Molok
Wikipedia
Molok, Malik eller Molek var ursprungligen babyloniernas eldsgud, Adar, som i Assyrien sammanblandades än med Anu och än med Ninib och som dyrkades med samma relgionsbruk av fenicier, moabiter, ammoniter m. fl. stammar.
Guden Baal omnämndes ibland med namnet Molok och framställdes på liknande sätt i tjurskepnad eller som en man med tjurhuvud. Mänskliga offer var inte ovanligt, och i krigstider förekom även offrandet av barn.
Den ovan nämnde gudomen Adar är känd för att ha tillnamnet Adrammelek eller Adarmalik, "fursten Adar". I Bibeln omnämns denna gudom som en babylonsk gud, åt vilken Sipparas folk "förbrände sina söner i eld". Kanaans folk uttalade ordet "malik" som "molok", och man vet att deras gud Molok firades med liknande offer. Kanaaniterna kallade planeten Saturnus Molok, och man kan av detta anta att Adar och Molok är en och samma gudom.
Moloks bild var gjord av koppar och var ihålig. Den hade en öppning i bröstet. När man skulle förrätta offer glödgade man kopparbilden varpå prästen i dess armar lade det invigda barnet. Genom barnets rörelser av smärta ramlade det ner i bröstöppningen varpå prästerna dansade och sjöng för att överrösta barnets jämmer. Barnets mor var också bland de närvarande, och medverkade i sången. Barnets krampaktiga rörelser sågs som tecken på hänryckning.
Huvudort för denna kult var länge den feniciska staden Tyros. Exemplet togs över av många angränsande folk och stammar vilket innefattade israeliterna. I Jerusalem ägde Molok-dyrkan rum i Hinnoms dal. Kulten förbjöds av Moses. Molok tillbads av Salomo när denne återföll till kätteri.
Den semitiska nation som längst bibehöll Molokskulten var Kartago. Punkt för den dyrkan sattes genom romarnas tillintetgörande av Kartago i tredje puniska kriget 146 f. Kr.
Källa: Anton Nyström, Allmän kulturhistoria eller det mänskliga lifvet i dess utveckling, bd 1 (1900)
