Heliga Birgitta

Wikipedia

Birgitta Birgersdotter känd som den Heliga Birgitta, författare, teolog, klostergrundare, helgon och skyddspatron för Europa. Född 1303 som Birgitta Birgersdotter, dotter till Upplands lagman Birger Persson till Finsta och till Ingeborg Bengtsdotter som tillhörde Folkungaätten. Död 23 juli 1373 i Rom. Både genom sina föräldrar och genom sin make hörde hon till de politiskt ledande kretsarna i det medeltida Sverige. Hennes morfar var kusin till Magnus Ladulås så genom sin mor var Birgitta släkt med kungafamiljen.

Innehåll 1 Barndom 2 Livet i Sverige 3 Livet i Rom 4 Barn 5 Kronologi 6 Litteratur 7 Se även 8 Externa länkar

[redigera] Barndom

Heliga Birgitta föddes omkring 1303, enligt en långt senare och sannolikt felaktig tradition på Finsta gård, väster om Norrtälje i Uppland. Finsta var sätesgård för Finstaätten och ägdes tidvis (dock inte vid tiden för Birgittas födelse) av hennes far Birger Persson, Upplands lagman och hennes farfar, morfar och bror var också lagmän. (Hon gifte sig också med en lagman vars far var lagman, och hon hade också en son och en sonson som var lagmän. "Bönegrottan" (tillverkad på 1900-talet) är alltid öppen för besökare och bön. Här hade Birgitta sina första uppenbarelser. I närheten av Finsta ligger Skederids kyrka från 1200-talet - Birgittas barndomskyrka.

[redigera] Livet i Sverige

Redan som barn såg Birgitta visioner. En gång såg hon jungfru Maria som satte en krona på hennes huvud. En annan gång såg hon framför sig hur Kristus pinades och dog på korset. Båda dessa teman, den innerliga Mariafromheten och meditationen över Kristi lidande, kom att prägla hela Birgittas liv.

När Birgitta var i tioårsåldern dog hennes mor. Hennes far ansåg att han inte klarade av att själv ge henne den uppfostran som anstod en flicka i hennes ställning så han sände henne till sin svägerska Katarina Bengtsdotter på Aspanäs vid sjön Sommen i Östergötland.

Några år senare, vid omkring tretton års ålder, giftes hon mot sin vilja bort med Ulf Gudmarsson. Hon ville säkert hellre leva som jungfru och lyckades också övertala sin make att de första åren leva i avhållsamhet, men därefter födde hon åtta barn. Makarna bodde under dessa år på Ulfåsa vid sjön Boren i Östergötland.

Birgittas fromhet kom på många sätt att prägla även maken Ulf. Bland annat företog makarna tillsammans pilgrimsfärder till Nidaros och till Santiago de Compostela. På vägen hem från Spanien, i den franska staden Arras, insjuknar Ulf. När läget var som svårast uppenbarade sig det franska nationalhelgonet Sankt Denis för Birgitta och lovade att maken inte ska dö.

Väl hemma bosatte sig Birgitta och Ulf vid Alvastra kloster, där Ulf dog år 1344 (eller eventuellt år 1346). Birgitta fördelade då sina egendomar till arvingarna och till fattiga för att själv leva enkelt i anslutning till klostret i Alvastra. Antalet uppenbarelser tilltog, och under denna tid fram till avresan till Rom mottog hon de flesta uppenbarelserna.

I uppenbarelserna fick hon uppdrag av Gud, Kristus och Maria att föra ut budskap till såväl politiska som kyrkliga ledare. Men där finns också dialoger med helgon, döda personer m.fl.

[redigera] Livet i Rom

Birgitta begav sig 1349 till Rom. Syftet var att delta i firandet av jubelåret 1350 och att få tillstånd av påven att grunda en ny klosterorden. Problemet var bara att påven sedan 1309 residerade i den franska staden Avignon samt att kyrkan förbjudit inrättandet av fler ordnar. Detta hindrade dock inte Birgitta som redan tidigare i en uppenbarelse fått veta att hon skulle få se påven och kejsaren mötas i Rom. En för tiden så osannolik händelse att den ledde till en del munterhet hos omgivningen.

I Rom fick hon först bo i ett palats nära basilikan San Lorenzo in Damaso. I Rom drog hon sig inte för att säga vad hon ansåg om det andliga förfallet där, något både kardinaler och vanligt folk fick erfara. Dessutom ägnade hon sin tid åt att skriva till påven i Avignon och kräva att han skulle flytta tillbaka. Sin vardag ägnade hon åt att gå runt i kyrkorna för att be vid helgonens gravar. Vid kyrkan San Lorenzo in Panisperna på Viminalen bad hon ofta förbipasserande om allmosor till de behövande. Hon gjorde också flera pilgrimsresor till bl.a. Assisi, Farna, Neapel och södra Italien.

