Örn

Wikipedia

Örn är ett vardagligt samlingsnamn för en grupp större rovfåglar, inom familjen hökfåglar (Buteonidae). Örnar är inte ett vetenskapligt gruppnamn för rovfåglar som nödvändigtvis skulle ha ett närmare släktskap med varandra än andra arter inom familjen hökfåglar (Buteonidae). Därför omfattar örnar arter av mycket växlande storlek som lever i olika biotoper och som har olika beteenden.

Innehåll

1 Släkten och ett urval arter som bär namnet örn
2 Anatomi och karaktäristika
3 Örnar i Sverige och Europa
4 Hotbild
5 Örnen genom historien, örnen som symbol
6 Övrigt
7 Se även
8 Källor

[redigera] Släkten och ett urval arter som bär namnet örn

Aquila
- kungsörn (Aquila chrysaetos)
- kejsarörn (Aquila heliaca)
- spansk kejsarörn (Aquila adalberti)
- mindre skrikörn (Aquila pomarina)
- större skrikörn (Aquila clanga)
havsörnar (Haliaeetus)
- havsörn (Haliaeetus albicilla)
- vithövdad havsörn (Haliaeetus leucocephalus)
ormörnar (Circaetus)
hökörnar (Hieraaetus)
apörnar, finns på flera tropiska kontinenter, men arterna är inte särskilt nära släkt.
- Filippinsk apörn (Pithecophaga jefferyi)

[redigera] Anatomi och karaktäristika

De karaktärer som tidigare gjort att man sammanfört dessa rovfåglar är främst deras storlek. Utöver detta brukar de vara lång- och bredvingade, ha spretande vingpennor, ha en mycket kraftig näbb, deras ben är befjädrade och de har mycket kraftiga klor. Arterna är långlivade och blir könsmogna sent, först efter flera år och därför är deras reproduktion långsam och populationer av örnar är därför sårbara för yttre påverkan.

Typiskt för örnar är också deras stora bon som används år efter år.

Havsörnar är allmänt lite större än de andra örnarna och den japanska havsörnen är den största av dem alla. Havsörnar lever i huvudsak av fisk.

[redigera] Örnar i Sverige och Europa

I Sverige häckar havsörn och kungsörn. I Europa finns utöver dessa båda arter även:

större skrikörn (Aquila clanga), sydösteuropa och östeuropa
mindre skrikörn (Aquila pomarina), sydösteuropa och östeuropa
ormörn (Circaetus gallicus), södra och östra Europa
kejsarörn (Aquila heliaca)
spansk kejsarörn (Aquila adalberti)
stäppörn (Aquila nipalensis)
dvärgörn (Aquila pennatus)
hökörn (Hieraaetus fasciatus)

Alla dessa örnar utom de båda kejsarörnarna ses ibland i Sverige.

Tidigare häckade även bandhavsörn i Europa men den finns idag bara kvar i Centralasien och österut i södra Asien.

[redigera] Hotbild

Eftersom örnar har långsam reproduktion och är utsatta för miljögifter och förföljelse är örnar i de flesta fall mer eller mindre hotade arter. Bland de arter vars läge är kritiskt återfinns exempelvis de afrikanska och filippinska apörnarna.

I Sverige är stammarna av både havsörn och kungsörn på väg att återhämta sig efter att ha varit nere på mycket låga nivåer under andra halvan av 1900-talet.

[redigera] Örnen genom historien, örnen som symbol

Örnen betraktades av grekerna som Zeus tecken och av romarna som Jupiters tecken. Senare skulle romarna använda örnen som fälttecken och symbol för det romerska riket. Synen på örnen som något högt och nobelt började antagligen här, och i senare tider har många valt örnar som symbol – Preussen, Österrike, Polen, Tsar-Ryssland och flera andra slaviska stater, bland andra. Napoleon återupplivade det romerska bruket av örnar som fältsymboler, och genom ätten Bernadotte kom så örnen att ingå även i det svenska riksvapnet.

Inom falkenerarkonsten, traditionellt en extrem härskarhobby, ansågs kungsörnar vara bland de högsta och finaste djur man kunde använda, bland annat för att denna örn till och med kan slå räv. I Centralasien används kungsörnar fortfarande av beridna falkenerare för att jaga räv och andra pälsdjur.

[redigera] Övrigt

Haasts örn, är den största kända rovfågel (medlem i ordningen rovfåglar) som levat, med en vingbredd på över 3 meter och vikt sannolikt över 10 kilo.