Registrerat partnerskap
Wikipedia
Registrerat partnerskap ingås i Sverige mellan två personer av samma kön. Det registrerade partnerskapet motsvarar äktenskapet med ett fåtal undantag, främst att de personer som vill ingå partnerskap måste ha någon form av anknytning till Sverige och att 18-årsgränsen för att ingå partnerskap är ovillkorlig medan omyndiga däremot i vissa fall kan ingå äktenskap. En mycket viktig skillnad är också att partnerskap enbart kan ingås inför en civil myndighet; religiösa partnerskapsceremonier är inte juridiskt giltiga.
Den svenska partnerskapslagen infördes den 1 januari 1995. Den 1 februari 2003 gavs registrerade partner rätt att få gemensam vårdnad om barn och att bli adoptivföräldrar. Sedan den 1 juli 2005 har kvinnor som lever i partnerskap också möjlighet att få tillgång till assisterad befruktning. Dessa båda lagändringar har lett till att det numera råder i princip full likställdhet mellan partnerskap och äktenskap.
Lagar om registrerat partnerskap, med juridiska effekter som motsvarar den svenska, finns i bland annat Danmark, Norge, Island, Finland, Nederländerna och de amerikanska delstaterna Vermont och Connecticut. Frankrike, Tyskland, Storbritannien, Luxemburg och Nya Zeeland har partnerskapslagar som dock har mer begränsad juridisk effekt. Dylika lagar träder också i kraft i juli 2006 i Slovenien, och den 1 januari 2007 i Schweiz. Nederländernas partnerskapslag, bland andra är öppen för både samkönade och olikkönade par.
Spanien, Belgien, Nederländerna och Kanada har istället för registrerade partnerskap valt att helt öppna upp äktenskapslagen för samkönade par.
I många länder förs nu diskussioner om att införa liknande lagstiftning, däribland i Irland, Österrike och Ungern.
För närvarande pågår en statlig utredning som ska bedöma om äktenskapsbalken bör ändras så att även två personer av samma kön kan ingå äktenskap. Den särskilda partnerskapslagen skulle i så fall sannolikt avskaffas. Utredningen ska vara färdig med sitt arbete 2007.
[redigera] Svenska kyrkans syn på partnerskap
Redan 1995 införde Svenska kyrkan en särskild förbön för de par som ingått registrerat partnerskap. Man avrådde dock från att förbönen skulle ske i former som blev vigselliknande.
Både kyrkomötet och biskopsmötet har diskuterat införandet av någon form av vigselakt för homosexuella i Svenska kyrkan. Kyrkomötet 2002 beslutade att anta ett diskussionsunderlag, som avsågs användas runt om i kyrkans församlingar. Vid kyrkomötet 2003 kom dock denna process att avbrytas, då kyrkomötets majoritet fruktade att regeringen avsåg återkalla kyrkans rätt att förrätta juridiskt giltiga vigslar. Man beslöt därför, med stor majoritet men under häftig opposition från minoriteten, att Svenska kyrkan redan före 2006 ska införa en samkönad pargudstjänst. Något exakt datum antogs ej, då beslutsunderlag saknades vid kyrkomötets session i oktober 2004.
Inför kyrkomötets höstsession 2005 har man tagit fram ett diskussionsunderlag som bl.a. innehåller ett förslag till ordning för samkönad pargudstjänst. Där står det bl.a. följande:
"Ni har nu ingått partnerskap och bekräftat detta inför Gud och denna församling/dessa vittnen. Ni är nu partner. Må Herren vara med er och leda er i sin sanning nu och alltid."
Kyrkomötet tog ställning till frågan om välsignelse av ingångna partnerskap och biföll förslaget, därtill ska man småningom besluta om homovigslars vara eller inte vara i Svenska kyrkan.
Vissa konservativt kristna inom Svenska kyrkan ifrågasätter den bibliska grunden för samkönade parrelationer, eftersom Bibeln enligt deras tolkning avvisar denna typ av relation.
