Paul Blobel
Wikipedia
Paul Blobel, född 13 augusti 1894 i Potsdam, Tyskland, död 8 juni 1951 i Landsberg am Lech, Tyskland (avrättad), var en tysk SS-officer, SS-Standartenführer (motsvarande överste i armén) 1941. Blobel var befälhavare för Sonderkommando 4a inom Einsatzgruppe C mellan 1941 och 1942.
Innehåll |
[redigera] Tidig karriär
Paul Blobel deltog i första världskriget och förärades järnkorset av första klassen. Efter kriget inledde han arkitekturstudier och arbetade som arkitekt i Düsseldorf från 1924 till 1931, då han blev arbetslös. Han inträdde då i NSDAP och SS. Från mars 1933 tjänstgjorde han vid polismyndigheten i Düsseldorf. I juni 1934 utsågs han till SS-Untersturmführer och knöts då till SD.
[redigera] Einsatzgruppe C
Nazityskland anföll Sovjetunionen den 22 juni 1941, och Blobel utsågs då till befälhavare för Sonderkommando 4a inom Einsatzgruppe C, som systematiskt mördade judar, politruker och partisaner i de av Wehrmacht erövrade territorierna i norra och mellersta Ukraina. Blobel var bland annat ansvarig för den omfattande massakern i Babij Jar utanför Kiev i slutet av september 1941. Enligt noggranna beräkningar mördades 33 771 judar i Babij Jar. Blobel avskedades från sin befälsposition den 13 januari 1942 på grund av dålig hälsa, som i huvudsak hade orsakats av alkoholmissbruk.
[redigera] Aktion 1005
Under våren 1942 hade länderna i västra Europa, bland andra Storbritannien och Frankrike, börjat få rapporter om nazisternas massmord. Reichsführer-SS Heinrich Himmler beslutade därför att kvarlevorna av mördade judar och ryska krigsfångar som hade begravts i massgravar på ryskt territorium skulle exhumeras och brännas på stora likbål. Himmler beordrade därmed att alla spår efter massmorden skulle utplånas. Chefen för RSHA, Reinhard Heydrich, anförtroddes administreringen och utförandet av denna uppgift, kallad Aktion 1005.
I mars 1942 kallade Heydrich Blobel till ett möte i Warszawa för att diskutera genomförandet av Aktion 1005, och Heydrich gav då Blobel i uppgift att praktiskt organisera kremerandet av de hundratusentals kroppar som begravts i massgravar i de östliga territorierna. I två år, från juli 1942 till juli 1944, pågick Aktion 1005. Judiska interner tvångskommenderades att gräva upp massgravarna och transportera de förruttnade liken till särskilt konstruerade likbål. Liken lades mellan långa trästockar och dränktes med lättantändlig vätska. När elden hade förintat alla spår, jämnade man till marken, plogade den och planterade den med träd och växter. Samtliga judiska tvångsarbetare arkebuserades; allt för att hålla Aktion 1005 hemlig. Förintandet av spåren efter massmorden ägde rum i västra Sovjetunionen, Ukraina, Baltikum och Generalguvernementet.
I oktober 1944 utnämndes Blobel till chef för Einsatzgruppe Iltis som hade till uppgift att bekämpa partisaner i Kärnten samt i norra Italien och norra Jugoslavien.
[redigera] Rättegång
Efter andra världskrigets slut arresterades Blobel av allierade trupper och ställdes så småningen inför rätta vid Einsatzgruppenrättegången i Nürnberg 1947-1948. Bevisen mot Blobel var överväldigande, bland annat anfördes sexton detaljerade rapporter från Sonderkommando 4a. Enligt åklagarsidan hade Blobel 59 018 människors död på sitt samvete. Blobel medgav ansvar för cirka 15 000 människors död.
Den 10 april 1948 dömdes Blobel till döden för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Efter en rad nådesansökningar hängdes han natten till den 8 juni 1951 tillsammans med sex andra dödsdömda krigsförbrytare; Otto Ohlendorf, Werner Braune, Erich Naumann, Oswald Pohl, Georg Schallermair och Hans Schmidt.
