Wismar

Wikipedia

Wismar
Vapen	Karta

Basfakta
Förbundsland:	Mecklenburg-Vorpommern
Kreis:	Kreisfri stad
Yta:	41,63 km²
Folkmängd:	45.252 (30 juni 2006)
Befolkningstäthet:	1087 invånare/km²
Geografisk läge:	53° 54' N 11° 28' Ö
Postnummer:	23952, 23966, 23968, 23970
Riktnummer:	(+49) 3841
Registreringsskylt:	HWI
Websida:	www.wismar.de
E-postadress:
Politik
Borgmästare:	Dr. Rosemarie Wilcken (SPD)

Wismar är en tysk hamnstad, belägen vid Östersjön i delstaten Mecklenburg-Vorpommern i nordöstra Tyskland. Antalet invånare uppgår till 45 442 (2004). Fram till 1803 under direkt styre från Sverige, pantsatt till Mecklenburg fram till 1903 då Sverige valde att inte lösa lånet och staden övergick i tysk ägo.

Sedan 27 juni 2002 ingår gamla staden i Wismar tillsammans med Stralsund i UNESCO:s världsarvslista.

[redigera] Historia

[redigera] Före stadens grundande

Fram till 1100-talet beboddes området av slaver som hade sitt huvudfäste i det nuvarande Dorf Mecklenburg, som ligger nära Wismar. Första gången namnet Wismar nämndes var 1147 när den danske kungen Svend Grade landsteg på "Wizmar Havn". Från år 1211 existerar ett dokument som ger tillåtelse för dem som kom från staden Schwerin att åka in i hamnen i Wismar, men denna hamn låg troligtvis inte på samma ställe som Wismars nuvarande hamn.

[redigera] Stadens grundande

Man uppskattar att staden grundades år 1226. Grundandet stod troligtvis i samband med Heinrich Borwin, som var furste i Schwerin. Det första omnämnandet i en urkund härstammar från 1229. Staden växte runt kyrkorna St. Marien och St. Nikolai och efter 1250 tillkom nya stadsdelar runt kyrkan St. Georgen. Vid denna tid byggdes Wismars ringmur, som ännu idag är gräns för den gamla staden.

[redigera] Nyare historia

År 1280 bildade Wismar tillsammans med Rostock, Lübeck och Hamburg det så kallade vendiska stadsförbundet. Under medeltiden var staden en viktig medlem av förbundet Hansan. Från 1632 till 1803 tillhörde Wismar Sverige och efter westfaliska freden 1648 hörde den även rättsligt till det svenska riket. Under skånska kriget tillhörde Wismar under en kort tid Danmark. År 1803 pantsattes staden på 100 år till Mecklenburg-Schwerin, och inlöstes inte när perioden löpt ut. Wismar var alltså formellt en del av Sverige ända till 1903.

1848 byggdes en järnväg till Schwerin, 1883 till Rostock och 1887 till Karow.

Under andra världskriget var Wismar utsatt för hårda flygbombningar. Många historiska byggnader, till exempel stadskyrkan, fick stora skador. Efter en kort besättning av brittiska armén kom staden den 1 juli 1945 till den sovjetiska ockupationszonen och senare till Östtyskland.

[redigera] Kultur och sevärdheter

De viktigaste sevärdheterna ligger i gamla staden. Här finns till exempel marknadstorget, som är det största i norra Tyskland, med rådhuset i klassicistisk stil, som byggdes mellan 1817 och 1819. Vid platsen finns även medborgarhuset Alter Schwede och museet Schabbelhaus, samt byggnaden Wismarer Wasserkunst, en slags vattenreservoar, i renässansstil.

Likaså betydande är byggnaden Fürstenhof, som är uppförd i tegel och rikt dekorerad med terrakotta från konstnären Statius von Dürens verkstad i Lübeck. I denna byggnad finns idag den kommunala domstolen och stadsarkivet. Sevärd är även den historiska gamla hamnen som hyser en nybyggd kogg och ön Poel med den enda tyska havsvattenbefästningen, som idag är en ruin.

[redigera] Kända personer från Wismar

Friedrich Christoph Dahlmann, tysk historiker och statsman
Gottlob Frege, tysk matematiker och filosof
Carsten Jancker, tysk fotbollsspelare
Marita Koch, tysk idrottare (löpare)
Johan Carl Wilcke, professor, Kungliga Vetenskapsakademiens sekreterare 1784 – 1796