Ravenna

Wikipedia

Denna artikel handlar om staden Ravenna. Se också Ravenna (provins).

Interiör från Galla Placidias mausoleum i Ravenna.

Ravenna är en stad i Italien, huvudort i provinsen Ravenna i regionen Emilia-Romagna. Antal invånare 134 631 (2001). Staden ligger en bit från kusten med förbinds med Adriatiska havet genom en kanal. Ravenna var en gång huvudstad först i Romerska riket och därefter i det ostrogotiska kungariket. Tidiga kristna monument i Ravenna upptogs 1996 på UNESCO:s världsarvslista.

[redigera] Tidig historia

Altare i baptisteriet San Giovanni in Fonte (fornkristen stil).

Ravennas ursprung är osäkert. De första bosättningarna förknippas ibland med såväl tyrrehenerna, thessalier som umbrier. Ravenna bestod då av hus byggda på pålar på ett antal små öar i en träsklik sjö - inte olikt Venedig flera sekler senare. Då romarna erövrade Podeltat ignorerade de bosättningen men accepterade det 89 f.Kr. som allierad stad. 49 f.Kr. samlade Julius Caesar sina trupper i Ravenna innan han korsade Rubicon. Efter sin seger över Marcus Antonius 45 f.Kr. lät Augustus uppföra en militärhamn i Classe. Denna hamn som först skyddades av en egen mur, var en viktig hamn för den romerska flottan. Idag omges staden av land men den förblev en av de viktigare hamnarna vid Adriatiska havet fram till tidig medeltid. Under de germanska krigstågen hölls Thusnelda, änka efter de markomanniska kungarna Arminius och Marbod, fången i staden.

Galla Placidias mausoleum

Ravenna blomstrade under romerskt styre. Trajanus låt bygga en 70 km lång akvedukt i början av 100-talet e.Kr.. 402 flyttade kejsar Honorius den romerska huvudstaden till Ravenna, i först hand av strategiska skäl: Ravenna var omgivet av träsk och kunde lätt nås av de östromerska arméerna. 409 kringgick emellertid den visigotiske kungen Alarik Ravenna och plundrade istället Rom där han tog Galla Placidia, kejsar Theodosius I:s dotter, som gisslan. Efter många turer kunde Galla Placidia återvända med sin son Valentinianus till Ravenna och Theodosius beskydd. Ravenna åtnjöt därefter en lång fredsperiod då kristendomen växte sig stark och staden fick många av sina berömda monument, dels sekulära (ej bevarade), dels kristna (i hög grad välbevarade).

Theoderiks mausoleum

476 föll det västromerska riket. Den östromerske kejsaren Zeno skickade den ostrogotiske kungen Theoderik för att återerövra den italienska halvön. Efter slaget vid Ravenna drog sig Odovakar tillbaka till staden som belägrades under tre år till dess Rimini föll och Ravenna gick misste om sin försörjning. Därefter blev Ravenna huvudstad i det ostrogotiska riket i Italien. Efter 493 lät Theoderik romerska arkitekter uppföra ett antal sekulära och religiösa byggnader, bl.a. det s.k. "Palazzo di Teodorico", ett nu förstört palats som låg intill Sant'Apollinare Nuovo. Theodorik och hans anhängare var arianer men levde i fred med latinarna. Theodorik dog 526 och efterträddes av sin dotter Amalasunta som dödades 535 då den bysantinske och ortodoxe kejsaren Justinianus invaderade Italien och gjorde slut på såväl arianismen som det osrtogotiska styret. Han gjorde Ravenna till sin huvudort i Italien.

[redigera] Exarkatet Ravenna

Mosaik i San Vitale från före 547.

Huvudartikel: Exarkatet Ravenna

Efter Belisarius erövringar för Justinianus räkning blev Ravenna exarkens säte.

Detta avsnitt är bara påbörjat. Du kan hjälpa till genom att fylla i mer.

[redigera] Medeltiden

Karl den store skyndar till Hadrianus hjälp 772.

Den langobardiske kungen Liutprand ockuperade Ravenna 712 men tvingades snart återlämna staden till bysantinarna. 751 erövrade langobarderna dock staden igen och gjorde därmed slut på den bysantinska närvaron i norra Italien,

Den karolingiske kungen Pippin den lille anföll på anmodan av påven Stefan II langobarderna vilket gjorde staden till en del av Kyrkostaten 784. I gengäld lät påven Hadrianus I Karl den store plundra Ravenna och denne förde stora mängder romerska kolonner, mosaiker, statyer till sitt palats i Aachen.

Ironiskt nog åtnjöt ärkebiskopen av Ravenna under påvligt beskydd autokefali, det vill säga var självständigt från den romersk-katolska kyrkan, ett privilegium man erhållit under bysantinskt styre. Genom de gåvor ärkebiskopen i Ravenna erhöll från saxiska härskare blev han så rik att han till och med kunde utmana påven.

[redigera] Senare historia

Då de italienska städernas autonomi växte i slutet av 1100-talet förlorade Ravenna sitt omgivande territorium till inflytelserika familjer.

En av Ravennas mest välkända invånare var den landsflyktige dikteren Dante Alighieri vars grav finns i staden.

I slaget vid Ravenna den 11 april 1512 plundrade fransmän Ravenna sedan Katolska ligan lidit nederlag i de s.k. italienska krigen.

Mellan 1441 och 1519 styrdes Ravenna av Venedig för att därefter styras av påven.

En översvämning i maj 1636 förstörde stora delar av staden. Under efterföljande tre sekler byggdes ett nätverk av kanaler som torrlade de omgivande träsken och sumpmarkerna, vilket begränsade möjligheten att använda landskapet för jordbruk.