Den europeiska koloniseringen av Amerika
Wikipedia
Den europeiska kolonisationen av Amerika inleddes med Christofer Columbus första resa över Atlanten 1492. Columbus sökte med fartyget Sankta Maria tillsammans med två andra fartyg sjövägen till Indien. Man kände till landvägen, och visste att det fanns hav utanför Indien, men man visste inte hur man kom dit sjöledes. När Columbus kom fram till Karibien var han övertygad om att det var till Indien han kommit. Därav namnet Västindien, vars befolkning då naturligtvis måste vara indianer. När sanningen uppdagades blev Columbus utsedd till ståthållare över de nya territorierna. Visserligen var Columbus inte den förste europé som besökt Amerika, men han brukar ändå kallas Amerikas upptäckare. Han gjorde senare flera resor över Atlanten. Columbus brukar betraktas som en föredömlig sjöfarare men var en urusel administratör och blev fråntagen sin ståthållaretitel år 1500.
Samtidigt som européeerna började kolonisera Amerika försökte sydamerikanska indianstammar, som själva kallade sig kariber, erövra de västindiska öarna – därför kom denna övärld att kallas för Karibien. Europeerna utrotade i det närmaste kariberna. De kvarvarande resterna drevs tillbaka till det område vi i dag kallar Venezuela. Kariberna sades vara människoätare, och Columbus kallade dem caribales, vilket anses vara ursprunget till begreppet kannibal.
Innehåll |
[redigera] Nordamerika
[redigera] England
Nya England hette Englands koloni i Amerika. Nya England lång norr om Nya Sverige och Nya Holland. Engelsmännen var en viktig del för kolonialiseringen av Nordamerika, och grundlade bland annat Boston.
[redigera] Frankrike
Fransmännen slog sig ned i det som idag är Louisiana, i södra delen av Nordamerika, och även i dagens Quebec, Kanada.
[redigera] Sverige
Huvudartikel: Den svenska koloniseringen av Amerika
Även Sverige hade under en tid en liten besittning, Nya Sverige. Sverige skaffade sig på Axel Oxenstiernas order 1638 mark för denna koloni på fredlig väg genom köp från Delaware-indianerna. Projektet stöddes av Klas Fleming.
De första svenskarna anlände med skeppen Kalmare Nyckel och Fågel Grip.
Holländarna, som hade koloni intill, gjorde efter kort tid anspråk på det svenska området. Efter mycket bråk, och till slut med holländska kanoner riktade mot det svenska fortet Christina (nutida Wilmington) kapitulerade 1655 den lilla svenska garnisonen om 30 man inför den holländska övermakten om över 500 man. De flesta svenska kolonisatörerna stannade kvar under den holländska tiden, och även sedan Storbritannien senare övertagit styret. När Delaware slutligen förklarade sig självständigt beräknades ättlingar till de ursprungliga invandrarna från Sverige uppgå till ungefär 20 000.
Vid platsen för nuvarande Philadelphia uppfördes fästningen Nya Göteborg.
När 300-årsminnet av Nya Sveriges grundande firades 1938 avtäcktes i Wilmington Delawaremonumentet, skapat av skulptören Carl Milles. I anslutning till 300-årsminnet utgav svenska Postverket en serie frimärken med motiv med anknytning till Nya Sverige.
Dagens Delaware hade 1957 ungefär 0,4 milj invånare, 2003 hade invånareantalet ökat till ca 0,8 milj.
[redigera] Nederländerna
Huvudartikel: Den nederländska koloniseringen av Amerika
[redigera] Mellan- och Centralamerika
[redigera] Spanien
[redigera] Kurland
Huvudartikel: Den kurländska koloniseringen av Amerika.
Hertigdömet Kurland var den minsta nationen att kolonisera Amerika, och hade en kortlivad koloni i Tobago mellan 1654 och 1659, och återigen mellan 1660 och 1689.
[redigera] Sverige
Huvudartikel: Den svenska koloniseringen av Amerika
Sverige köpte 1784 ön Saint-Barthélemy i Karibien av Frankrike. Ön saknar naturtillgångar och har ont om dricksvatten. Ursprungsbefolkningen levde i huvudsak på fiske och salt-tillverkning. Ön blev dock under svensk administration en ganska stor och framgångsrik frihamn med huvudorten Gustavia. Man införde särskilda regler till förmån för slavhandel, särskilt från Angola i Afrika.
En kort tid (1813 — 1814) tillhörde , som en följd av turbulensen kring Napoleonkrigen, hela Guadeloupe-området där Saint Barthélemy ingår, Sverige. England hade erövrat det av Frankrike och skänkte det till Sverige som tack för Sveriges medverkan på engelsk sida. Guadeloupe (exklusive Saint Barthélemy) lämnades strax tillbaka till Frankrike, och som kompensation betalade Frankrike till Sverige 24 miljoner franc, som bildade den än i dag existerande Guadeloupefonden under svenska statens förvaltning.
Sveriges finanser var under 1800-talet usla, och för att skrapa ihop lite pengar såldes ön 1877 tillbaka till Frankrike, dit den ännu hör och tillsammans med några andra västindiska öar bildar ett eget département.
[redigera] Nederländerna
[redigera] Saint Martin
[redigera] Sydamerika
[redigera] Spanien (de västra delarna)
Spanjorerna for våldsamt fram med de fruktade conquistadorerna och utrotade inkafolkets högtstående kultur och stal deras guld.
[redigera] Portugal (de östra delarna)
[redigera] England
[redigera] Falklandsöarna
Falklandsöarna tillhör enligt internationellt erkännande Storbritannien, men Argentina, som kallar ögruppen Islas Malvinas, har gjort anspråk på området. Detta ledde till ett kort krig under Margaret Thatchers premiärministertid. Storbritannien avgick med segern.
[redigera] Sydgeorgien
[redigera] Sydorkney
[redigera] Sydshetland
[redigera] Nederländerna
[redigera] Holländska Guyana)
[redigera] Se även
- Amerikas historia
- Brittisk kolonisering av Amerika
- Kurländsk kolonisering av Amerika
- Dansk kolonisering av Amerika
- Den franska koloniseringen av Amerika
- Nederländsk kolonisering av Amerika
- Tysk kolonisering av Amerika
- Portugisisk kolonisering av Amerika
- Rysk kolonisering av Amerika
- Skotsk kolonisering av Amerika
- Spansk kolonisering av Amerika
- Svensk kolonisering av Amerika
- Saliner
