Långbåge

Wikipedia

En långbåge är en vidareutveckling av pilbågen. En långbåge var 180 centimeter hög och gjord av idegran. Det behövdes betydligt större styrka att spänna en sådan än en pilbåge för att få större räckvidd och för att ge pilen den anslagskraft som behövdes för att tränga igenom en riddares järnpansar. Långbågar har använts längre tillbaks än medeltiden, den äldsta kända långbågen tillhörde Ötzi, och beräknas vara tillverkad cirka år 3 300 år f.Kr. Möjligen var de flesta bågarna ursprungligen ganska långa, medan de kortare varianterna hade fördelar för beridna krigare eller jägare.

Inga medeltida långbågar finns kvar idag och endast fem från renässansen. Långbågar användes av kelterna när anglosaxarna invaderade Wales under 600-talet och hade avgörande betydelse vid slaget vid Crécy 1346, slaget vid Poitiers 1356 och slaget vid Azincourt 1415 under Hundraårskriget mellan England och Frankrike. De användes fram till 1500-talet när eldvapen blev allt vanligare.