Da Vincikoden
Wikipedia
 |
Denna artikels neutralitet är omstridd. |
| Det debatteras kring: Spekulativa formuleringar Se diskussionssidan för mer information. |
Da Vincikoden är en roman av den amerikanska författaren Dan Brown. Boken, utgiven 2003, är en internationell bestseller som räknas som världens mest sålda roman med 29 miljoner inbundna exemplar (2006).
Innehåll |
[redigera] Handling
Berättelsen är förlagd till Frankrike och England. En expert på religionssymbolik, Robert Langdon, blir indragen i en mordutredning. Då han själv visar sig vara huvudmisstänkt blir han tvungen att söka svaret på mordoffrets efterlämnade ledtrådar. Till sin hjälp har han dennes barnbarn, Sophie Neveu. Jakten på svaret går genom en snårskog av hemliga sällskap med mystiska riter, historiska personers efterlevandes hemligheter, och ovärderliga föremåls dittills otolkade budskap. Titeln anspelar på en tolkning av Leonardo da Vincis tavla Nattvarden.
[redigera] Grundtankar i romanen
På många sätt är romanen en samhällskritik. Själva intrigen uttrycker författarens övertygelse om det essentiella i det fria ordet och den sanna kunskapen: kunskapen är makt. Men då det krävs förkunskaper och idogt arbete (och kanske slump eller ödet) för att vinna denna kunskap, är den rätta kunskapen inte för gemene man, åtminstone inte än. Den finns för få utvalda.
Romanen har varit livligt diskuterad då den inleds med författarens intyg att det berättade bygger på vissa fakta. En av de mer kontroversiella ämnena i romanen är att den historiske Jesus och Maria Magdalena fick en dotter, vars ätt fortlever i Frankrike. En av ättlingarna uppges vara en tidigare ledare av Prieuré de Sion och dennes släkt. Detta kan ses parallellt med att det är vanligt inom den muslimska världen att härstamning från Muhammed legitimerar vissa regenters suveränitet, så till exempel kung Abdulla II av Jordanien och traditionellt kalifer och emirer.
Dan Brown drar sig inte för att kritisera kyrkan och historiska makthavare, vilka i romanen anklagas för att ha undanhållit folket Jesus syn på kvinnans roll; romanen är otvetydigt feministisk och har vunnit många kvinnors gillande därför.
Sökandet efter Graal är en av de röda trådarna, och då Graal visar sig vara mycket konkret till sitt väsen, är romanen också en dementi av flera grundläggande sanningar i kristendomen, och erbjudande av en annan tro.[källa behövs]
I romanen framförs även åsikten att Mona Lisa föreställer Leonardo da Vinci som kvinna, vilket delvis är ett inlägg i homodebatten, som i USA är mycket livligare än i Sverige. Den androgyna människan är i den nyplatonska filosofin den högsta formen av vara. Föreningen mellan man och kvinna är ett av livets mål, vilket även kan ses i huvudpersonernas slutliga förening. Denna förening är bortom tid, och inbegriper en förening med den andres förfäder.[källa behövs]
[redigera] Romanens vetenskaplighet och fiktivitet
I detta verk dras frågan om konstnärens frihet till sin spets. I äldre romaner är det vanligt att författaren inledningsvis bedyrar att vad han ska berätta är sant, så börjar till exempel det fiktiva förordet till Robinson Crusoe som dock inte är signerad av författaren, utan av en pseudonym.
Senare tids historiska romaner har emellertid återgivit en "makro-historia", en kontext, sant, där en "mikro-nivå" som berör karaktärerna och deras öden, eller element som levandegör faktiska personer, är fiktiv. I en historisk roman fungerar den historiska kontexten antingen som en kuliss eller som berättelsens huvudmotiv.
I da Vincikoden är förhållandet annorlunda: "makro-historien" är vetenskapligt falsk eller saknar vetenskapligt stöd, samtidigt som den genererar berättelsen. Genrebestämningen blir sålunda mycket viktig för att avgöra romanens legitimitet. Problematiken tätnar, när det visat sig att Dan Brown inte är den första att framlägga många av de påståenden som romanen kommer med, och dessa texter gjort anspråk på att vara vetenskapliga.
Det hemliga sällskapet, The Priory of Sion, som spelar en central roll i romanen och som påstås datera så långt bak som till 1000-talet, var i själva verket en bluff som iscensattes i mitten av 1900-talet av fransmannen Pierre Plantard.
En liknande diskussion fördes i början av 90-talet om titeln till Björn Ranelids Mitt namn ska vara Stig Dagerman.
[redigera] Romanens källor
Dan Brown har gjort vissa efterforskningar för romanen. Bland primära källor kan nämnas Petrusevangeliet från Apokryferna och Maria Magdalenas evangelium.
Många av de tankar som romanen uppskattats för har tidigare behandlats i boken Heligt blod, helig Gral, en icke-skönlitterär bestseller från 1982 av Michael Baigent, Richard Leigh, och Henry Lincoln. Dan Brown har i romanen gjort hänvisningar till dem: karaktären Leigh Teabing har fått sitt namn från dem (Teabing är ett anagram för Baigent). De stämde Brown för att ha plagierat deras bok, men förlorade målet då en brittisk domare fastslog att Browns roman inte bryter mot de brittiska upphovsrättsreglerna.
En annan anklagelse om plagiarism kommer från författaren Lewis Perdue som hävdar att Brown plagierat från hans bok Daughter of God. Perdue får stöd av en del oberoende litteraturanalytiker vilket följande citat från New York Post visar: "This is the most blatant example of in-your-face plagiarism I've ever seen. There are literally hundreds of parallels.", John Olsson, Director of the Forensic Linguistics Institute. Mer om detta kan läsas på en av Lewis Perdues websajter: The Da Vinci Legacy
