Ruinmotorväg

Wikipedia

Trafikmärket för motorväg

Ruinmotorvägar är motorvägar som inte är kompletta och som antingen har blivit förstörda under andra världskriget eller aldrig blivit färdigbyggda. Typiskt för ruinmotorvägar är att de har varit ofullständiga under en längre tid och genomgått ett förfall. Dessa är vanligast i Tyskland och Polen men förekommer också i mindre omfattning i Sverige. De finns även i enklaven Kaliningrad av Ryssland.

[redigera] Sverige

Ruinmotorväg, del av Huvudstaleden i Solna

Exempel på ruinmotorvägar i Sverige finns kring Essingeleden i Stockholm. Dels påbörjades en anslutande led kallad Huvudstaleden från Bromma till Tomteboda dels byggdes en led kallad Årstalänken från Huddingevägen. Vidare byggdes ramper på stora Essingen anpassade för den så kallade Brommagrenen. Huvudstaledens västra del byggdes och används fortfarande längst västerut. Tidigare användes ytterligare en del fram till Huvudstagatan, vilken sedan kring 1990 inte används och idag är en ruin. Förberedande broar byggdes också för en del lokalgator och tydliga ramper som delvis aldrig används finns från Essingeleden vid Tomteboda. Detta är Sveriges första riktiga ruinmotorväg. Ett annat exempel på ruinmotorvägar är Årstalänken som 24 oktober 2004 ersattes av Södra länken varvid Årstalänken stängdes av helt.

Ytterligare ett exempel som kan räknas som en ruinmotorväg i Sverige är en rastplatsruin längs motorvägen E4 mellan Huskvarna - Gränna. På motorvägens östra sida för nordgående riktning finns en idag övergiven och med betongblock blockerad tidigare större rastplats som tidigare kallades för "Öland". Rastplatsen syns inte om man åker vanlig bil utan endast om man sitter i ett högre fordon. Asfalten börjar spricka och mossan växer till på denna tidigare rastplats som var i bruk till för några år sedan. Varför denna rastplats slopats och nu ligger och förfars är okänt.

Ett annat exempel, om än rudimentärt, är en sträcka på 100 m intill Kolonnvägen i Sollentuna, som är en rest av den första sträckningen av Rikstretton-E4 före en tidigare omfattande ombyggnad av Trafikplats Häggvik (avfart nummer 173). Sträckan används mest som tillfällig husvagnsparkering och uppställning av långtradarsläp.

Efter att bana 3 på Arlanda byggts och vägnätet ändrats finns många stumpar av gamla vägar i området. Särkilt tydlig är en c:a 200 m lång sträcka av den gamla tillfartsvägen, synlig c:a 300 m öster om nuvarande tillfartsslut. Linjemarkeringarna finns kvar, då stumpen tidigare slutade i en rondell, där man på den tiden svängde höger om man skulle vidare mot Norrtälje.

[redigera] Tyskland och Polen

Under 1930-talet hade Tyskland ambitiösa planer att bygga motorvägar. Långt ifrån alla fullföljdes. En del av dessa motorvägar påbörjades men sedan stannade byggandet av när andra världskriget bröt ut. Detta innebar att vissa motorvägar fick endast ett fullständigt körfält av betong medan andra inte alls blev kördugliga och därför aldrig har använts. Efter kriget iordningställdes en del av de icke färdigbyggda motorvägarna i det som blev Västtyskland. I Östtyskland var resurserna betydligt mindre och därför blev flera av motorvägarna aldrig färdigbyggda utan fick bara ligga och sakta förfalla. Även före kriget färdigbyggda motorvägar i DDR fick ligga kvar med inget eller högst minimalt underhåll. Motorväg A4 mellan Dresden och österut mot polska gränsen var bitvis i ett så dåligt skick att hastigheten var begränsad till 20 km/h och trafiken valde alternativa sträckor. Den sista delen mellan Bautzen och Weissenberg var helt avstängd och på vägen hade ett stort antal stora lagerhus för spannmål uppförts. Inte heller det faktum att flera broar över Spree vid Bautzen sprängdes av retirerande tyska trupper 1945 gjorde att motorvägen var så mycket använd. Denna motorväg var en av de sist byggda under kriget och det hade varit brist på och därför sparats både på material och resurser. Först i början på 2000-talet blev denna motorväg moderniserad och fullbordad enligt de gamla förkrigsplanerna fram till Görlitz och gränsen mot Polen. Samma sak var det i Polen, som hade tagit över en områden som tidigare tillhört Tyskland. Ibland kan man därför i Tyskland och Polen se stora broar för motorvägar stå oanvändbara mitt i en skog eller på en åker, långt från närmaste större väg. De rivs inte heller eftersom en rivning är kostsam. Dessutom kan staten ha intresse av att de finns kvar för eventuell framtida användning. Samtliga broar över och viadukter på de tyska ruinmotorvägarna utfördes i full skala för två parallella körbanor.

