliga Akademiska Kapellet. Han efterträdde samtidigt Wilhelm Lundgren som Orphei Drängars dirigent. Han kvarstod som OD:s dirigent till 1947 då Carl Godin tog över. 1919-31 och 1934-38 var han också dirigent i Allmänna Sången (Uppsala studentkårs allmänna sångförening). 1921-43 var han förste förbundsdirigent i Svenska Sångarförbundet.
Som orkesterdirigent framträdde Alfvén mestadels med egna verk bland annat i Helsingfors, Köpenhamn, Oslo, Wien, Boston, Philadelphia och London.
Alfvén hade under nästan hela sitt liv ekonomiska svårigheter på grund av sin oförmåga att hushålla med pengar. Därför var han beroende av de många beställningar han fick på specialskriven musik, men hävdar i sina något tillrättalagda memoarer att han hellre skulle ha använt sina krafter till att skriva fler symfonier. Han drabbades upprepade gånger av överansträngningssymptom när han arbetat hårt med sina beställningsuppdrag i sista stund.
Efter pensioneringen 1939 flyttade han till Leksand i Dalarna, där han ägde en gård.
Gift 1:o 1912-36 med den danska konstnären Maria (Marie) Krøyer (med vilken han fick sitt enda barn, Margita Alfvén), 2:o från 1936 med Catharina (Carin) Wessberg till hennes död 1956, 3:o från 1959 till sin död med Anna Lund. Han var farbror till fysikern Hannes Alfvén och farfars bror till författaren Inger Alfvén.
[redigera] Bibliografi
- Några minnen från min bekantskap med Verner von Heidenstam, i Mårbacka och Övralid. Personliga minnen av Selma Lagerlöf och Verner von Heidenstam, Uppsala 1941
- Min lärare Johan Lindegren, i Musikmänniskor. Minnen av svenska tonsättare, Uppsala 1943
- Första satsen. Ungdomsminnen, Stockholm 1946
- Tempo furioso. Vandringsår, Stockholm 1948
- I dur och moll. Från Uppsalaåren, Stockholm 1949
- Final, Stockholm 1952
[redigera] Verk i urval
Alfvén räknas som en av Sveriges främsta nationalromantiska tonsättare. Kompositionstekniskt var han mycket skicklig, bland annat i kontrapunkt och instrumentation. Hans produktion består av över 200 titlar. Till största delen orkesterverk samt verk för manskör och blandad kör. Han skrev också körarrangemang av svenska folkvisor som till exempel Uti vår hage. Dessutom pianomusik, en del kammarmusik samt många sånger.
Alfvéns främsta skaparperiod var från slutet av 1890-talet till början av 1920-talet. Under denna period tillkom de flesta av hans större verk, bl a symfonierna nr 1-4 och orkesterstyckena Midsommarvaka och En skärgårdssägen. En höjdpunkt är den storslagna, folkloristiska balettpantomimen Bergakungen, som fullbordades 1923. Trots att Alfvén fortsatte komponera nästan hela livet ut skrev han från 1920-talet och framåt få djupt personliga verk. I stället försörjde han sig på att bland annat komponera en del teater- och filmmusik samt festmusik för särskilda tillfällen, till exempel kantater för olika organisationers jubileer. På äldre dar tillkom den femte symfonin (1942-52), vars första sats han kallade "det minst dåliga jag gjort". Resten av symfonin var han dock tämligen missnöjd med. Första satsen har oftare framförts separat än tillsammans med resten av verket.
