Theodosius I
Wikipedia
Theodosius I (även känd som Theodosius den store; född 346 i Spanien, död den 17 januari 395 i Milano) var romersk kejsare från 379 fram till sin död. Theodosius var den siste kejsaren att regera hela det Romerska riket.
Han är även känd för att ha avskaffat religionsfrihet och gjort kristendomen till officiell statsreligion i hela riket. 381 sammankallade han till Första konciliet i Konstantinopel. Han anses också ha givit tillstånd till den kriste ärkebiskopen i Alexandria, Theofilos att förstöra Serapeion-templet i Alexandria år 389 och därmed den tidens största bibliotek, Biblioteket i Alexandria.
I 391 lät Theodosius I släcka den eviga elden i Vestatemplet och förbjöd vestalerna att fortsätta sin verksamhet.
Han förbjöd också de olympiska spelen 394 e.Kr..
Efter att kejsar Valens stupat i strid med Ostrogoter vid Adrianopel år 378 utnämnde dennes efterträdare Gratianus Theodosius I till medkejsare år 379 med särskilt ansvar för att reda upp situationen med Ostrogoterna. Dessa besegrades men blev återigen foederati (bundsförvanter) och fick bosätta sig på Balkan. Dessa skulle dock bryta upp igen på 390-talet och inleda en flera decennier lång plundringsvåg på Balkan innan de slog sig ner i Italien. Theodosius I och hans efterträdare var oförmögna att stoppa Ostrogoternas framfart. Gratius mördades år 383 varpå inbördeskrig bröt ut. Theodosius I avgick så småningom med segern och regerade ensam riket fram tills han avled i Milano år 395. Dessförrinnan hade han år 394 besegrat härmästaren Arbogastes i ett nytt inbördeskrig.
Efter Teodoius död delades riket ånyo mellan hans söner, Honorius and Arcadius, en händelse som brukar utses till den definitiva delningen av Romarriket i två självständiga riken - Östrom och Västrom. Teodosius blev den siste kejsaren som regerade över hela Romarriket. Delningen blev därmed permanent.
| Föregångare Gratianus och Valens |
Romersk kejsare 397-395 med Gratianus |
Efterträdare Västrom, Honorius Östrom, Arcadius |
Wikimedia Commons har media som rör Theodosius I