Ävenså passerade A4 gränsen mellan den sovjetiska och den amerikanska ockupationszonen inte mindre än 3 gånger mellan Eisenach och Bad Hersfeld, varför den gränsöverskridande trafiken leddes ner på en vanlig landsväg en bit norr om den ursprungliga motorvägen, men helt på västtyskt territorium fram till gränsövergången vid Herleshausen - Warta. Denna motorväg låg alltså hela tiden mellan 1945 och 1989 oanvänd och utan underhåll. Den var också en av de sista sträckorna som färdigställdes under 2:a världskriget innan allt byggande av motorvägar upphörde 1943. Sträckningen var dock enbart provisoriskt färdig för strategiska transporter även om flera broar var färdiga.

Några ruinmotorvägar är i drift som halva motorvägar, t ex A18 (E36) mellan Olszyna och Golnice. Denna halva motorväg är en del i den längre motorvägen mellan Berlin och Krakow. Mellan Berlin och det som före kriget hette Königsberg (numera Kaliningrad) påbörjades också en motorväg. Denna blev till stor del inte ens körbar med körfält, utan är en riktig ruinmotorväg. Nu planeras färdigställande av denna väg och EU ger bidrag till det. Från EU:s sida finns nämligen intresse för att knyta ihop Kaliningrad med övriga Europa. För Polen är Kaliningrad dock av litet intresse. Dock har man sedan Polen blev medlem i EU återuppbyggt några av de broar som finns på sträckan Elblag - Kaliningrad samt renoverat sträckningen runt Elblag. Tanken är (även om den kanske inte uttalats högt) att förverkliga 1930-talets planer på en fullständig motorväg kallad Berlinka (En snitsig och talande sammansättning av Berlin och Link vilken fungerar på de flesta språk) mellan Berlin och Kaliningrad i den ryska Kaliningradenklaven.

A72 - Vogtlandautobahn mellan Chemnitz och Hof var mellan 1945 och 1989 delvis en ruinmotorväg. Sträckan mellan Hof i Västtyskland och Plauen i Östtyskland var avspärrad och inte tillåten för trafik. Stora delar av denna motorväg var dessutom enbart en halv motorväg med endast en körbana färdigställd och flera höga broar av vilka många sprängdes i 2:a värdlskrigets slutskede eller endast var provisoriskt färdigbyggda.

[redigera] Storbritannien

Även i Storbritannien förekommer det ruinmotorvägar. På vissa sträckor beror detta på att planerna ändrats så att broar som byggts för framtida tänkta motorvägar inte kommer till användning. M23 var tänkt som Londons södra infart från Brighton/Gatwick: Än idag slutar vägen utanför själva storstadsområdet och någon fortsättning in mot London blev det aldrig trots att staten före 1974 då den hittils enda delen av motorvägen blev klar satsade stora belopp på markexpropiering, brobyggen etc för vägen. Idag har marken där motorvägen var tänkt att gå sålts och åter bebyggts. Se följande länk:[1]

[redigera] USA

I USA byggde myndigheterna en ny motorväg utanför Burlington i Vermont som inte färdigställts och inte öppnats för trafik. Se även följande länk: [2] (under avsnittet Abandoned freeway infrastructure längst ned på sidan) och