År 1368 inträffade det osannolika. Påven Urban V återvände till Rom och den 21 oktober möttes han och kejsar Karl IV av Österrike i staden. Birgitta kunde lämna sin ordensregel till påven som mottog den för granskning. År 1370 blev den godkänd i en reviderad version som Birgitta troligen inte var särskilt nöjd med. Dessutom beslutade Urban V att återigen lämna Italien av säkerhetsskäl, något som Birgitta absolut inte kunde acceptera. Hon profeterade att han skulle drabbas av ett hårt slag från Gud och bli sjuk, och när Urban vistats i Avignon ett par månader dog han.

År 1371, vid sextioåtta års ålder, påbörjade hon en vallfärd till det Heliga landet. Vägen gick via Neapel och Cypern. I Neapel dog hennes son Karl som vållat henne mycket bekymmer. Sonens öde verkar ha tagit Birgitta hårt, men senare fick hon en uppenbarelse som intygade att han förlåtits tack vare hennes böner och tårar.

När hon återkom till Rom våren 1373 var hon försvagad av sjukdom, och den 23 juli avled hon i sin bostad vid nuvarande Piazza Farnese. På hennes egen befallning fördes hennes kvarlevor tillbaka till Sverige och Vadstena efter att ha begravts i kyrkan San Lorenzo in Panisperna. 1377 gav Birgittas själasörjare och vän biskopen Alfonso av Jaén ut den första upplagan av hennes Himmelska uppenbarelser. 1378 skedde ett förnyat godkännande av hennes ordensregel och 1384 kunde klostret i Vadstena invigas.

Processen för att kanonisera Birgitta inleddes 1377 och avslutades 1391 med att Birgitta helgonförklarades. År 1999 upphöjdes heliga Birgitta tillsammans med Katarina av Siena och Edith Stein till skyddshelgon för Europa.

Orden Birgitta grundade finns kvar än idag och kallas Den helige Frälsarens orden (Ordo Sancti Salvatoris), i dagligt dal Birgittinorden. Birgittas kvarlevor finns idag i ett relikskrin i Vadstena klosterkyrka. I Svenska kyrkan fullföljs den birgttinska traditionen av böne- och ordensgemenskapen Societas Sanctæ Birgittæ, grundad 1920; man samlas varje år till generalkapitel i Vadstena kring Birigttas dödsdag den 23 juli.

Byggnaden i Rom, där Birgitta levde, Casa di Santa Brigida, inrymmer idag kyrka, kloster och gästhem.

[redigera] Barn

1. Märta Ulfsdotter född ca 1319-20
2. Karl Ulvsson till Ulvåsa
3. Birger Ulfsson
4. Katarina Ulfsdotter, Katarina av Vadstena född 1331.
5. Bengt Ulfsson
6. Gudmar Ulfsson
7. Ingeborg Ulfsdotter
8. Cecilia Ulfsdotter

