Stralsund

Wikipedia

Stralsund
Vapen	Karta

Basfakta
Förbundsland:	Mecklenburg-Vorpommern
Kreis:	Kreisfri stad
Yta:	38,97 km²
Folkmängd:	58 623 (30 juni 2006)
Befolkningstäthet:	1504 invånare/km²
Geografisk läge:	54° 18' N 13° 5' Ö
Postnummer:	18435, 18437, 18439
Riktnummer:	(+49) 3831
Registreringsskylt:	HST
Websida:	www.stralsund.de
E-postadress:
Politik
Borgmästare:	Harald Lastovka (CDU)

Stralsund, stad i den tyska delstaten Mecklenburg-Vorpommern, belägen vid Östersjökusten. Stralsund var i svensk ägo från den Westfaliska freden 1648 till 1814, då den avträddes till Danmark och tillföll Preussen 1815. Under perioden 1720-1814 var staden säte för den svenske guvernören i Pommern. Det finns talrika svenskminnen i Stralsund. År 2002 togs gamla stan i Stralsund upp på UNESCO:s världsarvslista.

Staden har omkring 59 000 invånare (2003). Den anlades 1234 och tillhörde från 1278 Hansan och har alltid varit en betydande sjöfartsstad. I Stralsund finns i dag skeppsvarv, den tyska marinens tekniska skola, bryggeri samt arbetsmarknadens försäkringsanstalt, som är den största arbetsgivaren. Genom sitt läge vid Östersjön och stadens historia är Stralsund en viktig turistort i norra delen av förbundsrepubliken. Malmö är en av Stralsunds vänorter.

[redigera] Historia

Stralsund sett från Rügen.

Karl XII i Ystad, alldeles efter att ha försvarat Stralsund under senhösten 1715. Målning av Johan Heinrich Wedekindt.

Stralsund anlades 1234 av Wizlaw I, furste av Rügen. Trots att staden flera gånger blev härjad, växte den i betydenhet och var på 1300-talet näst Lübeck Hansaförbundets förnämsta stad och fick under de pommerska hertigarnas välde viktiga privilegier.

Staden slöt 24 juni 1628 förbund med Gustaf II Adolf. Senare samma år blev den hårt ansatt av de kejserliga trupperna under Wallenstein, för vars Östersjöplaner Stralsund var oundgängligt. Gustaf II Adolf skickade då trupper under Alexander Leslies överbefäl, och belägringshären tvingades, efter stora förluster, bryta upp 24 juli, vilken dag staden sedan årligen firat. Stralsunds dåvarande befästningar utgjordes endast av tornprydd ringmur och smala jordlinjer på och framför de dammar, som förenade den i övrigt av en bred våt grav omgivna staden med fastlandet. Sedan Gustaf Adolf i september 1630 kommit till Stralsund med större delen av sin armé och beslutat att göra Stralsund till sin operationsbas, förmåddes borgarna att förstärka försvarsverken med ett par bålverk samt raveliner och utanverk, allt palissaderat, vid Franken- och Knieperportarna ävensom befästning på Dänholm.

Genom westfaliska freden (1648) kom Stralsund till Sverige och varmed vissa avbrott, under ett och ett halvt århundrade svenskarnas viktigaste förpost på kontinenten. I september 1678 anfölls den av O. V. von Königsmarck med omkring 4 000 man försvarade staden av brandenburgare och danskar, som från batterier på Dänholm och på fastlandet lät slutligen 157 grova kanoner spela mot staden; den råkade i brand, borgarna gjorde myteri, och 15 oktober 1678 måste Königsmarck dagtinga. Genom freden 1679 återkom Stralsund till Sverige, och dess illa medfarna försvarsverk började iståndsättas, bland annat med ett hornverk framför Knieperporten. -> Under stora nordiska kriget blockerades Stralsund av de allierade (ryssar, sachsare, danskar) mellan 7 september 1711 och 7 januari 1712 samt hösten 1713. Den 11 november 1714 kom Karl XII till staden. September 1715 började den belägras av de allierade (preussare, danskar, sachsare). Den var då i tämligen gott försvarsstånd. Försvararna byggde under belägringen en mängd framskjutna verk, retrancherade Dänholm och Alte-fähr, iståndsatte Redewichskansen och byggde en redutt på Ruden. Försvaret leddes av kungen själv. Först 2 november 1715 öppnade fienden artillerield; fram i december 1715 började staden likna en grushög, och redan 12 december 1715 var bräsch skjuten. Natten till den 22 december 1715 lämnade Karl XII staden för att segla över till Skåne, och följande dag tvingades staden kapitulera. Efter fredsslutet 1720 blev den återlämnad.

Under sjuåriga kriget blockerades Stralsund vintrarna 1757-1758 och 1758-1759 av preussarna. Enligt en av Virgin utarbetad dessein arbetades "med force" på Stralsunds förstärkande från 1770 till 1776, varefter en av von Röök utarbetad förstärkningsplan följdes. Februari-mars 1807 var staden innesluten av fransmännen; de fördrevs ur Pommern, men återkom och började den 6 augusti 1807 belägra Stralsund, som redan den 20:e samma månad öppnade sina portar, sedan svenskarna natten förut övergått till Rügen. Fransmännen raserade en del av försvarsverken. Den 31 maj 1809 stormades den av Schills friskara besatta platsen av danskar och holländare. 1810 återfick Sverige Stralsund genom freden i Paris, men avträdde det jämte det övriga Pommern till Danmark, som 1815 överlät det till Preussen. 1873 upphörde Stralsund att vara fästning. Stralsund behöll länge sitt särskilda, under de katolska hertigarnas välde tillsatta, protestantiska stadskonsistorium. Stadens borgmästare, syndikus och rådsmedlemmar hade som sådana personligt adelskap, ett privilegium förlänat av Karl XII.

Nicodemus Tessin d.ä. och Carl Wilhelm Scheele föddes och växte upp i Stralsund.

Detta avsnitt är bara påbörjat. Du kan hjälpa till genom att fylla i mer.

[redigera] Historiska minnesmärken

Panoramabild över Stralsund

Äldsta stadsdelen, med omkring 570 medeltida hus, ligger kring Alter Markt. Stralsund har tre medeltida kyrkor:

Nikolaikyrkan (1276)
Mariakyrkan (1298). I Mariakyrkan finns ett gravmonument över Johan Paulinus Lillienstedt och anses vara Pommerns finaste barockskapelse. Det utfördes av den nederländske bildhuggarmästaren Johan Baptist Xabery.
Jakobskyrkan (1303)

Därutöver finns rådhuset från 1200-talet, som har sitt nuvarande utseende efter arkitekten Nils Eosander och det 1250 grundade Katharinenklostret, som sedan 1924 är ett kulturhistoriskt museum. I staden finns även det forna Johannisklostret, numera stadsarkiv. Av nyare datum, ombyggt 1740, finns vid rådhustorget det svenska kommendanthuset, där stadens högste militäre befälhavare huserade. Arkitekten Cornelius Loos står för ritningarna till guvernörspalatset för Svenska Pommern, som uppfördes under åren 1726-1730.