Bengt Algotsson

Wikipedia

	Denna artikels kvalitet är ifrågasatt.
	Förbättra gärna texten. Anledning: Ingen anledning angavs. Se diskussionssidan för mer information. Om ingen motivering skrivs på diskussionssidan löper denna varningsruta stor risk att plockas bort.

Bengt Algotsson, född i slutet av 1320-talet, död 1360, hertig av Halland och Finland, ståthållare över Skåne, kung Magnus Erikssons gunstling. Son till Algot Brynolfsson (Bengt Hafridssons ätt).

[redigera] Anor

Bengt Algotsson har i äldre litteratur felaktigt antagits härstamma från lagmannen i Östergötland Bengt Magnusson (Folkungaättens lagmansgren) (död omkring 1294). I själva verket härstammade han på fädernet från lagmannen i Västergötland Bengt Hafridsson (död tidigast 1307), som var Bengt Algotsson farfars far. Genom sin farmor Ingegärd Svantepolksdotter, dotter till Svantepolk Knutsson, härstammade Bengt Algotsson både från de danska och svenska kungahusen. I vapnet förde Bengt ett upprätt gående lejon.

[redigera] Karriär

Att Bengt Algotsson hade släktförbindelser inom kungahuset och rikets mäktigaste ätter antyds av hans snabba karriär. 1350, då Bengt Algotsson troligen endast var drygt tjugo år gammal, följde han som väpnare med kung Magnus Eriksson på det andra fälttåget mot Ryssland, 1351 bar han riddartitel och 1352 satt han i kungens råd. Han steg inom kort ännu högre då kung Magnus (troligen 1355) utnämnde honom till hertig av Finland och Halland samt till ståthållare över Skåne. Titeln hertig av Finland hade ingen enskild svensk man innehaft sedan kung Birger Magnussons yngste bror, hertig Valdemar som dog över trettio år tidigare.

[redigera] Upproret mot Magnus Eriksson

Hur mycket än kungens personliga ynnest till Bengt Algotsson orsakat upproret, berodde det troligen än mera på Magnus planer att inskränka det andliga och det världsliga frälsets makt samt sätta stopp för Hansans intrång på den nordiska handeln. I samband med detta lade hertig Bengt 1355, efter ärkebiskop Peder Jensens död, beslag på den lundensiske biskopsstolens egendom och inskränkte de hanseatiska köpmännens friheter i de skånska städerna. I och med detta hade kung Magnus startat ett inbördeskrig och de trotsiga stormännen inledde nu sitt uppror. Framför sig sköt de kungens sjuttonårige son, prins Erik, som redan i 12 år burit kunganamn, fastän utan kungadöme. Erik såg nu med bitterhet faderns gunstling beklädd med furstlig makt, troligen över just de landskap, som Erik själv hade räknat med.

[redigera] Landsflykt

I oktober 1356 bröt resningen ut. Till namnet var den riktad mot Bengt Algotsson, men i verkligheten gällde det kungens makt i samhället. Så starka var oroligheterna, att hertig Bengt före årets slut måste fly ur landet och kung Magnus i förlikningen 1357 var tvungen att förbinda sig att inte ge gunstlingen Bengt eller hans broder herr Knut, skydd i något av sina riken. Under ett par år saknas Bengt Algotssons namn helt i historien, och man vet inte ens hans vistelseort som dock troligen var Danmark. Hatet mot hertig Bengt var så starkt, att även efter Eriks hastiga död 1359, Magnus måste lova stormännen att Bengt Algotsson skulle vara fredlös i Sverige och Skåne. Än en gång försvinner hertig Bengt ur vår källor, men år 1360, vid utbrottet av den avgörande striden mellan Valdemar och Magnus, vågar han sig in i Skåne. Detta blev hans död, för de uppretade svenskarna dräpte honom på Rönneholms slott utanför Ängelholm. Rasmus Ludvigsson, den kände genealogen från 1500-talet och Vasakungarnas sekreterare, nämner Karl Ulfsson till Tofta och Magnus Niklisson som Bengt Algotssons mördare.

[redigera] Tvivelaktig sägen

En historisk sägen, som dock ej går längre tillbaka än till Rasmus Ludvigsson, berättar att Bengt Algotsson ådragit sig den mäktiga Sparreättens och deras vänners oförsonliga hat genom att efter sin utnämning till hertig förskjuta sin trolovade, Tiohäradslagmannen Ulf Ambjörnssons dotter Ingeborg. Rasmus tillägger, att hon av brustet hjärta dött på en pilgrimsfärd till den heliga graven. Om det ligger någon sanning i detta är omöjligt att avgöra. Säkert är att Ingeborg var gift två gånger och var för övrigt mycket äldre än Bengt.

[redigera] Rykten utan grund

Inte heller ryktena om otillbörliga förhållanden mellan Bengt Algotsson, kung Magnus och drottning Blanka har någon större trovärdighet. Jämför kung Magnus öknamn Magnus Smek som har sitt ursprung i att den samtida Heliga Birgitta, vilken var fientligt inställd till Magnus och anklagade honom för homosexualitet. Detta har inte på något sätt kunnat styrkas. Ryktena har dock länge florerat och längre tillbaka i tiden setts som obestridliga fakta.

Delar av denna artikel utgörs av bearbetad text ur Nordisk familjebok, utgiven 1904–1926. ^(Not)