Tyros

Wikipedia

Triumfbåge

Tyros, även Tyr, Sor eller Sur, (akkadiska: Ṣurru; arabiska: الصور, al-Sūr; egyptiska: Ṣar, Ṣara; fenikiska: Sur; grekiska: Τύρος, Týros; hebreiska: צר, Ṣōr; latin: Tyrus) är en stad i södra delen av Libanon, belägen på Medelhavskusten cirka 37 kilometer norr om Acre och 32 kilometer söder om Sidon, med omkring 40 000 invånare (1993).

Den var det forna Feniciens främsta sjö- och handelsstad. Stadens namn betyder 'Berg'. År 1984 blev Tyrus uppsatt på UNESCO:s Världsarvslista. Där finns flera lämningar främst från Romarrikets tid, bland annat finns där gravar och en ruin av en katedral. Den enda monumentet som har hittats är en kort fenikisk text från 400-talet f.Kr.

[redigera] Historia

[redigera] Stadens grundande

Staden är uråldrig men var enligt sägnen ursprungligen en koloni till Sidon norr om Tyros. Staden omnämns på monument så tidigt som 1500 f.Kr. och hävdar sig enligt Herodotus grundats omkring 2700 f.Kr. Philo av Byblos (i Eusebius) citerar den antikvariska myndigheten Sanchuniaton och slår fast att den ockuperades första av Hypsuranius. Sanchuniatons arbete sägs vara gjort av "Abibalus kung av Berytus", kanske densamme som Abiball som var Tyrus förste kung.

Tyrus uppfördes från början på ett berg på fastlandet ("Palaityros", Gamla Tyros), men flyttades senare till en klippö några hundra meter utanför kusten som bättre skyddade mot fientliga angrepp och säkert bidrog till stadens långvariga blomstring.

[redigera] Blomstringstiden

Under en längre tid existerade det gamla och det nya Tyros sida vid sida. Östaden Tyros som på grund av det begränsade utrymmet (ca 56 ha) var tätt bebyggt med flervåningshus och omgavs av höga murar (enligt en sannolikt överdriven uppgift 45 meter höga), som även inneslöt stadens båda hamnar. Här fanns även flera tempel, av vilka särskilt det åt Melkart (den feniciske motsvarigheten till Herakles) helgade var vida berömt. Tyrus var även huvudort för kulten av Molok. Redan tidigt lär Tyrus varit Feniciens huvudort och stundom egentligen ett välde över de andra städerna som var tvingade till underkastelse. Tyriske kungen Hiram kring mitten av 900-talet f.Kr., omtalas som vän och bundsförvant till kung Salomo, och Tyrus hade vid denna tid betydande handel med Israel. Den assyriske kungen Salmaneser belägrade Turys förgäves i fem år. Den babylonske kungen Nebudkadnessar lyckades inte heller trots belägring i 13 år mellan år 586 f.Kr. och 573 f.Kr.

Dock verkar det på något sätt hamnat under hans välde, från vilket det (efter år 538 f.Kr.) övergick till Persien. Efter sju månaders belägring år 332 f.Kr. intog Alexander den store Tyrus sedan han förenat staden med fastlandet genom en dammbyggnad, som finns kvar än idag, förstorad av sanddyner som havet skapat och gjort att nuvarande Tyrus ligger på en halvö.

Även under århundradet därefter, då Tyrus (sedan år 315) tillhörde seleukidernas rike, fick Tyrus utstå belägringar och härjningar, varjämte det nyanlagda Alexandrias blomstring öppnade nya vägar för världshandel. Icke desto mindre fortsatte Tyrus ännu under den romerska tiden vara en betydande handelsstad med framstående glas-, vävnads- och metallindustri samt purpurfärgeri. År 638 föll det i arabernas händer och fungerade under medeltiden både som stark fästning och som viktig handelsplats.

[redigera] Den kristna staden

1124 erövrades staden med Yenezias hjälp av kung Balduin II av Jerusalem. Staden blev då en av de viktigaste städer i kungariket Jerusalem och var en del av de kungliga domänerna, men där fanns även självstyrande handelskolonier för Italienska handelsstäder. Staden var under denna tid säte för en ärkestift, en suffragan till Latinska partriarken i Jerusalem. Dess ärkebiskopar tog ofta över patriarkatet. Den mest kända av de latinska ärkebiskoparna var historikern William av Tyrus. Efter att Jerusalem intagits av Saladin år 1187, flyttades kungarikets huvudstad till Akko, men kröningar hölls i Tyrus. På 1200-talet, separerades Tyrus från de kungliga domänerna och blev ett Korsriddargods.

En kyrka hade grundats i staden redan kort efter Sankt Stefans martyrdöd, och Paulus lade en vecka på att konversera med de kristna i Tyrus.

[redigera] Från 1291 fram till idag

År 1291 intogs staden av mameluckerna. Staden förföll sedan och minskade i betydelse.

Detta avsnitt är bara påbörjat. Du kan hjälpa till genom att fylla i mer.

[redigera] Handel och industri

Staden hade två hamnar som än idag finns kvar och var under alla tidsepoker en viktig handelsstad och produkter från hela världen samlades i Tyrus lagerbyggnader. Tyriska köpmän var de första som tog sig an företaget att navigera över Medelhavet och de grundade kolonier längs kusten och närliggande öar i Egeiska havet, i Grekland, på Nordafrikas kust (Kartago och andra städer), på Sicilien och Korsika, i Spanien (Tartessus) och även utanför Medelhavet vid Gadeira (Cádiz). Under Davids regeringstid i Israel skapades en vänlig allians mellan Hebréerna och folket i Tyrus.

Staden Tyrus var särskilt känd för sin produktion av en ovanlig form av purpurfärg, känd som Tyrusisk purpur. Färgen, som enligt legenden ska ha uppfunnits i staden, var i många kulturer i forntiden reserverad för kungligheter eller åtminstone för adeln.

[redigera] Lista över Tyrus kungar

Abibaal
Hiram I	969 f.Kr.–936 f.Kr.
Baal-Eser I	935 f.Kr.–919 f.Kr.
Abdastrato	918 f.Kr.–910 f.Kr.
Ithobaal I	887 f.Kr.–856 f.Kr.
Baal-Eser II	855 f.Kr.–830 f.Kr.
Mattan I	829 f.Kr.–821 f.Kr.
Pygmalion (Pumayyaton)	820 f.Kr.–774 f.Kr.
Ithobaal II	750 f.Kr.–740 f.Kr.
Hiram II	739 f.Kr.–730 f.Kr.
Mattan II	730 f.Kr.–729 f.Kr.
Elulaios (Luli)	729 f.Kr.–694 f.Kr.
Baal I	680 f.Kr.–640 f.Kr.
Ithobaal III	591 f.Kr.–573 f.Kr.
Baal II	573 f.Kr.–564 f.Kr.
Yakinbaal	564 f.Kr.
Chelbes	564 f.Kr.–563 f.Kr.
Abbar	563 f.Kr.–562 f.Kr.
Mattan III och Ger Ashthari	562 f.Kr.–556 f.Kr.
Baal-Eser III	556 f.Kr.–555 f.Kr.
Mahar-Baal	555 f.Kr.–551 f.Kr.
Hiram III	551 f.Kr.–532 f.Kr.