Graal
Wikipedia
Graal, eller den heliga graal,vars äldre namn är "Sangreal", är enligt medeltida kristen mytologi den bägare ur vilken Jesus och lärjungarna drack vinet vid den sista måltiden. Den användes även av Josef av Arimathea - en romersk soldat som senare blev helgon - till att samla upp blod från Jesu sår under korsfästelsen. Josef hölls fången i en grav i många år och under tiden fick han näring från kalken. Efter frigivning kom han med sitt sällskap till Britannien seglande på en skjorta och hade kalken med sig. Det har sagts att han grävde ner den ovanför källorna i Glastonbury.
Myten om den heliga Graal var ursprungligen en medeltida riddarsaga, och förekommer till exempel i Arthursagan. Troligen har den sina rötter i keltisk mytologi. Legenden utnyttjades av författare som Chrétien de Troyes på 1100-talet och Wolfram von Eschenbach på 1200-talet. Både Richard Wagner och Gustaf Fröding har fått inspiration av sagan.
Det finns ett flertal berättelser om hur flera av kung Arthurs riddare sökte den heliga graal för att rädda sitt land från en förödelse som gått över det. I förgrunden står Perceval, Lancelot och Galahad som gjorde varsitt försök att hitta den. Det var inte så lätt för slottet låg på okänd plats och hade även en förmåga att bli osynligt och att flytta på sig. Perceval var den som först hittade slottet. Där inne satt Fiskarkungen (Amfortas) med sina svåra sår och han kunde bara räddas av medmänniskors medkänsla. Men Perceval var så naiv och försagd att han inte ens frågade Fiskarkungen hur han hade det. När kalken bars in av en underskön jungfru i en procession frågade han inte någonting om meningen med detta. Kalken gav alla i salen föda men Perceval reagerade inte heller på detta under. Han begick på så sätt tre svåra fel. På morgonen vaknade Perceval och fann slottet helt öde. När han ridit över vindbron drogs den likväl upp efter honom och slottet försvann.
I boken Da Vincikoden framställs teorin att den heliga Graal (San Greal) ursprungligen stavades Sang Real, alltså kungligt blod. Boken utger sig dock inte för att vara annat än skönlitteratur. Dessutom är den långt ifrån först med att göra den kopplingen, t.ex. förekommer det i Camelot 3000, en tecknad science fiction-version av Artursagan som gjordes av Mike W. Barr och Brian Bolland för DC Comics.