[redigera] Kronologi

• 1303 - Birgitta föds.
• 1309 - Påven bosätter sig i Avignon.
• 1314 - Birgittas mor, Ingeborg Bengtsdotter, dör. Birgitta flyttar till Katarina Bengtsdotter på Aspanäs.
• 1316 - Birgitta gifter sig med Ulf Gudmarsson.
• 1319 - Magnus Eriksson väljs tre år gammal till Sveriges kung.
• 1320 - Birgitta ärver sju gods i Småland när arvet från hennes mor skiftas.
• 1321 - Birger Persson vallfärdar till Santiago de Compostela, Avignon och Rom.
• 1322 - Kris i förmyndarregeringen. Birgittas morbror blir rikets drots.
• 1326 - Birger Petersson dör.
• 1332 - Magnus Eriksson tillträder som regent.
• 1335 - Kung Magnus gifter sig med Blanche av Namur. Birgitta blir drottningens rådgivare och Ulf utnämns till riksråd.
• 1337 - Hundraårskriget mellan England och Frankrike utbryter.
• 1339 - Birgitta och Ulf vallfärdar till Nidaros.
• 1341-42 - Birgitta och Ulf vallfärdar till Santiago de Compostela.
• 1342 - Birgitta och Ulf bosätter sig vid Alvastra kloster.
• 1344/46 - Birgittas make Ulf Gudmarsson dör.
• 1346 - Kung Magnus och drottning Blanka testamenterar den 1 maj Vadstena kungsgård till att bli ett kloster.
• 1347 - Kungaparet testamenterar i sitt norska testamente en stor summa pengar till klosterbygge i Vadstena.
• 1348 - Birgitta försöker att mäkla fred i hundraårskriget och förmå påven att flytta till Rom.
• 1349 - Birgitta reser till Rom.
• 1350 - Birgitta besöker benediktinklostret i Farfa. Dottern Katarina anländer till Rom.
• 1353 ca - Birgitta vallfärdar till Assisi.
• 1354 ca - Birgitta flyttar till ett hus vid nuvarande Piazza Farnese.
• 1360-talet - Birgitta vallfärdar till södra Italien och bor en period i Neapel. Lär senare känna Alfonso Pecha de Vadaterra.
• 1368 - Påven Urban V möter kejsar Karl IV i Rom den 21 oktober och Birgittas profetia uppfylls.
• 1370 - Påven Urban V godkänner Birgittas ordensregel i kraftigt modifierad form.
• 1371 - Birgitta reser den 25 november till Neapel.
• 1372 - Birgitta ger sig den 14 mars ut på pilgrimsfärd till det Heliga landet. Stannar på Cypern till 12 maj. I augusti befinner hon sig i Betlehem där hon får se en vision av Jesu födelse. I september avseglar hon mot Neapel dir hon anländer i december.
• 1373 - Birgitta åter i Rom. Skriver sitt sista brev till påven och ber honom återvända till Rom. Birgitta dör 23 juli. Hennes kvarlevor förs hem till Sverige av barnen Katarina och Birger.
• 1374 - Birgittas kvarlevor skrinläggs i Vadstena den 4 juli. En första samling av Birgittas mirakler läggs fram av ärkebiskop Birger Gregersson.
• 1376 - Ny mirakelsamling sammanställs av biskop Nils Hermansson.
• 1377 - De två första framställningarna om Birgittas kanonisation görs i Rom. Alfonso Pecha de Vadaterra lägger fram den första utgåvan av Birgittas Himmelska uppenbarelser. Påven Gregorius XI flyttar tillbaka påvestolen från Avignon till Rom.
• 1378 - En tredje framställan om Birgittas kanonisation görs i Rom. Birgittas ordensregel fastställs.
• 1379 - Kanonisationsprocessen öppnas. Påven utser fyra kardinaler att leda undersökningen.
• 1384 - Klostret i Vadstena invigs.
• 1391 - Den 7 oktober helgonförklaras Birgitta.
• 1396 - Vid ett kyrkomöte i Arboga utses den heliga Birgitta till Sveriges skyddshelgon.
• 1430 - Klosterkyrkan i Vadstena invigs.
• 1492 - Den första fullständiga utgåvan på latin av Birgittas Himmelska uppenbarelser trycks i Lübeck av Bartholomæus Gothan på uppdrag av Vadstena kloster.
• 1999 - Den heliga Birgitta utses av påven Johannes Paulus II till ett av Europas tre kvinnliga skyddshelgon.

[redigera] Litteratur

• Per Beskow & Annette Landen, Birgitta av Vadstena : Pilgrim och profet 1303-1373. Stockholm: Natur och Kultur, 2003.
• Bengt Ingmar Kilström, "Hennes röst ska höras" : Birgittinska perspektiv. Stockholm: Proprius förlag, 1991.
• Birgit Klockars, Birgittas svenska värld. Stockholm: Natur och kultur, 1976.
• Bridget Morris, St Birgitta of Sweden. Woodbridge: Boydell, 1999.
• Helge Nordahl, Den heliga Birgitta. Skellefteå: Artos, 2003.
• Sven Stolpe, Birgitta i Sverige och i Rom, Legenda, 1988
• Hjalmar Sundén, Den heliga Birgitta: Ormungens moder som blev Kristi brud. Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1973.
• Ingvar Fogelqvist, Apostasy And Reform In the Revelations of St. Birgitta. Almquist & Wiksell. Stockholm 1993
• Societas Sanctæ Birgittæ 1920-1970. Festskrift, 1970.

Birgittas uppenbarelser finns översatta till svenska i fyra band Himmelska uppenbarelser av Tryggve Lundén.

[redigera] Se även

• Finsta
• Ulvåsa

[redigera] Externa länkar

• Svenska Akademien har gett ut en gratis digital utgåva av heliga Birgittas Uppenbarelser.
• Om heliga Birgitta
• Birgittaåret 2003
• Societas Sanctæ Birgittæ
• Birgittastiftelsen
• Birgittas uppenbarelser
• heliga birgittas uppenbarelser
• Länkar från Open Directory