[redigera] Orkester
- 1897 Symfoni nr.1, f-moll op.7
- 1898 Symfoni nr.2, D-dur op.11
- 1903 Midsommarvaka, Svensk rapsodi nr.1, op.19
- 1904 En skärgårdssägen, Symfonisk dikt op.20
- 1905 Symfoni nr.3, E-Dur op.23
- 1907 Uppsala-rhapsodi, Akademisk festouverture. Svensk rhapsodi nr 2, op.24
- 1907 Festspel op.25
- 1918-19 Symfoni nr.4, c-moll op.39 ”Från havsbandet”
- 1923 Bergakungen (Den bergtagna). Pantomimiskt drama i tre akter op.37
- 1931 svensk Rhapsodi nr.3, Dala-rhapsodin op.47
- 1932 Gustaf II Adolf, op 49
- 1953 Symfoni nr.5, a-moll op.54 (första satsen 1942)
[redigera] Sånger
- 1908 Sjudikter av Ernest Thiel för en röst och piano/orkester op.28
[redigera] Kantater
- 1899 Vid sekelskiftet (Nyårskantaten), op.12 för kör, solo och orkester (Text: Erik Axel Karlfeldt)
- 1901 Herrens bön, op.15 för soli, blandad kör och orkester (Text: Erik Johan Stagnelius)
- 1913 Uppenbarelsekantat op.31 för orgel, kör, solo, stråkar m.m. (Texter ur Bibeln sammanställda av Nathan Söderblom)
- 1914 Kantat vid Baltiska utställningens i Malmö öppnande op. 33 för solo, kör och orkester. (Text: Nils Flensburg)
- 1915 Kantat till Uppsala läns Kungl. hushållningssällskaps 100-årsjubileum op.35 förblandad kör och orkester (Text: Knut Hamilton)
- 1917 Kantat vid Reformationsfesten i Uppsala op.36 solo, blandad kör och stråkar (Text Karlfeldt samt ur 1695 års psalmbok sammanställd av Nathan Söderblom)
- 1924 Kantat vid Världspostunionens halvsekeljubileum op.41 för solo, blandad kör och orkester (Text: Albert Albert-Henning)
- 1927 Kantat vid Uppsala universitets 450-årsjubileum op.45 försolo, kör och orkester (Text: Gunnar Mascoll Silfverstolpe)
- 1930 Kantat vid Svenska Röda korsets högtidssammankomst 2 maj 1930 op 46 för solo, blandad kör och orkester (Text: Albert Albert-Henning)
- 1935 Kantat vid Sveriges Riksdags 500-års minnesfest för solo, blandad kör och orkester (Text: Sten Selander)
- 1957 Musik till baletten ”Den förlorade sonen”
[redigera] Filmmusik
- 1934 Musik till Synnöve Solbakken
- 1944 Musik till Mans kvinna
- 1949 Musik till Singoalla
[redigera] Körverk
- 1900 Frihetssång för manskör och blandad kör samt unison kör med piano
- 1911 Gustaf Frödings jordafärd för manskör op.29 (Text: Heidenstam)
- 1916 Sveriges flagga för manskör (Text: Karl Gustav Ossiannilsson)
- 1933 Gryning vid havet för manskör (Text: Sten Selander)
- 1954 Roslagsvår för blandad kör eller manskör (Text: Alf Henrikson)
[redigera] Utmärkelser
- Statens tonsättarstipendium 1896, 97 och 99
- Jenny Lind-stipendiat 1900
- Ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien 1908
- Litteris et Artibus 1916
- Fil. dr. hc. vid Uppsala universitet 1917
[redigera] Litteratur
- Knut Nyblom: Hör I Orphei Drängar. Skildringar ur sångsällskapet OD:s levnad, 1913-1928. Uppsala 1928.
- O.D.-minnen tillägnade Hugo Alfvén 70 år den 1 maj 1942, Uppsala 1942.
- Karin Svensson: Försök till en bibliografi över Hugo Alfvéns verk, Örebro 1946.
- Sven E. Svensson: Hugo Alfvén som människa och konstnär, Örebro 1946.
- Jan Olof Rudén: Hugo Alfvén, Kompositioner - Käll- och verkförteckning, 1972
- Lennart Hedwall: Hugo Alfvén. En svensk tonsättares liv och verk, Stockholm 1983.
- Sven G. Svenson: Tre porträtt: skalden Nybom, Curry Treffenberg - en moralist, Hugo Alfvén, i kamp mot ålderdomen, 1989.
- Gunnar Ternhag (red.): Hugo Alvén – Brev om musik, Stockholm 1998.
- Gunnar Ternhag (red.): Hugo Alvén – Med hälsning och handslag, Stockholm 2001
