Folkbokföring
Wikipedia
 |
Denna artikel bör utökas/ändras för att få ett globalt perspektiv. |
| Förbättra gärna texten. Se diskussionssidan för mer information. |
Med folkbokföring menas den allmänna registreringen av rikets invånare.
Folkbokföringen i Sverige har mycket gamla anor. Det var kyrkans församlingar som hade hand om denna uppgift, och de äldsta bevarade kyrkoböckerna är från början av 1600-talet. I vanliga fall finns kompletta kyrkoarkiv bevarade från 1700-talet och framåt, men luckor förekommer. Dessa böcker används, i form av avfotograferingar, bl a av släktforskare. De viktigaste kyrkoböckerna är födelse-, vigsel- och dödböcker samt så kallade husförhörslängder, där alla invånare i församlingen är inskrivna familjevis med persondata och där betyg från husförhören skrevs in. Ca 1895-1900 byter husförhörslängderna namn till församlingsböcker.
Svenska kyrkan hade ansvar för folkbokföringen (då kallad kyrkobokföring) av alla landets invånare, oavsett deras kyrkotillhörighet, fram till 30 juni 1991. Parallellt med kyrkobokföringen fanns mantalsskrivningen, som förrättades av skattemyndigheterna och låg till grund för beskattningen.
Den 1 juli 1991 slogs kyrkobokföringen och mantalsskrivningen samman till en enda folkbokföring, som sköts av Skatteverket.
De uppgifter som registreras i folkbokföringen är:
- namn (efternamn, förnamn, eventuella mellannamn, efternamn som ogift)
- personnummer
- postadress
- fastighet, församling och kommun där man är folkbokförd
- make, registrerad partner, barn, föräldrar, vårdnadshavare och adoption
- födelsehemort eller födelseort
- medborgarskap
- civilstånd
- flyttning till Sverige
- avregistrering från folkbokföringen på grund av
- dödsfall eller dödförklaring
- flyttning från Sverige
- obefintlighet
- anmälan om upptagande i röstlängd
- gravort
