Anders Celsius

Wikipedia

Anders Celsius, född 27 november 1701 i Uppsala, släkten från gården Doma i Ovanåker, Hälsingland, död i tuberkulos 25 april 1744 i Uppsala, begravd i Gamla Uppsala kyrka. Svensk astronom. Känd för celsiusskalan, den hundragradiga termometern.

Anders Celsius var son till astronomen Nils Celsius (1658-1724) och Gunilla Spole (1672-1756), dotter till professorn i astronomi, Anders Spole. Även Anders Celsius farfar Magnus Celsius var en framstående forskare inom astronomi och matematik, och farbrodern Olof Celsius d.ä. var en framstående filolog.

Celsius utnämndes 1730 till astronomie professor. Två år därefter företog han en resa utanför Sverige, som varade i fem år. Huvudändamålet var att grundligt studera mera framstående observatorier i Europa. Utomlands väckte han först uppseende genom sina i Nürnberg (1733) utgivna MDCCXVI observationes de lumine boreali ab 1716 usque ad 1732 in Suecia habitas (Iakttagelser över norrsken i Sverige). I Rom, där påven upplät sitt stora galleri på Monte Cavallo åt honom, gjorde han optiska experiment och fann bland annat, att månens sken i nedan är 8 gånger svagare än fullmånens, att solen har ett 320 000 gånger starkare sken än månen och att den på sin middagshöjd skiner med ett 130 gånger starkare ljus än vid synranden.

I Paris deltog han i en tvist, som då livligt sysselsatte de lärde, nämligen angående jordens form. Somliga trodde som Newton, att jorden var avplattad vid polerna, andra med Cassini tänkte sig den som en citron eller ett ägg. Astronomiska mätningar av en grad på en meridianbåge inom Frankrikes gränser, gjorda av Picard 1670, var inte tillräckligt noggranna för att slita tvisten. För att lösa problemet behövde man två gradmätningar, den ena närmare ekvatorn, den andra närmare polen.

Franska vetenskapsakademin bestämde sig för att bekosta sådana mätningar. En expedition under Bouguer sändes 1735 till Peru och var borta i 7 år. På Celsius förslag (efter en idé av Polhem) valde man att sända en andra expedition under ledning av Maupertuis till Tornedalen 1736 - 1737. I expeditionen deltog också Celsius. Resultaten från expeditionerna visade att en breddgrad är längre vid den lapska än vid den peruanska gradmätningen, vilket överensstämde med Newtons förutsägelser.

Efter sin återkomst till Uppsala yrkade Celsius på uppbyggandet av ett observatorium där. Medel anslogs, och Uppsala astronomiska observatorium, det första i Sverige, blev färdigt 1741. Celsius fortsatte nu med iver sina observationer, genom vilka han spridde nytt ljus över läran om planeternas gång, kometerna, stjärnornas aberration, ljusets brytning i atmosfären m. m. Celsius bidrog även till att häva Sveriges tveksamhet med att slutligen övergå till den Gregorianska kalendern .

Över kompassens missvisning, dennas dagliga förändring och den så kallade inklinationen, gjorde han omkring 6 000 iakttagelser, och från 1729 meddelade han en serie meteorologiska observationer. Tyngdaccelerationens skillnad med latituden mellan Uppsala och London bestämde han genom ett av Graham i London förfärdigat pendelur.

Celsius var även bland de första, som fäste uppmärksamheten på den så kallade landhöjningen, som vid denna tid ansågs bero på en vattenminskning. Tillsammans med sin svåger Olof Hjorter upptäckte han norrskenets inverkan på magnetnålen. Genom samtidiga observationer av Celsius i Uppsala samt Canton och Graham i London konstaterades, att de stora magnetiska störningarna inträffar samtidigt på långt från varandra belägna orter.

Nu är Celsius namn mest förbundet med den av honom föreslagna 100-gradiga termometerskalan, som i våra dagar är den allmänt använda, fast den skilde sig från den nu brukliga genom att graderna då räknades nedåt från kokpunkten, vilken Celsius kallade 0°, till vattnets fryspunkt, vilken han benämnde 100°. Hans termometerstudier visade även hur fixpunkten vid vattnets kokpunkt är beroende av lufttrycket, vilket har betydelse när en termometer ska graderas vid tillverkningen.

De viktigaste av hans många skrifter är Arithmetica eller räknekonst (1727), Nova methodus distantiam solis a terra determinandi (1730), Tankar om kometernes igenkomst (1735), Bref om jordens figur (1736) och Memorial om calendarii förbättrande hvad påskens rätta firande angår (1738). Dessutom utgav han almanackor för åren 1728-37, 1740, 1741 och 1743-45.

Anders Celsius var en pionjär i Sverige för internationellt samarbete inom vetenskapen och hade ett rikt kontaktnät utomlands. Han hade också, enligt samtida vittnen, en vinnande personlighet som gjorde att han fick vänner var han kom. Utomlands mindes man honom länge i de städer han besökt under sin långa resa, och så sent som under 1770-talet träffade andra svenska resenärer på många där som mindes honom med glädje och beundran. Han beskrevs som: "alltid glad och munter, huru överhopad av göromål han än var tycktes han aldrig ha bråttom, men gjorde ändå sina uppgifter hastigt". Han hade enligt samtiden även ett rikt mått av humor, som ibland kunde dra mot sarkasm.

Postverket utgav 1983 i serien Europa-frimärken ett märke med Anders Celsius.