Ötzi

Wikipedia

Minnesmärke vid fyndplatsen

Ötzi, "Ismannen", var en förhistorisk man som levde omkring år 3300 f.Kr. under den period som går under benämningen kopparåldern, varefter hans kropp bevarades i över femtusen år infrusen i en glaciär i Ötztaleralperna. Där hittades han av några tyska turister den 19 september 1991. Ötzi var 160,5 cm lång och blev mellan 30 och 45 år gammal.

Vid upptäckten av "ismannen" var det inte direkt uppenbart att det var fråga om ett arkeologiskt/historiskt fynd. I trakten omkommer människor regelbundet i snöstormar och glaciärolyckor. Normalt förs lämningarna efter sådana omkomna ner med isen från alptopparna och sprids på sluttningarna. Att Ötzis kvarlevor bevarades och hölls på plats berodde på att han frös ihjäl mycket högt upp, på en plats som mycket sällan töar fram och som bildar en skyddande sänka där material på sänkans botten inte utsätts för isens rörelse i sidled. Just det år då Ötzi omkom och just 1991 smälte isen i sänkan nästan helt, antagligen var 1991 den första gång som Ötzis kvarlevor töat fram sedan dagen då han dog, och platsen var bara åtkomlig under några dagar.

Efter inledande oklarheter om vem som skulle vara ansvarig för omhändertagandet – fyndplatsen ligger mindre än 100 meter från österrikisk-italienska gränsen, och exakt var gränsen går bestäms här av markeringar som inte är lätta att hitta – av vad som antogs vara en förolyckad klättrare eller möjligen ett mordoffer, lyckades en helikopterexpedition frilägga kroppen som fortfarande var delvis infrusen. Tyvärr visste man ännu inte vad man hade att göra med och vissa detaljer i Ötzis utrustning förstördes. Det föreföll inte så viktigt att vara försiktig med några knippen torkat gräs – i efterhand vet vi att det rörde sig om världsunika exempel på flertusenåriga hantverksdetaljer.

Snart gick det emellertid upp för de inblandade att Ötzi varken var en bergsklättrare eller något nutida mordoffer och inte heller hörde till den grupp soldater som på 1800-talet omkom på berget under en reträttmarsch. Helt tydligt var mannen utrustad med förhistoriska redskap.

Förutom sitt dyrbaraste föremål, en yxa, hade han en pilbåge (inte helt klar) och några pilar, några behållare och klädesplagg. Hans kropp pryddes av tatueringar vilka antas ha medicinska förklaringar, de kan exempelvis ha varit avsedda att bota värk eller skada. Ötzi har vidare vid flera tillfällen råkat illa ut – han har åtskilliga läkta frakturer, och trauma-band på tänder och naglar. Den sista traumaperioden inträffade några månader innan han omkom. Hans fåtal pilar och pilbågen som inte är färdig antyder att han blivit av med delar av sin utrustning.

Pilbågen var för övrigt en långbåge, den mäter cirka 1,8–1,9 meter i längd, ett intressant fynd flera tusen år före hundraårskriget som länge påstods vara första gången långbågar användes.

Uppenbarligen har Ötzi försökt ta sig över berget under en ovanligt varm sommar, överaskats av oväder högt upp och lagt sig för att sova. Utrustningen stod lutat mot en sten intill, kroppens ställning är sovande, liggande på ena armen. Den deformation som kroppen utsatts för kommer av isens tryck nedåt, så att ena armen nu verkar ligga onaturligt platt över bröstet.

Slutligen upptäcktes flera år senare att Ötzi antagligen omkom i sviterna efter en strid. I hans rygg helt nära ena skulderbladet fanns en pilspets. Skadan var tillräcklig för att inom en tid orsaka dödsfall, men var inte den direkta dödsorsaken.

Ötzi finns numera på Arkeologimuseet i Bolzano.