Hjärtinfarkt

Wikipedia

En hjärtinfarkt (2) orsakad av en blockering (1) i en av hjärtats artärer

Hjärtinfarkt innebär förlust av hjärtmuskelceller orsakad av långvarig syrebrist (ischemi)^[1]. Man benämner de olika infarkerna efter lokalisationen i hjärtat som till exempel en bakväggs- eller framväggsinfarkt. En vanlig orsak till hjärtinfarkt är att ett aterosklerotiskt plack, en inlagring av fett i kärlväggen, går sönder. När blodet kommer i kontakt med dess innehåll, levrar det sig inne i kärlet och förhindrar blodflödet.

[redigera] Symptom

Det finns olika typer av hjärtinfarkt vilka medför olika förändringar på EKG. Symptomen skiljer sig mellan könen så till vida att kvinnor ofta har mer subtila symptom för en lika omfattande infarkt som en man. Vidare kan en diabetiker uppleva mer diffusa symptom än central bröstsmärta. En del tidiga symptom utlöses inte förrän vid ansträngning, varför den sjuke måste genomgå ett så kallat arbets-EKG. Vid hjärtinfarkt har patienten en smärta liknande den vid kärlkramp, men smärtan släpper inte trots nitroglycerintabletter. Smärta känns ibland i bröstet, men kan också beskrivas som ont i maggropen eller som en klump i halsen, det kan också kännas som en stor rap är nära, eller smärta strålar ut i vänster arm. Andnöd eller illamående kan uppstå. Psykiskt drabbas nästan alla med hjärtinfarkt av ångest, men inte alla behöver känna någon fysisk smärta. Psykiskt kan det efteråt vara anstängande, man har varit nära en stor erfarenhet, man börjar att tänka.

Troponin är en biokemisk markör som frisätts vid hjärtmuskelskada. På sjukhus används denna markör för att diagnostisera hjärtinfarkt.

[redigera] Behandling

Behandlingen syftar till att återupprätta blodflödet i de kranskärl som stängts av. Man vill dessutom avlägsna smärta och ångest, eftersom detta ytterligare förvärrar den drabbades tillstånd. Akut ges därför ofta morfin mot smärta och ångest samt syrgas för att öka blodets syremättnadsgrad. Nitroglycerinpreparat ges för att avlasta hjärtat genom att vidga kroppens blodkärl som då tar hand om en större del av blodvolymen. Acetylsalicylsyra som finns i bland annat Magnecyl och Trombyl ges eftersom det motverkar blodets koagulation och eftersom infarkten beror på att en propp (koagel) har bildats. Vid vissa typer av infarkter kan även propplösande medel ges, så kallad trombolys. Det vanligaste vid en kraftig hjärtinfarkt är dock idag PCI (percutaneous coronary intervention), s k ballongdilatation. Det är ett ingrepp då man går in med en lång kanyl i ett blodkärl i ena ljumsken och därefter upp till det avstängda kranskärlet i hjärtat och öppnar upp det igen. Hjärtinfarktens orsak är därmed avhjälpt. Betablockerare används för att lugna hjärtats rytm initialt.

Om hjärtinfarkten blockerar stora kärl så att en stor del av hjärtat lider av syrebrist kan inte cirkulationen upprätthållas vilket leder till medvetslöshet. I dessa fall genomför man hjärt- och lungräddning tills man har möjlighet att defibrillera.

Efter den akuta fasen behandlar man de bakomliggande orsakerna till infarktutvecklingen, som är en långsam process även om själva infarkten uppstår mer plötsligt. Vanligt är att den sjuke lider av ett metabolt syndrom med övervikt, Typ II diabetes , obehandlat förhöjt blodtryck, åderförkalkning och förhöjda blodfettsvärden Även rökning har stor negativ påverkan på risken att utveckla en hjärtinfarkt. Vanligt är att den drabbade fortsätter med en betablockad och blodförtunnande. En god rehabilitering är A och O efter den akuta fasen, vilket bland annat innebär riktig kost, motion och att sluta med rökning. I efterförloppet drabbas många av nedstämdhet som kan behöva medicinsk behandling.